torsdag 12 november 2015

Fatique.....

Jag har drabbats av Fatique...eller Fatigue. Det betyder samma sak. Utmattningssyndrom.

Efter en cancerresa, är det tydligen inte ovanligt att man hamnar här. Det kan ta väldigt lång tid att komma tillbaka om man ens gör det. Kraften tar slut, och sjukdomen kommer ifatt....

Som jag upplever det så tog bensinen totalt slut! Värken efter mina Tamoxifen, som jag ska äta i fyra år till. Dom håller på att ta knäcken på alla mina muskler och leder i kroppen. Ifrån början hade jag inga stor problem, men problemen är desto större nu.

Det gör hilvites ont! Jämt.....Nä jag menar inte att ni ska tycka synd om mig, men bara berättar hur läget är. Ett konstaterande helt enkelt. Så vad hände? Jag blev sjukskriven på heltid. Och det kommer med all säkerhet att bli så ett bra tag.

Bara att gilla läget. Vad händer när kraften tar slut. Jo det kan jag berätta. Det är ett elände vissa dagar att komma ur sängen. Då gäller det att använda sig av reserven och alla viljor i världen.
För att nästa dag hoppa ur sängen, och falla ihop som ett löv efter ett par timmar.

Jag var så glad när det var dags att gå ut i arbetslivet igen. Och vad jag förstått så är det ofta en reserv man går på då, eller enbart endorfiner. När det tar slut så rasar man.......vilket jag gjort nu.
Att gå en promenad med vovvarna kan vara ett helt företag. En annan dag kan det gå bättre. Det går väldigt mycket upp och ner. Jag måste ransonera mig. Jag kan bara planera lite i taget.....

Jag klagar inte. Jag bara berättar om hur det kan vara för er som är intresserade. Jag är så himla glad över att jag är kvar här på jorden.

Allting blev kanske inte som jag hade tänkt mig, men det blev bra ändå. Man får helt enkelt inrätta sig.

Och med denna enorma kraftlöshet så har vi skaffat oss städhjälp. Gudomligt!

Och jag har fått proffshjälp......det är ett måste.

Min röntgen på magen och kärlen där, lär dröja. Tidigast i mars blir det av. Så det är osäkert om operationen blir innan sommaren. Men det gör inget. Jag kommer att ha fullt upp med att hålla huvudet ovanför vattenytan!

Så nu vet ni! För att citera mitt äldsta barnbarn..."Det blev inte riktigt bra farmor, men det blev bra ändå".

Stor kram till Er alla!

Yvonne.

torsdag 24 september 2015

Jag ska få nytt bröst!

Nu är det på gång! Jag var i Örebro igår och pratade med min läkare Patrik. Var laddad upp till tänderna. Vill ju så gärna ha diep rekonstruktionen. Dvs den som man tar allt fettet ifrån magen och bygger ett bröst av. Men eftersom jag inte är strålad, så var jag rädd för att han skulle förorda ett silikonbröst.

Men min oro var obefogad, han ger helst ingen något silikonbröst. Utan det blir det jag vill ha!!!

Först röntgen ct angio om cirka tre månader. Och därefter operation! Först måste han kolla upp på röntgen vilket kärl han ska använda. Och det tar han ifrån magen. Det ska sedan försörja det nya bröstet.

Så allt fett ifrån magen tas bort. Och jag blir platt och fin. Sen byggs ett nytt bröst upp. Jag stannar på sjukhuset i en vecka, för att se att allt funkar som det ska. Man ska ju inte bortse ifrån att det finns komplikationer, infektioner. Ingenting är riskfritt.

Operationen tar cirka tre och en halv timma. Sjukskriven i mellan två och tre månader. Och då använder man gördel till magen och specialbh.

Efter sex månader lyfter man det friska bröstet. Att det tar sex månader beror på att man ska få bägge brösten på samma nivå och så jämnt som möjligt.

Och då har förhoppningsvis all svullnad lagt sig.

Det är mycket fakta. Men lättaste sättet att förklara det på.

Emellanåt slår ångesten till med sina klor, men jag försöker att släppa så fort jag kan.
Känns som om detta är för bra för att vara sant. Ute på andra sidan. Ska få ett nytt bröst och bli "hel" igen. Vågar jag glädjas?????

Jag tycker ändå att jag klarar vardagen bra ifrån svåra tankar.

Jag har gått ner tio kilo med LCHF! Med tanke på att jag äter antiöstrogen som motarbetar min viktnedgång, så är jag nöjd!

Jag har mer kilo kvar såklart, men det kommer med tiden.

Nyss hemkomna ifrån semestern i Turkiet! Underbara vecka!!!

Varmt och gott, god mat och dryck. Trevliga människor! Med andra ord....ljuvligt!

Vi behövde det verkligen!

Jobbar gör jag! Erbjuden jobb på vårdcentralen där jag gick när jag var sjuk. Och det ska bli så roligt att få ta prover, göra såromläggningar sitta i receptionen med mera!



Önskar ER alla en trevlig helg! Vi hörs igen!

Stor kram. Yvonne

onsdag 9 september 2015

Semester och nytt bröst!!

Förra året när allting var som jobbigast. Då lovade vi varandra att åka iväg i år och bara slappa.
På en strand någonstans......

Så på lördag far vi till Turkiet! Det ska bli så roligt och skönt på alla sätt!

Och som om inte det vore nog, så har jag just i dagarna fått en kallelse till Örebro sjukhus!
Där ska jag få träffa läkaren som ska ge mig ett nytt bröst!

Å vad jag ser fram emot detta möte....aldrig har jag väl tyckt att ett läkarbesök ska bli så skoj!!!!

Så snart kan jag lägga min protes åt sidan och njuta av att känna mig "hel" igen!!!

Man måste ha varit med om detta för att förstå känslan.....

Men nu är det packning som gäller! Vi har hyrt ett hotellrum på Arlanda bara för att slippa gå upp
mitt i natten och köra tre timmar.



Ha det så bra alla, så hörs vi snart igen! Stor kram. Yvonne

onsdag 5 augusti 2015

Det blir ingen rehab!


Jag fick erbjudande om att åka på rehab i Falköping i början av oktober. Men jag har faktiskt tackat nej! Anledningen är att jag tycker det är lite sent påkommet. Nu har jag börjat gå vidare med jobb
och livet rullar på igen .Och har inte lust att börja dra i "cancertrådarna" igen!

Men jag är mycket tacksam för att jag fick möjligheten. Och ska nu fokusera på att göra en så bra
föreläsning som möjligt istället.

Dagarna rullar på och jag trivs med mitt jobb. Alla är så väldigt goa och trevliga! Det är bara kraften
som jag saknar emellanåt. Lite trögt med det men det kommer. Även om det inte kommer med full kraft. Det händer aldrig!



För Er som inte vet det så har vi gift oss! En tripp till kommunhuset i Filipstad, och så vad det gjort!
Därifrån drog vi till Bomstads camping i Karlstad.


Solen var verkligen med oss den dagen och vi njöt i fulla drag. Åt och drack gott på den lilla familjecampingen!

På kvällen var det så lyckat att det kom en trubadur till campingen och spelade och sjöng!
Och han var verkligen proffsig! Så hela dagen var bara helt underbar! Vi njöööööt!!

Nu börjar bloggen lida mot sitt slut! Bra eller dåligt? Ja det får ni själva avgöra. Bloggen finns för min och Er skull, som vill följa mig.  Men även Er som enbart läser. Och tack alla Ni som följer.

Det är hur många som helst där ute. Det gör mig så glad! Den lever verkligen upp till sitt syfte!

Jag kommer att skriva om min kommande operation. Och berätta om det. Sen kommer jag låta bloggen ligga kvar ett tag, och därefter plocka bort den. Och sätta punkt. Det handlar lite om att sätta punkt för det jag går/har gått igenom med.
Det här är bilder på vad jag önskar få. Men sen får vi höra vad läkaren tycker. Man tar alltså den goa magen och bygger ett bröst av det.

Alternativ gör ett silikonbröst och lyfter det friska bröstet. Men det återstår och se!

Dagarna går jättefort! Och nu börjar det lukta höst......

Vi planerar en restresa i september. Och det behövs nog att komma iväg lite. Det ska bli så roligt :)
I fjol fick vi ju ingen semester alls. Och i sommar har vi jobbat för fulla polletter!

Jag njuter.....det finns så många glädjeämnen här i livet......Och det tar jag verkligen vara på.

Inte minst försöker jag vara med nära och kära. Och då tänker jag bla på mina föräldrar. Där mammas Alzheimer ger sig mer och mer tillkänna.

Skönt att det inte är "mer än" 50 mil till Skåne :) Men det funkar.....Och jag vill vara med henne så mycket jag bara kan.

Var rädd om ER alla! Så hörs vi lite till!

Stor kram. Yvonne






torsdag 23 juli 2015

Positivt resultat!

Efter en lång dag, med mycket nervös mage. Så kan jag äntligen berätta för alla som vill veta att min ettårskontroll var helt godkänd!

Dom har kört mammografi på mitt friska bröst, och även en liten bild på det lilla skinn som är över, efter det sjuka bröstet. Och dom har även kört ultraljud både på "såret" och det friska!

Och mitt under ultraljudet så hittade dom mer vätska i sårhålan, och doktorn frågade om jag hade tömt någon gång......

Ja bara åtta gånger, sa jag! Då blir det den nionde gången idag sa hon. Och satte nålen i såret, och fick ut två och en halv deciliter!

Ja ja. Jag har varit med om värre saker.....hon fick stort beröm för att hon var så försiktig. Det kändes ingenting. Nålen var mycket tunnare än vad den brukar vara. Eftersom det var en punktionsnål.

Sen blev det undersökning hos min bröstsköterska Pirjo. Hon gick igenom mig väldigt noga med. Så idag är jag väldigt besiktigad!

Och nu är remissen till Örebro skickad! Den som ska avgöra när jag ska få mitt nya bröst!

Storfika och lite shopping blev det efteråt! Det var vi värda! En stor sten sjönk efter att ha fått ett stort OKEY!!!!

Så nu ska jag ta mig ett stort härligt äkta bubbelbad i vårt stora härliga bubbelbadkar, och bara slappa!!!


Ha en fin kväll ALLA!

Stor kram. Yvonne.

måndag 29 juni 2015

Dags för ettårskontroll!!

Tänk att det redan har gått ett år!

På mitt eget lilla vis, har jag hedrat och tänkt tillbaka på ettårsdagen av min operation.

Jag lever och mår bra! Och jag är så himla tacksam!

Och nu är det då dags för ny mammografi och ultraljud, av det bröst som finns kvar.
Nervös?? Jajamen!! Jättenervös!! Visserligen är det inte förrän i nästa månad.

Men jag skriver inte så ofta här nu, så nästa gång blir när jag gjort mammografin. Jag är jätterädd!!!!

Min goa bröstsköterska som ni alla känner nu genom mig, Pirjo. Ringde mig och undrade om jag ville göra både mammografin och besöket hos henne, när hon haft sin semester. Eller ville jag gå till någon annan och komma innan? Nej för sjutton!! Jag vill ju ha min egen sköterska. Och därför ska jag dit den 23/7!

Det kommer att bli en pirrig dag! Samtidigt ska jag prata med koordinatorn som jag ska få tid av, till operation för ett nytt bröst!

Spännande saker. Min önskan är att dom gör ett bröst av min goa muffinsmage. Men eftersom jag slapp strålning, så är risken stor att dom övertalar mig att ta ett silikonbröst.

Det finns för och nackdelar med allt. Men en diskussion kommer det att bli, den saken är klar!

Jag har det bra. Protesen sitter där den ska i mina fantastiska bhåar. Och det har börjat bli en vana nu.
Men självklart ska det bli mer praktiskt att ha ett bröst på kroppen, om ni förstår vad jag menar.

Jag har fått massor av hår! Ännu så länge kortare frisyr, men jättekrulligt, och mörkt!
Mina vårdtagare frågar om jag har permanentat mig! Ja jag jobbar, och det är sååååå roligt :)

Jag är trött såklart. Men det är jättekul att känna sig lite "normal" och inte sjuk. Dålig kondis har jag fortfarande, men det blir bättre och bättre. Jag kämpar hårt för att komma framåt. Men det får ta sin tid, och livet får lov att fortsätta i snigeltakt. Jag lever ju!!!!!!

Önskar ER alla en underbar sommar! Håll en tumme för mig den 23/7 är NI snälla!

Var rädda om ER och ta hand om varandra!!! Vi hörs :)

Stor kram. Yvonne

onsdag 27 maj 2015

Ett år sedan........

Idag är det ett år sedan jag fick min diagnos. Ett år sedan jag låg på britsen under tiden dom körde ultraljud på mitt högra bröst.

Jag såg själv på skärmen den lilla knutan som kom att förändra hela mitt liv. Och dom sköt in den där hemska stora nålen som dom tog biopsiprov med...det lät som ett knallskott!

I flera dagar efteråt var jag alldeles svart på mitt stackars bröst. Och jag minns den kvinnliga läkarens allvarliga min. Och jag kan höra mig själv när jag säger...."jag fattar, ni har hittat en tumör".

Och när hon svarar mig så ser jag allvaret i hennes blick. Då säger hon att ja, det är tyvärr så, men jag vill vara riktigt säker och ska kolla dina prover först.

Men jag visste. Jag såg ju med egna ögon. Och visst blev jag chockad. Försökte koncentrera mig på att inte svimma. Och minns att jag pratade hela tiden om att "jamen jag är ju på väg att flytta till Värmland. Vilket sjukhus ska jag nu operera mig på"??

Men det var ju såklart en överlevnadsinstinkt. Huvudet ovanför vattenytan. Jag minns allt som om det vore igår.

Och ärligt talat är jag glad att jag minns. För jag är så tacksam för varje dag jag får vara med. Det var jag ju inte alls så säker på då......jag visste ju ingenting.

Jag ringde min sambo. Jag ringde min dotter. Och jag bjöd ut mina gamla föräldrar på lunch. För
att servera det jobbiga så skonsamt så möjligt.

Bara några dagar efteråt gick min flytt. Och det minns jag med starkt. Sista dagen i lägenheten i Skåne. Städade det sista. Och min sambo och jag åkte till Lund för att få riktigt klart på hur det var.

Vi var trötta och slitna. Och tog beskedet med chockmod.....vi hade liksom förberett oss. Och alla papper skickades till Karlstad sjukhus. Jag minns den kvinnliga överläkaren som knådade ihop mitt stackars bröst.

"För man behövde ju inte ta hela bröstet"......jag tittade på mitt bröst och tänkte....nu har hon knölat ihop det, så nu är där ju inget kvar ändå. Och blev faktiskt lättad när jag kom till Karlstad och Lasse, min läkare ville direkt ta allt!

Jag minns att jag återvände till Skåne innan operationen och tog en sväng i stan med min dotter. Det vill jag säga var många tankar som flög i huvudet just då.

Nåväl. Idag är det i alla fall ett år sedan. Och jag tänker tillbaka med stor tacksamhet på alla som tagit hand om mig i vården. Och på att jag sitter här ännu och kan bara känna glädje. Med en stor ödmjukhet.

Som jag skrivit här förut, så är det klart jag är rädd! Ingenting är självklart. Men jag går inte omkring och är rädd hela tiden. Dom gånger jag är extra rädd, är när jag ska göra något annat i vården. För i alla papper står det vad jag varit med om. Och det är läskigt......som när jag hade lunginflammation. Jag röntgade lungorna. Och det var ju klart nödvändigt. Men jag ville inte få veta resultat.....ifall man sett något mer på plåtarna...ni fattar säkert. Det kommer alltid att sitta i.


Vädret är både si och så här i Värmland. Var rädda om varandra och ha det så gott så hörs vi snart igen!

Stor kram. Yvonne