Efter många om och men!

Jag väntade och väntade mest hela måndagen på att sköterskan skulle ringa tillbaka. Till slut hade jag nästan gett upp hoppet....Men då ringde hon!

"Ja du trodde väl jag hade glömt dig" kvittrade hon i luren! "Ja det trodde jag" Sa jag!

Men då fick jag faktiskt en tid till dagen efter, alltså igår....tisdag. "Klockan halv tio" sa hon,  "går det bra"?

"Ja sa jag", "men ni måste emla (bedöva)!!! " Ja då får du komma nio"! Ja jag kommer mitt i natten tänkte jag, bara det blir gjort!

Upp som en tupp på tisdagsmorgonen och in till Karlstad! Denna gången skulle jag följa "lila gatan"!
Och då kom jag till kirurgmottagningen minsann!

Väl framme så kom jag in med en gång till en trevlig sköterska. Henne jag haft i luren dagen innan! Agneta....

Hon emlade och pysslade om mig och vi småpratade. Det här går ju bra tänkte jag, det tar ju inte så lång tid...

Så jag satte mig i väntrummet, för doktorn skulle ju inte tömma mitt serom förrän halv tio. Tiden gick. Klockan blev både halv tio och tio. Då sa jag till min sambo att han kunde gå och dricka kaffe, så kom jag när jag var klar!

Klockan blev kvart över tio. Då kommer Agneta och säger att det dröjer nog lite till. Jag försöker få tag på henne men hon är nog på operation. Okey, sa jag. Jag väntar väl då.....jag tänkte att är jag nu kommen så tänker jag inte lämna skutan förrän jag fått tömt det förbaskade seromet.

När klockan var kvart i elva kom Agneta  tillbaka. Då sa hon..."nu ska du få höra Yvonne"! Det kommer en annan doktor och tömmer för den andra doktorn som skulle gjort det är hemma för vård av sjukt barn!!!

Ja det var verkligen en femetta!! Jag himlade med ögonen, och sa att det kunde ju inte Agneta hjälpa. Så en liiiiten stund till bara, sen kom den andre läkaren...sa hon! Och det gick väl en kvart till...då var klockan lite över elva, alltså lite mer än två timmar satt jag och väntade....men då kom HAN i alla fall!

En jättetrevlig läkare som berättade att han egentligen inte alls sysslade med bröst utan med tarmkirurgi!

Det spelar ingen roll sa jag, bara du kan tömma mitt serom! Det kan jag, sa han. Och sen stack han mig med den berömda nålen som är tjock som jag vet inte vad, men jag var ju "emlad", så jag kände inget. Och han gjorde verkligen dagens goda gärning! Han tömde ut blod på en och en halv deciliter! Och jag blev direkt på mycket bättre humör! ÄNTLIGEN!! Han såg verkligen till att ALLT kom ut. Pressade ut det sista genom att trycka med sina händer på sårytan. Det är inte så farligt. Det känns faktiskt skönt, som en god massage ungefär. Det lättar rejält. Och han var verkligen duktig! Yeees!!

Glad i hågen så tågade jag iväg! Det blev en stor mjukglass! Sjukhusets favorit! Och sen ut i det fina vädret med en mycket skönare känsla i kroppen. Det här gungflyet blir så stort så man ser ut som om det är ett nytt bröst som håller på att växa ut. Samt att det gör så hiiiilvites ont :)

MEN....nu ska jag berätta vad som hände IGEN! På måndagskvällen när jag väntade på att sköterskan skulle ringa. Då la jag mig på min säng och vilade en stund...gissa vad som hände....en jäkla geting till stack mig!!

I foten! Så jag haltade ut i köket och hittade en ny sockerbit som jag pressade på sticket. Same same...och landade i sängen igen...tänkte tar det aldrig slut på händelserna!!

Nu ska jag fortsätta ladda.....idag ska jag bara ta det lugnt.....på torsdag ska jag minsann på 1års kalas! Det ska bli såååå kul! Måste göra andra saker emellanåt än bara sjukhusbesök. Mina prover skjuter jag nog några dagar på....

Här i Värmland har vi varmt å gott. Sa det gäller att njuta!

Stor kram. Yvonne