Here we go again!

Nu är det dax igen! Det är hopplöst! Jag har fått mer vätska i icke bröstet, alltså i sårhålan. Så istället för att åka till provtagningen imorgon så blir det att åka till Karlstad och  tömma...Pust stånk å stön!

Jag är så himla trött. För det gör så jäkla ont, och jag kan inte sova på natten. Så inatt har jag legat och kollat på nätet angående det som komma skall. Nämligen cellgiftet!

Och har jag haft mycket att göra innan så kommer jag att få mycket mer nu! För den där picclainen ska spolas minst en gång i veckan, och prover ska tas innan varje behandling. Och jag ska försöka hålla mig frisk. Annars hamnar jag på isolering. Så nu ska jag gå igenom en riktig krigszon!

Håret det rasar redan utav min trötthet, penicillinet jag åt och hela situationen. Så det kommer inte att vara så stor skillnad. Jag håller som jag sagt på med att rusta mig mentalt för peruk, mössor, hattar osv!

Det är mycket märkligt vad vi människor är töjbara! Hade någon berättat för mig för ett år sedan vad jag skulle igenom idag. Så hade jag sagt"inte det med, det klarar jag aldrig!"

Men visst gör man det, man vänjer sig hela tiden vid nya situationer som man ska igenom på denna resan.
Sa just till min sambo idag, att dom gånger jag gråter, det är när jag är så trött så tårarna trillar av rena utmattningen.

Det vilar en trötthet i bakhuvudet hela tiden som jag aldrig varit i närheten av  förut. Och ska jag ta åt mig det jag fått veta om cellgift så återstår det tydligen ännu mera trötthet!!

Bara att gilla läget. Och spotta i nävarna. Det måste ju gå!

Som om detta inte räckte, så blev jag getingstucken i fredags. I vänster hand! Tack och lov vänster. Hade det varit höger så är det troligt att jag mått ännu sämre, eftersom det påverkar cirkulationen i den sidan jag blivit opererad. Men fy tusan vad det gjorde ont ändå! Jag skrek rätt ut! Och sen på med en sockerbit, fällde solstolen, kall handduk på pannan. Vatten att dricka och jag var kvar i den ställningen resten av dagen!

Mådde inte alls bra! Och handen blev som en fotboll! Men va fasen....man har väl seglat...så det var ju bättre dagen efter och nu är det snart ett minne blott!!

Tur att jag har lite bra dagar med, så jag kan hämta ny energi! Det behövs verkligen! Det förstår jag nu...och äntligen börjar jag fatta  hur jag ska ta saker och ting lugnt.....dammsuger gör jag inte ännu. Och inte skurar golv heller :)

Men det är mycket jag gör annars. Lite roligt har vi allt åt min bandagetutte! När det gör som värst ont över såret, nu när jag har mer vätska igen. Så drar jag ut "tutten" två decimeter och luftar lite, så avtar trycket....skulle jag gjort det i affären så hade nog folk stirrat och undrat hur långa bröst jag har...hihihi!

Och ibland slänger jag bara av mig skiten...när det blir för jobbigt!

Såja! Nu har jag gnällt av mig lite. Nu ska jag läsa Tara tidningen och bara slöa lite! Det tar på krafterna att vara människa!!

Men det är också väldigt härligt!!

Ha det så bra alla! Här åskar och regnar det!

Stor kram. Yvonne.