Jag sa igår till min sambo, tänk vad mycket jag/vi varit med om på en månad.....
Och vårt samboskap fick en rivstart som heter duga......
Men samtidigt ett kitt som också heter duga. Romantik fick det dåligt plats med, men det blev djupare än så...
Inte alla som skulle klarat av det minsann. Att få en sambo som direkt skulle bli av med bröstet, dessutom en sjukdom som man inte har stor koll på...det kräver sin man. Återigen en eloge till min sambo!!
Jag kan ju bara gilla läget. Och hänga med....för stort mer är det inte att göra.
Jag sover som en gris här hemma. Inte så mycket på dagarna längre men på nätterna. Och det är ju bra.
Gympar och käkar lite värktabletter. Men såret börjar ömma, så jag får se vart det lutar.
Det finns en möjlighet ibland att man får gå iväg med det och öppna upp, det kan ju samla sig blod och annat smått och gått i det där såret. Men det ger sig väl.
Krafterna är det sämre med. Jag vill så mycket, men orkar så litet. Igår var jag igång en del. Och rätt pigg.
Det är så skönt att få bli lite mer människa. Och då kommer nyfikenheten och lusten tillbaka med.
Jag längtar till att kunna sätta mig i bilen och köra iväg. Men med tanke på att jag får klämma fast tårna i mark och golv för att det snurrar. Så ska jag nog vänta lite :)
Detta har ju vänt upp och ner på hela mitt liv. Och ingenting kommer någonsin att vara detsamma igen!
Insikter och värderingar inte minst för min egen del, kommer att vändas och vridas. Och det är väl förmodligen bla annat det som är meningen med, med dom här stor svåra upplevelserna....
Nu vill jag att allt ska vara klart! Men med tanke på vad mina medsystrar går och har gått igenom, är jag kanske bara i början. Skulle gärna hoppat över cellgift och strålning. Men det handlar ju om att överleva.
Så vad det nu än blir eller inte, så är det bara att gilla läget och ladda batterierna så gott det bara går.
Dvs idag skiner solen och fåglarna sjunger återigen för mig! Bara det är en glädje! Jag tar mina hundar och går ut i skogen och ber universum om hjälp till läkning! Och jag vet att det hjälper!
Igår jagade min duktiga katt till jägare ifatt en mus till! Och tog kål på den, serverade den framför mina fötter!!
När jag sen står i vårt kök och tittar ut, så håller hon på med en mus till. Men då jäklar fick hon inte komma in!!
Och våra hundar har fått vars en bädd nu. Eftersom den störste av dom la sig i den lilles bädd hela tiden!
Och så här ser det ut!
Önskar er en underbar dag allihopa! Var rädda om er.
Stor kram. Yvonne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar