Mitt nya jag!

Jag står framför spegeln i nattlinnet. I spegeln ser jag en människa med ett rufsigt krull som skulle varit klippt för länge sedan.

Längre ner ser jag ett hängande slokande bröst, sidan om en platt bröstkorg. Mitt nya jag! Rör jag vid det så gungar det, för jag har mer blod som står bakom skinnet. Men jag är så trött på dessa resor till och från sjukhuset, så jag väntar och står ut...men det behöver tömmas!

Det gör ont på sårytan. Det känns som om jag bränt mig, och det är som en stor blåsa! Lättare att trycka på blåsan, som innehåller blod, än att nudda vid, då gör det ännu ondare.

När en dag gått så vill jag bara slänga den jäkla bandagetutten åt helsike, för då trycker det så jäkligt! Och i bilen med säkerhetsbälte är det inte skönt.....

Jag var på lite byträff igår, det var en upplevelse! En man på över åttio år sjöng himla vackert! Vi satt i ett öppet uterum, det regnade och plaskade på taket. Men hans röst gick igenom ändå, och den var inte dålig. Väldigt magiskt blandat med regnet! Jag tänkte...det ska jag berätta om på bloggen :)

Han sjöng om det gåtfulla folket........

Jag klädde upp mig, och min sambo sa att jag var fin och det inte syntes det minsta skillnad på mina "bröst". Han tyckte tvärtom det var fantastiskt att det kunde se så lika ut, bara med en bandagetutte!

Men jag blir fort trött. Det är jobbig att vara social ännu. Det tar på krafterna, men det är roligt att komma ut lite. Speciellt att få vara lite anonym! Jag hälsade på ALLA! Och vi satt ute och åt innan regnet brakade loss.

Men jag är samma människa. Lite klokare, lite tröttare. Men med ny vishet om mig själv redan och om andra människor. Lite förvånad både positivt och negativt. Men så är ju livet!

Jag har haft mina föräldrar här. Roligt på alla sätt, men jag blir trött som sagt. Men föräldrarna är ju alltid något visst.

Antar att jag ska få kallelsen till onkologen nästa vecka. Och hoppas att dom kan tömma mitt sår då....

Då ska jag ju även ta beslut med läkaren och som jag skrev förut, så får jag vara med och välja, så blir det cellgift bara för att vara helt säker på att skiten inte kommer igen! Då har jag åtminstone gjort vad jag kunnat tillsammans med läkarna. Nästa vecka ska jag även till sjukgymnasten, så det blir många turer hit och dit...

Detta året ska gå i lugnets tecken. Det blir nog inte mycket till jobb. Och det mediala får vänta länge länge....

När jag orkar ska jag lägga ut lite bilder. Jag bor så himla vackert! Och njuter av det varje dag.

Solen skiner här i Värmland, och jag hoppas den skiner hos ER med!

Var rädd om ER alla! Stor kram. Yvonne.