Provsvar!

Ett sent blogginlägg idag. Men det har varit en lång dag med mycket tankar och spänning!

Skulle vara hos läkaren idag klockan tio i Karlstad. Lars och min sköterska Pirjo.
Min sambo och jag fick sitta in i undersökningsrummet som vanligt, och fick träffa dessa två trevliga människor.

Först fick jag av med bh och tröja och visa mitt "gungfly" som är bättre men finns kvar ännu.  Ingen tappning idag, men jag får gärna återkomma om det fyller på. Sen kollades såret och det är fint.

Till sist var det då prat om prover cancertumören och lite smått och gott....

Min tumör var tio millimeter djup, tio millimeter hög och tjugo millimeter lång. Sidan om den fanns en tumör till som dom inte hade sett på röntgen eller ultraljudet. Men den var en millimeter och den hade kommit av en celldelning ifrån huvudtumören. Också var det då förkalkningen. Men den var ju godartad. Dessutom så hade det tack och lov inte spridit sig till lymfkörtlarna!!

Så dom har tagit en rejäl bit med gardering runt cancerområdet. Summan utav kardemumman är just nu att jag slipper strålning. Men som min läkare sa att man delar in min cancer i tre stadier, så är min nummer tre.

Och han sa det inte men jag förstod när jag pratade med honom att den kan mycket väl gå under namnet aggressiv. Trots att den inte är så stor. Att min cancer då är nummer tre men inte så stor gör att när dom haft rond och genomgång angående mig. Så tycker onkologen, alltså cancerläkarna att jag är ett gränsfall.

Så det i sin tur gör att dom vill träffa mig och rådgöra, eller diskutera med mig om cellgift eller inte.....

Jag kommer att få ett antiöstrogen som jag ska äta i fem år. Men dom är osäkra på om det räcker, eller som sagt om cellgift ska till. Det positiva med min cancer är att den är mottaglig för antiöstrogenet. Det innebär att jag har större chans att slippa få tillbaka det.

Det blev väldigt mycket fakta det här, men det känns enklast att förklara det rakt upp ner så som jag själv fått veta det.

Känslan jag har idag är att det ser ut som om det eventuellt mycket väl skulle kunna bli cellgift. Och då får jag ta det.

Jag skojade med min läkare Lars och sa att jag som så gärna ville gå till frissan och göra mig fin i håret efter all skit jag gått igenom. Då sa han att "Gör det Yvonne, gå till frissan!"

Nädu sa jag. Inte för att sen raka av håret efter några veckor! Dom pengarna kan jag ha roligare för :)

Så nu är jag sjukskriven vidare. Och jag har bara att gilla läget och vänta på ett möte som kommer snart med onkologen. Jag som blängt på den där jäkla onkologskylten på sjukhuset länge nu, och tänkt att dit in vill jag inte!!

Men när man väl inget annat val har, så är det bara att gilla läget! Trots allt känns det ändå som jag har kommit en bra bit på vägen, det kunde varit värre. Som det ser ut just nu!

Blir det cellgift så får det bli en fiskarmössa på huvudet, värre är det inte. Mer rädd för för att må illa, det är det äckligaste jag vet!

Många tankar. Men ser det positivt. Har större chanser för att fixa till en ny tutte när jag inte är strålad i alla fall. Och det tror jag det blir. Just nu ska jag läka mitt ömma skinn och sår, samla nya krafter till nya beslut och försöka njuta av livet trots allt!

Ni som finns runt mig och peppar mig hela tiden på bloggen och FB. Ni är guld värda! Jag behöver ER verkligen.

Naturligtvis faller vissa ifrån i sådana här situationer. Vet inte hur man ska uppföra sig eller blir bara rädda.

Jag dömer ingen. Det är så här livet ser ut. Vi möts och vi skiljs. Några går och nya kommer. Jag är oehört tacksam för ER som finns och stöttar i alla fall. Kan inte säga det tillräckligt mycket.

Stor Kram. Yvonne.