Hemma igen!

Detta fina kort fick jag av min sambo när han hämtade hem mig! Och en chokladkartong!

Usch! Det var superjobbigt att komma hem! Det hade jag inte alls förväntat  mig! Jag var så trött så jag skulle kunnat kliva ur min egen kropp, bara för att få slippa den!

På sjukhuset lever man i sin egen lilla bubbla. Och tror att man orkar mer än vad man gör. När jag kom hem så insåg jag hur jag orkade...INGENTING!

Jag gick som en zombie....och som jag sa till min sambo...ögonen känns som dom rullar i skallen!

Jag somnade nästan direkt på soffan, efter en rejäl hälsningsceromoni med djuren! Rolle den store gjorde vågen, och Dennis den lille....passade på att kräla innanför mitt skinn. Katten talade om för mig att jag svikit henne, genom att inte bry sig om mig....då!

Jag var inte alls nått trevligt sällskap. Varken för mig själv eller för någon annan. Isch...jobbigt!!
Vilket gör att psyket får sig en törn med. Så jag passade på att gå ner mig rejält! Jag var alltså i det tillståndet....så jag gjorde något jag bestämt mig för att INTE göra. Jag letade upp alla sidor man kan tänka sig som har med bröstcancerföreningar att göra. Och sökte inträde i dom!!

Det hade jag bestämt mig för att inte göra pga att det passar mig egentligen inte alls. Men den dagen jag kom hem kunde jag gjort vad för något som helst som skulle kunna gjort livet om möjligare tråkigare.........

Så i det lilla vakna tillstånd som fanns den dagen, sysslade jag med det. För att slänga mig ur deras medlemskap
 direkt igen!! Eftersom jag vaknade upp direkt när jag fick möjligheten att läsa om deras hemska historier......No way säger jag bara!! Sådant läker inte mig....det tar ju bara bort allt hopp!!  Det räcker att jag vet att man kan dö av detta....

Så  jag nyktrade till snabbt igen. Och ägnade dom sista timmarna på lördagen åt min sambo istället, mycket roligare och mysigare. Och blev mycket piggare av att sitta och prata med honom......han ger mig alltid hopp!!

Och så blev det söndag. Och då var jag direkt mycket piggare! Gympade, käkade mina värktabletter (för att kroppen behöver det). Och var ute lite i trädgården.......hade trevligt besök. Och livet började så smått rulla på lite igen. Jag orkade bädda våra sängar. Pyssla lite i köket. Mat är inget vidare ännu, men det kommer....

Och på kvällen sjönk jag ner i soffan med sambo och djuren....käkade en bit av den goda chokladen och kollade på lite film. Och insåg att livet trots allt kan vara rätt gott ändå :)

Idag har jag sovit till tio! Jag är ändå rätt trött, men inte sjukt trött! Och ska bara ta dagen som den kommer.

Jag har inte ont, känner mig lite upp och ner febrig. Men det är säkert som kroppen försöker läka ihop igen.
En dag i taget och snart är jag så stark så jag kan köra lite bil, och undersöka min nya hemstad Filipstad. Det har jag inte hunnit med av förklarliga orsaker. Vet bara vart Ica och Vårdcentralen ligger.......

Och jag har mål, små mål.....men dom delar jag inte med mig av ännu. Det är bara min sambo som har fått veta...men tids nog ska jag berätta.

Jag önskar Er alla en underbar måndag. Här i Värmland är det mulet, men varmt.

Stor kram. Yvonne.

Andra dagen efter operation!

Idag är det slappe som gäller!

Igår var jag ute en halvtimma och rörde på mig! Gick en sväng till Klarälven, som jag tidigare visat bild på här i bloggen.

Natten har varit sådär. Antingen har jag vilat för mycket, eller för lite. Massa skräp i dränet, som var tungt att ha med när jag skulle sova. Men jag slumrade in på småtimmarna i alla fall. Och vaknade lagom till klockan skulle ringa vid sex!

Skulle ju träffa Margaretha på Bröstcentrum kvart över åtta, äta frukost, gympa. Inte minst tvätta mitt hår igen! Det lär väl bli urtvättat vid detta laget. Men får man inte duscha så får håret tvättas i alla fall!

Det gick ännu bättre idag! Kunde tvätta håret med bägge händerna...tjoho!!

Sen lilla make upen med rouge på kinderna och läppglans! En ren t-shirt och en stor kofta utanpå.

Igår fick jag en påse av Margaretha på Bröstcentrum, att ha mitt drän i. Vet inte om jag berättade det. Men det underlättar! Så slipper man ha dränet i trosorna!

Och så lite frukost. Snurrig i bollen var jag idag. Men det gick bra ändå! Så traskade jag iväg. Samma ordning som igår. Anmälde mig i kassan, och vidare till Bröstcentrum. Passerade som alltid fiket, apoteket, kiosken.....och en massa kända platser till!

Väl  framme så slog jag mig ner och väntade! En utländsk familj fanns i väntrummet och jag pratade lite med barnen när deras mamma var i undersökningsrummet.

Sen kom min lilla ängel Margaretha! Och vi traskade iväg. Och jag fick en ny "blodpåse" (drän). Och omläggningsgrejor som hotellsköterskorna skulle ha. Ifall dom inte hade imorgon när dom ska lägga om mig och dra dränet. För imorgon ska jag hem! Yes!!!

Man drar alltid dränet på tredje dagen, med tanke på infektionsrisken. Men för säkerhets skull skulle Margaretha prata med min läkare Ulrika idag. Så allt är klart. Som sagt det var en del i min påse!

Jag undrade om inte risken var stor att det samlades i såret istället. Men det behövde inte vara så sa Margaretha.

Nåväl. Hon skulle ringa mig med och personalen här på hotellet när hon pratat med min läkare. Så alla var informerade om morgondagen! Och så fick jag ett nytt sjukintyg. Som sträcker sig till den dagen som jag ska knyta ihop påsen och få alla besked! Den 17e!!

På tillbakavägen gick jag inom apoteket och köpte mig ett läppstift! Jag fick en söt liten sminkväska på Bröstmottagningen av min sköterska. Och då sa jag att då går jag och köper ett litet läppstift till det! Viktigt att känna sig fräsch som sagt! Det är Bröstcancerfonden som delar ut dom här små söta sminkboxarna med rosa rosett på. Så varför inte! Gick inom apoteket och köpte ett för mig dyrt läppstift, men ack så nödvändigt just nu! Tog en bild på mig själv tidigt idag, som jag tänkte ni skulle få se. För jag tyckte själv jag såg fräsch ut! Men ack! När jag fick se bilden så tänkte jag....fy tusan! Jag ska inte skrämma mina vänner! Så det får vänta.....men det kommer :)

Jag kan inte sluta berömma all personal! Samma dag som jag trippade iväg på morgonen till operation, så sa jag det till syster  Annica i receptionen...Nu går jag Annica! Å sa hon på sin äkta värmländska...jag ska tänke på dig Yvonne! Och jag finns här för dig när du kommer tillbaka!!!

Dom orden hade jag med mig hela dagen! Och jag kan börja gråta bara jag tänker på hur mycket dom orden värmde!!!

När jag samtidigt stod där på morgonen och vi växlade dom orden. Stod det även en ung man i trettio års åldern. Han hade bott här MÅNGA gånger! Och skulle fortsätta göra det. Han skulle bara hem en sväng först. Och sen komma tillbaka! Och jag kunde inte undgår höra om att han bla strålades!

Käre hjärtanes! Mitt hjärta blödde för honom!

Nåväl. Jag har även gjort lite nytta när jag legat här. Sett till så ett soffbord och en piedelstal blivit köpt!

Så det ska vi hämta på vägen hem imorgon! Man kan ju inte bara lata sig! Livet måste gå vidare.....

Här i Karlstad är det mulet idag. Det har regnat lite....så jag ska slappa hela dagen. Och göra ingenting.

Gympa, äta mina värktabletter (för att kroppen behöver dom), kolla på tv, lösa korsord...och bara vara!

Önskar ER alla en underbar fredag! Ta hand om er och varandra!

Stor kram. Yvonne.

Dagen efter operation!

Tillbaka på patienthotellet!

Gårdagens strapatser gick bra! Skulle opereras tio, men fick vänta till elva. Man blir vackert klädd i skjortor och strumpor, tom trosor!

Sen blev det att sitta och vänta i ett väntrum tillsammans med några trevliga värmländskor! Och så småningom kom då INTE han som jag träffade dagen innan, och som skulle sövt mig. Utan en kvinna som jag inte minns namnet på, jättetrevlig!

Väl inne på operation så träffade jag fler änglar! Alla är underbara, jag menar verkligen ALLA!

Där fick jag ta av mig allt igen utom trosor, och bara hålla min fina vita skjorta framför mig, under tiden som jag klättrade upp på operationsbordet. Jag skojade och sa att jag klär gärna av mig, bara dom lovade att inte kolla på mina sexiga trosor, som gick ända upp till halsen :) Dom lovade....

Småprat, och bara trevligt som sagt. Man ska inte alls klaga.

Sövningen gick perfekt. Narkossjuksköterskan gjorde ett fantasiskt jobb, och jag hann tacka alla innan jag gick in i "dimman"! Egentligen var jag erbjuden en ryggbedövning, innan dom sövde mig. Där dom skulle fyllt på med smärtstillande under operationen, och efter.Men jag tackade nej!

Så jag vaknade med smärtor, inte illa men det kändes. Och dom var snabba att lösa det med morfin. Sen har det bara varit bra!

När jag var lite mer vaken så kände jag på stället där mitt kära bröst suttit....platt som en pannkaka förstås.
Men det kändes okey med. Vi var beredda både bröstet och jag! Så jag tog mig en tupplur till!

Efter ett par timmar när jag var mer vaken, blev jag erbjuden saft, och det var gudomligt!
Lite därefter frågade dom mig om jag ville ha kaffe. Ja bara om ni har Skånerost, skojade jag! Den köper jag, sa sköterskan och skrattade! Och jag fick kaffe och macka. På kvällen fick jag skjuts av en vaktmästare tillbaka till hotellet. Då åkte jag i rullstol. Och ett drän hade jag fått med, där det skulle komma lite vätska i, blod och eventuellt var. Väl framme så fick jag skjuts upp till mitt rum. Och löfte om att dom skulle komma närhelst jag tryckte på min larmknapp. Som jag berättat innan så är det ju sjuksköterskor som står i hotellreceptionen, perfekt service har dom här!

Lite trött och vingabruten var jag. Sambon kom och hämtade mat i resturangen som vi åt. Kollade på tv lite. Och har sovit jättegott hela natten. I morse hade jag ett mål...tvätta håret!! Och jag klarade det. Med lite värktabletter och stark vilja så fick jag till det! Tänk att få känna sig lite fräsch! Jag låg länge i min säng och planerade hur jag skulle göra. Jag hade ju ett drän hängande vid min högra sida. Och såromläggningen fick ju inte blötas ner.  Men jag lät nattsärken sitta kvar på mig, och lutade huvudet in i duschen. Använde mig av vänstra handen med att duscha håret och schamponerade med den högra, det funkade!!

Stolt och nöjd satte jag på mig kläder. Joggingbyxor och i trosorna satte jag fast dränet. På med en huvtröja och ingen kunde se vad jag varit med om igår. Rouge på kinderna och lite läppglans! Here we go!

Skulle vara hos sjuksköterskan Margaretha på Bröstmottagningen klockan nio. Så det vara bara att gå till resturangen och ta lite frukost. Ingen storätare idag. Men gott var det. Och jag kan använda min högra sida riktigt bra!! Yes!

Vidare iväg till undersökningen. Och inte yr i bollen alls! Det är en bra bit att trava, och jag kände mig riktigt nöjd med mig själv!

Amäla mig som vanligt i receptionen, och inga pengar vill dom ha. Allt går över datorn som jag tidigare berättat. Men nu har jag ju frikort med. Det tog inte lång tid att komma upp i det!

Vidare till Bröstcentrum. Jag börjar känna mig "hemma" där nu. Och en liten stunds väntan. Sen kom Margaretha och kallade in mig. Jättetrevlig hon med. Pirjo som jag brukar ha, är just nu hemma och hjälper sin son flytta. Men Margaretha är lika go hon, så det blev så bra så!

En nål kvar i min arm hade jag. Den drog hon, och det såg så bra ut. Tills efter fem minuter. Då stod blodet ifrån armen efter nålen som en fontän i hela rummet! Så det blev storstädning för min stackars sjuksköterska!

Men det löste sig det med. Och hon tömde mitt drän. Det hade kommit lite för mycket för att jag skulle få dra dränet idag, så jag får komma tillbaka imorgon bitti, och då ska jag eventuellt få dra det. Annars blir det lördag. Men jag stannar gärna tills lördag. Jag är rätt mör och trött. Och har ingen brådska hem. Det är rätt skönt att få bli ompysslad.

Jaha. Så var det ju det där med "portvakten". Alltså den som vaktar resten av lymfkörtlarna. Och min läkare Ulrika som opererade mig igår, såg jag inte röken av. Stressad säkert. Men har gjort ett exellent jobb. Dock tog hon inga "senilmärken". Så hon såg bara mig igår när hon opererade. Och idag var hon pust väck!

Men jag fick ett besked i alla fall av min sjuksköterska. Att i dagsläget kan man inte se att någon spridning finns till lymfan. MEN.....som hon sa det finns möjlighet att man ser det i dom andra proven, så hon menade på att jag skull inte ta ut glädjen för snabbt! Men inget är inget, och ett led i rätt riktining. Men bra att hon förvarnar mig. En dag i taget!

Vi satt och pratade länge......Mycket om vikten av att säga NEJ till folk. Att få lov att få vara sjuk utan att ställa upp på andra.......

Just nu har jag en stöd och sår bh. Den ska jag ha en vecka. Knäpps framifrån. Säkert berättat om den innan, men jag är ju lite snurrig ännu (mer än vanligt). Och idag fick jag ett bröst  gjort av bandage, att stoppa ner i fickan på bhn. Det blev riktigt snyggt. Nja kanske inte snyggt, men ingen kan se utanpå mig vad som hänt. Och det är en skön känsla.

Jag fick även kolla på silikontuttar. En som man kan lägga ner i fickan på en specialbh. Och en tutte som är självhäftande mot huden. Och då behöver man ingen ficka i bhn! Så det hade ju varit kanon med den. Men det får jag se. Det tar fyra veckor tills jag får några sådana.

Vi pratade om eventuella behandlingar som kommer efteråt. Det vet vi inget om ännu. Som sagt tre veckor dit. Och jag tycker verkligen det är skönt med lite tid emellan. Man hinner ställa in sig och ställa om sig mentalt. Det blir för mycket annars med alla besked på en gång. Så det är bra!


Idag är jag gråtig. Det känns som om tårarna vill komma hela tiden. Men det beror på att det är hormonellt med i bilden. Som när jag fått barn ungefär. Då ska kroppen ställa om sig hormonellt med. Jag är mest gråtig för att jag är trött tycker jag. Och glad. Glad för att operationen är över, glad för att beskedet idag var okey tills vidare. Och glad för att jag har ALLA ER runt om mig som tänker på mig! DET värmer ska NI tro!

Jag har inte ont. Det tar emot. Men jag ska äta värktabletter ändå lite till för att kroppen ska ha det bra.
Sjukgymnasten har varit här, och hon är jättenöjd, och det är jag med. Träning ska det vara nu tre gånger om dagen i fem minuter. Men jag har inga problem med rörelserna. Och om en månad ska jag till Kristinehamn till en sjukgymnast där, som ska kolla hur det går för mig. Ingen dammsugning...hehehe :)

Nu ska jag gå och äta middag, sen är det slappa som gäller. Än en gång! Tack för att NI finns ALLIHOPA!

Utan ER vet jag inte vad jag skulle gjort!

Stor kram. Yvonne.

Hej då bröstet!

Hej då bröstet nu ska du försvinna.

Dig som jag har gillat, du har gjort mig till kvinna.

Nu ska du bort, det gör mig så ont.

Kommer att sakna dig, det kommer bli tomt.

Du var ju så fin och nu är du sjuk.

Svårt att förstå, som så len och så mjuk.

Jag tackar dig så mycket för dessa år.

På min kind det rinner en avskedstår.

Hej då bröstet........

Dagen före dagen D!

Installerad och injicerad på Karlstads sjukhus! Nu är jag på G! Klockan nio i morse var jag på en avdelning
på sjukhuset som jag nästan inte kan uttala. Det hade med atomer att göra i alla fall! Jag fick två sprutor i mitt högra bröst som ska bort imorgon! Det gjorde inte speciellt ont, sved lite.

Vidare bar det av till Bröstmottagningen till sjuksköterskan Pirjo! Där fick jag prova ut en fräsig operations bh. Ska ha den i sju dagar nu efter operationen, dygnet runt! Vi gick igenom hälsodeklarationen inför operationen imorgon. Och pratade om lite av varje. Därefter fick vi gå till operation. Skulle träffa narkosläkaren. Och läkaren Ulrika som ska operera mig. Så vi traskade vidare. Mycket väntande blev det.

Sambon är med hela tiden, tack och lov!

På operation fick vi vänta igen! Och till slut kom narkosläkaren, vars namn jag inte kan uttala. Det mötet gick på fem minuter, eftersom jag inte hade några frågor och han inte mycket att tillägga! Vänta igen!

Så kom då Ulrika, läkaren. Och hon är jättetrevlig hon med! Ville veta vad för sorts hundar vi har, och så pratade vi om imorgon. Jag bad henne plocka bort lite "senilmärken" Som ingen annan läkare velat ta. Sitter under bägge brösten. Och hon var inte oäven. Får hämta "sleven" sa hon! Lät lite roligt, men jag antar att det är verktyget som man plockar bort märkena med :)

Så berättade hon det jag redan vet, att "portvakten" åker. Någon springer iväg med den under operation. För att analysera. Och under tiden opererar Ulrika vidare. Jaha. Det var det det!

Har dessutom landat i patienthotellets rum nu med. Efter att vinkat av sambon som skulle hem till djuren.
En fika hann vi med först. Rummet är grått och sterilt. Inte så roligt att visa på bild. Här är tyvärr ingen minibar, men jag ska nog klara mig ändå :) Ett grått skrivbord finns här och en tv. En bäddsoffa i röd galon (tror jag det är). Och en fåtölj. Och en go säng som jag just nu sitter uppflugen i.  Har köpt ett abonnemang femtio kronor för tjugofyra timmar! Så jag kan hålla kontakten med omvärlden.

Senare ska jag handla lite "mysigt" Descutan i sjukhusapoteket. Så jag kan göra mig "fin" inför morgondagen!
Det är ett desinfektionsmedel man duschar i ikväll och imorgon bitti
Också ska jag köpa glass och titta på folk!

Imorgon är en hård dag. Då ska jag opereras klockan tio! Och sen är det nog inte mycket med mig den dagen. Dom gulliga sjuksköterskorna här på hotellet, tömmer mitt/mina drän. Och ser till att skjutsa mig till återbesöket hos sköterskan Pirjo, redan morgonen efter operation. Då ska jag minsann få en bröstprotes!
Och efter åtta veckor ska jag få en fin silikontutte!

Men nu tar jag en dag i taget! Varje dag kräver sin man (kvinna). Det går åt mycket energi till denna typen av upplevelser. Men alla är så goa och trevliga, så jag kan inte ha det bättre  efter omständigheterna.

Och jag är inte rädd. Men det killar i magen. Det hade det nog gjort på vem som helst.

Nu ska jag skriva en dikt till mitt kära bröst som jag ska ta bort imorgon. Den ska ni få läsa ikväll. Visste ni om att det är en sorg att ta bort en kroppsdel? Jo så är det.......

Stor kram. Yvonne.

Upp och ner!

Jag mår inget vidare för tillfället. Har en virusinfektion i kroppen som slår ut mig hela tiden. Superjobbigt! Antagligen blir det inte bättre förrän den förbannade tumören är borta. Jag tror att sjukdomen och viruset motarbetar varandra. Vill inte gnälla, men behöver skriva av mig. Vill så gärna hålla igång, men orkar dåligt! "Bensinen" tar slut hela tiden...hilvitiiii!!

Nu är sovrummet klart i alla fall. Ska städas idag. Och sättas in möbler, sen så ska vi äntligen få sova i våra nya sängar!  Sköööönt!

Det är så jätteroligt att hålla på med! Och nej! Jag jobbar inte för hårt och inte i onödan! Jag vilar jättemycket! Men jag har så svårt att inte göra något. Så just nu vilar jag halva dagen, för sen ska jag hjälpa till lite att städa. Och det blir bättre, var så säker!! Jag kommer igen!!

Ha en skön dagen efter allihopa!

Stor kram! Yvonne.

Midsommarafton!

Midsommarafton! Jag är en liten tjej som bor hemma hos mina föräldrar. Vaknar tidigt på morgonen. Det är en alldeles speciell dag. Vi barn träffas och plockar blommor tidigt på förmiddagen.Midsommarstången ska kläs på "gröningen". Och på eftermiddagen ska vi ta lottor och dansa kring stången.
Hemma har vi oftast gäster och det bjuds sill och potatis. Jordgubbar och glass till efterrätt. När det blir kväll, då får vi gå en sväng till, bort till "gröningen". Men då är föräldrarna med oss. Då är det vuxendans.

En midsommar när jag var väldigt liten. Passade min farmor mig och min bror. Mina föräldrar var på "gröningen" Och dansade vuxendans. Och vann en jättestor nalle till mig! Som satt vid min fotända på sängen nästa morgon!

Fortfarande är midsommar en skön helg! Min erfarenhet ifrån vården säger mig, att man kan vara mer ute och tillsammans än på Julen. Då märks det inte så mycket om man är ensam. Man kan välja att sålla sig till människor, eller bara vara för sig själv.

Jag brukar jobba. Men inte i år. Och det vet ni varför. Tänker inte prata elände idag inte! Och eftersom jag inte jobbar, så passar jag på att bara göra sådant som jag vill. Myser med djuren och sambon. Går i skogen. Fortsätter att göra klart sovrummet. Eller är i vår nybygda lägenhet och gör fint. Så familj och vänner kan bo där i sommar. 

Där är sååå mysigt i denna lägenhet! En helt underbar energi! Det är supermysigt i vårt torp med, men det är äldre och tyngre att jobba med. Det andra är nybyggt! Så det är bara att möblera och sätta upp gardiner!
Bilder kommer senare!

Och naturligtvis ska vi äta sill och potatis! Jordgubbar med glass är en självklarhet!

Var rädda om ER idag! Kör försiktigt! Gör ingenting som inte jag skulle gjort :)

Önskar ER ALLA en riktigt  Glad Midsommar!

Stor Kram. Yvonne.

Kroppen säger ifrån!

Det är tydligt att kroppen säger ifrån! Blev så in i norden förkyld i slutet av maj, just när jag flyttade. Och då höll jag ju på som värst med flyttstäd och bröstundersökningar. Så kroppen har väl inte fått vila såklart!

Men nu jäklar har den fått vila! Igår sov jag halva dagen. Helt knockad! Håller på att måla och göra fint i sovrummet, så att det ska vara klart tills jag opereras. Men igår när jag målat "mitt" för andra gången, då somnade jag! Och sov precis hela eftermiddagen och kvällen. Idag fryser jag fast det är över tjugo grader varmt, så jag kröp ner under täcket igen! Bäst att vara i form inför dagen D!

Jag har pratat med "nya vårdcentralen" i Filipstad. Dit tänkte jag gå och ta prover inför operationen. Det finns en "gammal vårdcentral" med. Men eftersom jag är ny här, så kunde det vara trevligt att gå till den nya! Dom öppnar redan klockan sju på morgonen och har öppet hela dagen fram till sex på kvällen! Passar mig perfekt! En trevlig sköterska informerade mig i telefonen igår, att det vara bara att komma. Så när min remiss
kommer med dom andra pappren på posten, så ska jag gå direkt dit. Och då gäller det att vara utvilad och frisk, så frisk jag nu kan bli. Men ingen förkylning i alla fall!

Jag skulle få fler papper ifrån Karlstad hemskickat. Och så fort alla pappren kom, skulle jag ringa Karlstad och bekräfta. Så skulle jag få tider osv. Nu närmar det sig!

Under tiden som jag vilar här hemma, så passar jag på att dressera familjens största och präktigaste hund med! Rolle .....han får inte vara i våra sängar som vi snart ska ställa på plats. Och inte får han vara i soffan mer heller! Så nu har han det tufft!

                                                   ROLLE!

Och inte får han lov att sätta sin nya "lillebror Dennis på plats heller! Attans med vad en matte kan ställa till med!

                                                         DENNIS!

Jag var inne på nätet och kollade hur det såg ut på Karlstads patienthotell. Och det var ju jättefint! Med internet, tv med massa kanaler, fik och resturang och en liten kiosk! I hotellobbyn är det sköterskor som tar emot! Så det blir ju spännande! Jag lovar att ta bilder och visa er! Nu ska jag fortsätta kurera mig. Så får ni ha en fin dag antingen ni är lediga eller jobbar!

Stor kram. Yvonne.

Operationsdagen är bokad!

Igår torsdag, var jag på mitt första läkarbesök i Karlstad. Och mitt sista inför operation!
Spännande att komma till ett helt nytt sjukhus, och jag blev positivt överraskad!

Först och främst så ligger det väldigt vackert. Vid Klarälven. Och måste rätta mig ifrån förra bloggen, då skrev jag att det låg vid en sjö.....

Jag hade fått en noggrann beskrivning på hur jag skulle ta mig till Bröstenheten. Vänster innanför portarna och följa "röda gatan".....

De färgade skyltarna ni ser i taket, är vägen till dom olika "gatorna". Och jag skulle som sagt följa den röda!

Jättefint sjukhus! Min första känsla var värme....och jag kände direkt att jag skulle "trivas" där!

Min sambo var med mig, och det kändes tryggt och bra. Vi passerade ett stort fik, blomsterbutik,kiosk, och bibliotek. När jag kom till skylten B skulle jag anmäla mig i receptionen där. En stor och rejäl glasbur var reception, och då menar jag STOR! En trevlig tjej satt där och tog emot mig. Inga pengar ville hon ha, just då. Och allt gick via dator. En räkning skulle skickas hem till mig.....Så nog är det olika alltid, beroende på vilket landsting man är i.....men mycket smidigt!

En sträcka återstod, och det var bara en liten bit kvar. Onkologskylten lyste i mina ögon, så kom vi fram till mammografi.....och slutligen Bröstenheten som låg jämte röntgen.

Där gick vi in, och vi upptäckte snart en monitor i taket som registrerade min ankomst! På en stor skylt stod det...Välkommen till Bröstenheten. Var god sitt ner i väntrummet så kommer vi snart!

Ett litet mysigt väntrum, med kaffe och te lite kakor fanns där. Och en tv som var igång med "Hem till gården".

Jösses sa jag, går den serien ännu! Min farmor som varit borta i över trettio år, följde den alltid! Och vi konstaterade att dom hade nog bytt skådisar ett antal gånger sen dess!

När jag sitter där i väntrummet och tittar mig omkring, så ser jag informationsblad om specialsydda bhar....små häfte som informerar om att man kan köpa huvor till lilla skalliga huvudet.....ja man blir hela tiden påmind om var man är, och vad man ev ska gå till mötes. Men jag är inte rädd. Och den varma känslan sitter fortfarande kvar. Vi är båda överens om att det är en varm miljö till trots, inte alls speciellt sjukhuskall. Och det är skönt!

Så kommer då Pirjo och ropar in mig. Har ju aldrig träffat henne, men pratat en del med henne i telefon.
Jättetrevlig! En kvinna i min egen ålder, med en mjuk och varm framtoning! Jag har redan fått förtroende för henne! Visar in oss i ett litet undersökningsrum. Och då kommer även Lars min läkare in och presenterar sig.
Honom har jag aldrig heller träffat, och även han är en mycket mjuk och behaglig människa!

Vi slår oss ner allihopa. Och så börjar Lars prata. Han frågar mig ungefär samma frågor som jag fått förut, och tillägger att nu vet han! Och då vill han köra deras race, dvs dom har ett speciellt program.Dom informerar vad som för tillfället ska göras. Och sen tar vi en sak i taget. För som han säger, man orkar inte ta in all information på en gång. Sant så sant!

Vi delar samma uppfattning han och jag. Bröstet ska bort! Det är en rejäl bit som ska tas ifrån det, och båda är överens om att då finns det ändå inte mycket till bröst kvar. Han berättar att den dagen jag läggs in, då sprutar man ett ISOTOP in i mitt bröst. Två stick med en spruta. Det isotopet sprider sig som en gps, kan man säga (mina egna ord). Och letar upp vägen till "portvakten", ingången till lymfkörtlarna. På så sätt kan dom redan vid operationsdagen få reda på om  cancern spridit  sig dit. Och även jag kan när jag blivit opererad, få veta det. Enda provet som jag får veta direkt, resten tar tre veckor.

Så berättar han att efter operationen så hamnar jag på deras patienthotell. Där får jag vara antingen med min sambo, eller själv. Sambon får sova där gratis med frukost. Och betala för middag osv. Jag däremot får betala en liten summa. Men är det ett bra hotell så betalar jag gärna :)

På patienthotellet tömmer dom mitt drän bla som jag kommer att ha i operationssåret. En sorts slang som det kommer sårvätska ifrån. Tar ett par tre dagar, sen tar dom bort dränet, och jag får åka hem! Där hemma får jag sen vänta i tre veckor på återbesök. Och provsvar!

Lars informerade mig även om bröstprotes, uppbyggnad av nytt bröst osv. Men han sa att det är en annan person som bara har hand om det. Och det är ett helt år tills det blir aktuellt. Och tills dess så är det en protes som är aktuell. Den är i silikon. Och det visste jag. Jag har ju själv en plan i mitt huvud, men jag är inte omöjlig :)

Och så blev det undersökning! Jag fick sitta upp på en brits, av med bh och tröja. Så undersökte han mig noga och långsamt! Kände på det friska bröstet, det sjuka. Körtlarna vid halsen och under armarna. Därefter tog han blodtrycket. 150/80! Då muttrade jag! DET var lite högt.....Ja ja sa han.....du är ju inte på den allra trevligaste sammankomsten precis! Och det hade han ju rätt i!

På med paltorna igen! Och då återstod EN fråga i alla fall! Jag fick tre datumtillfälle att välja på när det gällde operationen. Och själv skulle han gå på tre veckors semester, men hans kvinnliga kollega skulle ta hand om mig. Och är hon lika trevlig som han är, så inte mig emot! Dessutom jobbar dessa tre i samma lag. Dvs allt som görs med mig nu, kommer enbart dessa tre människor att ha hand om. Och på återbesöken är det Lars jag träffar. Så jag slängs inte hit och dit emellan olika. Utan same same......

Och naturligtvis vill jag ha det här skitet avklarat så fort som möjligt! Så den 24e juni läggs jag in. Och den 25e opereras jag!

Jag fick fråga så mycket jag ville....Och när Lars gått iväg satt jag Pirjo och sambon och småpratade lite till.

Sen var det avklarat. Himmel va kaffesugen jag var sen! Så det blev fiket med gott kaffe och en smarrig macka till!

Att hamna i denna situationen är inte lätt. Man är INTE stark, men vi är olika som människor.

Jag har ju liksom inget val. Det finns ingen återvändo. Allt måste ju göras, för att det ska bli så bra som möjligt.

Självklart är ju att det blir lättare om man kan behålla lugnet. Men det är ju inte alla som fixar det. Och fortfarande så är vi olika där med.

Jag är väldigt glad för att jag  har min egna inställning till livet, och livet efter det. Min humor och mitt goda humör har jag att tacka mycket för. Men en vacker dag kanske det inte heller räcker till. Och det är okey med.

Ni som känner mig väl, vet att jag även skriver en bok. Och detta är nog det starkaste kapitlet i hela boken.

Jag har alltid sagt att det finns en mening med allt. Och även min långa jobbiga resa som jag nu gör, har en alldeles speciell mening. DET är jag övertygad om. Vilken mening den har, det vet jag inte....ännu. Det lär jag säkert få se en dag.

Och jag tänker inte kasta in handduken! Jag har inte tid för det. Jag har massor jag både vill och ska göra!

Jag är alldeles säker på att min tuffa resa kommer att utveckla mig rejält som människa. Och tills dess mina vänner, ska jag dela med mig till ER! Både i stort och i smått.

Och jag avslutar dagens blogg med en bild av Klarälven. Som ligger precis mitt emot sjukhuset.


Stor kram. Yvonne.

Läkarbesök i Karlstad!

På fredag ska jag till Karlstads sjukhus. Sista genomgången inför operation.Självklart måste Värmlands läkare också träffa mig, och se vad det är dom ska jobba med.

 Vi har att göra här hemma. Och det är bara roligt! Men det är tydligt att tankarna finns där hela tiden,på vad som komma skall. Rätt som vi sätter ihop garderober och diskuterar vilken höjd vi ska ha på dom. Så kan jag mycket väl fråga min sambo......hur tror du det kommer att se ut, när jag bara har ett bröst?

Och så pratar vi om det. Sen fortsätter vi att bygga garderober igen!

Min sambo ska med på fredag. Han är fantastisk! Tänk vilken rivstart vi fått! Nysambo med bröstcancer! Jösses!
Jag har varit i Karlstad som jag nämnt förut.  Då har jag även kikat på hur sjukhuset ser ut. Även utanför sjukhuset, finns där en underbart vacker sjö! Här är sjöar överallt!

Mina tankar snurrar i skallen! Hur kommer det att bli, hur kommer det att se ut? Och jag jobbar på här hemma för att det viktigaste ska vara klart. Sovrummet ska vara helt färdigt. med nymålade väggar. Och vår lägenhet (vi har tre bostäder på tomten)  ska vara något sånär i bra skick, så familjen kan komma i sommar och hälsa på.

Däremellan fokuserar jag på att må så bra som möjligt. Dvs jag orkar inte ta mig ann andras problem just nu.
Utan jag måste se till att ha kraft till mig själv, så mycket det bara går.

Naturen här är som jag nämnt förut helande! Fåglarna sjunger för mig varje dag, och jag bara njuter!

Jag är inte rädd, inte för något. Men det killar i magen. För jag vet ju inte riktigt vad jag ska gå igenom.

Och det är en konstig känsla! Alla reagerar ju olika. Så även om jag i praktiken vet vad som komma skall, så vet jag ju inte hur JAG ska reagera. Men jag tar det med lugn och  ro. Och lämnar över till dom som ska hjälpa mig. Varför oroa sig idag för något som ska hända "imorgon".

Jag önskar ER alla en underbar dag i det vackra vädret!

Stor kram. Yvonne.

Blommor till ER!

Varsågoda!

Jag har plockat en kvällsbukett till ER alla som finns på bloggen fb och runt omkring mig och hejar på!

Idag städar jag! Men imorgon kommer det nya uppdateringar. Nu närmar det sig!

Stor kram. Yvonne.

Lisa för själen.

Idag har jag bara njutit av det vackra vädret! Som ni ser så har jag klippt gräset med. Att vara ute i naturen är en Lisa för själen!

Så här bor jag nu för tiden! Helt underbart om man frånser myggen!

Här går jag varje dag med hundarna. Vägen leder ner till vår badbrygga.

Och idag var vi där och tog oss ett dopp!

Det är viktigt att njuta av livet! Jag njuter varje minut. Och platsen jag bor på, är fantastisk! Nära naturen.
En perfekt läkning för kroppen.

En perfekt söndag alltså!

Stor kram. Yvonne.

Änglar finns!

Jag vill berätta en sak. Som jag har upplevt i samband med det jag går igenom. Det handlar om den dagen jag fick veta att tiden framöver inte skulle bli sig lik.

Jag sitter i väntrummet på mammografin i Lund. Där sitter en kvinna i min egen ålder. Våra blickar möts och vi nickar vänligt, och börjar prata.

Vi ska i det ögonblicket göra en komplettering av mammografin bägge två. Kvinnan mitt emot mig  är nervös såklart, eftersom hon gått igenom en bröstcancer för fem år sedan. Och så pratar vi på. Och mitt i allt så blir det hennes tur att bli undersökt.

Jag klappar henne på axeln och säger, det löser sig!

Så kommer hon strax tillbaka, mycket lättad! Allt var bra! Och så blir det min tur att gå iväg.

Jag stannar här och väntar på dig, säger hon. Men för mig går det ju inte lika bra som ni vet, så tiden går och går. Jag var borta en lång stund. Och jag hinner tänka att hon har säkert gått sin väg nu.

MEN...när jag kommer tillbaka,något förvirrad, så sitter denna goa varma människa kvar i väntrummet, och väntar på mig!!

Och jag minns inte så mycket, men i det ögonblicket gav hon mig något väldigt dyrbart....hon gav mig sin TID och delade med sig av sitt stora hjärta! Vad som sen hände skall jag aldrig glömma.....

Tillsammans gick vi till sjukhusets fik. Där satt vi både länge och väl. Jag fick möjligheten att fråga
om så mycket jag ville, angående det hon gått igenom för fem år sedan. Och hon svarade på allt jag ville veta. Denna stunden var ovärderlig.....

Vi växlade till slut mobilnummer och mejladresser. Och när vi gick ut därifrån och våra vägar skiljdes, så var jag i denna jobbiga stund, ändå rakare i ryggen,än när vi kom till fiket.....

Du vet vem du är....och du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!Utan din tid och din stora mänsklighet, skulle min start i denna jobbiga resa, varit bra mycket jobbigare. Tack du fina ängel...Tack!!



Samtidigt vill jag tacka Er alla som finns runt mig...ni på FB ...bloggen ...vänner och familj. Ni ger mig styrka att gå vidare med allt vad detta innebär.  Jag vaknar varje dag och är så tacksam för att NI finns runt omkring mig....Tack!!

Stor kram. Yvonne.

Provsvar!

Det har varit ett par hektiska dagar. Jag åkte ner till Skåne tillsammans med min sambo i onsdags. Dels för att avsluta min lägenhet och lämna nycklar. Men mest för att återvända till Lunds sjukhus och få veta provsvaren.

På resan ner ringde min mobil. Det var min nya arbetsgivare i Värmland. Hon frågade så glatt om jag hunnit landa, och om jag var redo att börja jobba.......

DET sög!! Jag hade glatt mig så åt att börja det nya jobbet och såg framför mig hur jag cyklade och körde runt ibland mina små vårdtagare.....

Så jag berättad hur det låg till och hon hörde säkert även om jag också sa det, att jag var jätteledsen att jag inte kunde jobba som vi bestämt.

Min nya arbetsgivare verkar vara en mycket trevlig och positiv människa. Berättade att även hon drabbats
för en del år sedan av bröstcancer. Så hon förstod mycket väl vilken situation jag befann mig i. Så vi avslutade samtalet med att jag skulle höra av mig så fort jag kände mig stark nog för att jobba....

Jag vet! Det är ju det jag inte ska nu! Jobba alltså! Jag har fattat vinken. Just nu är det full fokusering på mig själv och allt som händer med det här! Men jag hade verkligen sett fram emot att börja jobba på min nya timanställning. Jag älskar ju jobba! Och älskar mina gamlingar. Men jag vet att just NU är det jag som gäller...Men det sög. Och jag satt en stund för mig själv i bilen och försökte smälta samtalet.

Det blev god mat hos mina föräldrar. Och senare på kvällen städade vi färdigt det lilla som fanns kvar i lägenheten att städa. Och tömde den på småsaker. Satte oss på en uppblåsbar madrass som vi skulle sova på. Vars en kopp kaffe på en pall framför oss, och en påse med chokladkolor!

Om jag har levat i nuet förut, så lever jag ännu mer i det nu! Att äta godis är INTE nyttigt, det vet väl alla. Men just nu betyder det mycket för mig, att bara göra det jag känner för. Så får jag ta i tu med onyttigheterna sen.

Min sambo lär mig verkligen att leva i nuet! Jag brukar säga att han är som våra hundar och katt! Som lever för dagen.....och det är jag glad för att jag kan ta efter.

Även situationen jag hamnat i just nu gör att jag lever fullt ut! Jag verkligen njuter. Som tex när jag kom till Värmland klockan halv fyra på morgonen. Vi hade kört med all last hela natten ifrån Skåne och var trötta. Stannade bilen och möttes av ett underbart fågelkvitter! Det var  säkert ett hundratal fåglar som sjöng i kör. Det kändes som dom verkligen önskade mig välkommen hem!

Nåväl. Efter att ha smaskat i oss alla kolorna och druckit upp vårt kaffe. Så satt vi en stund och gick igenom morgondagen. Vi visste båda att den skulle bli tuff! Det är jobbigt att INTE veta! Så för vilken gång i ordningen, det vet jag inte. Gick vi igenom vad vi skulle kunna få höra. Och jag försökte föreställa mig min reaktion. Alltifrån liggandes på golvet i mottagningsrummet framför läkarens fötter, gråtandes sparkandes som ett litet barn. Eller sittandes i en stol framför henne (hon heter Susanne). Och sansat ta emot hennes information. Man vet aldrig, för man har ju aldrig varit med om något liknande, tack och lov! 

Sen skrattade vi och tramsade. Och gick och la oss. Vi har en STOR fördel jag och min sambo! Vi älskar att skoja och skratta! Så när vi ältat allt jobbigt. Lägger vi det åt sidan och sen plockar vi fram humorn!

På morgonen var jag dödstrött. Inte en blund sov jag! Jag kunde bara inte. Jag var nog mer nervös inför läkarbesöket, än jag själv visste.



Jag var sur och grinig! Men vi fick samlat ihop både oss och det sista i lägenheten. Och allt blev till avslutat där till sist! Skönt!

Resan gick vidare till Lund! Det killade i magen! Vi fick sitta en stund i väntrummet. Sen kom Susanne, överläkaren och kallade in oss. Min sambo var så nervös en stund på morgonen, så han höll på att både spy och svimma. Men han hade gaskat upp sig igen. Stackaren var orolig för mig såklart! Vi fick slå oss ner i en soffa inne i Susannes rum. Där hon började nätt med att fråga hur jag mår. Och så gick hon över till att förklara precis som det var!

Jag har en cancer i mitt  högra bröst som är 12 mm stor. Ifrån en skala ett till fem, så ligger den på fem! Dvs den är en solklar cancer! Runt om den finns det en förkalkning, den är på fyra cm. Den är inte cancer ännu, men om den inte plockas bort, så blir den det!

Jag ska opereras. Och DET förstod jag ju. I Karlstad. Och jag hade redan pratat med dom själv där, så vi växlade bara faxnummer (jag hade fått det av sköterskan i Karlstad). För alla papper skulle ju faxas dit. Det var bara återbesöket som jag skulle göra i Skåne, eftersom dom upptäckt skiten!!

Sen fortsatte vi prata. Ska jag behålla bröstet eller inte? Läkaren sa att det skulle jag fundera på. Därför att man skulle kunna göra en sorts rekonstruktion, så att bröstet fick vara kvar ändå. MEN.....om det visar sig efter operationen att jag måste ta hela bröstet, då måste jag gå igenom en operation till!

Så för mig är det solklart! Hon berättade att man tar sju olika prov på cancern när den är borttagen ifrån bröstet. Dels för att se vad för sorts cancer det är, dels för att se vilken sorts behandling jag ev ska ha efter operationen. Dvs strålning eller cellgift....eller båda delarna.

Och så undersökte hon mig IGEN! Och det var riktigt skönt att få fråga hur mycket man ville och känna att hon hade tid att förklara. Därefter fick jag två "böcker" med information. Dom har jag lagt långt ner i en låda. För man blir mer sjuk av att läsa i dom än man blir glad av det....

Vi fick sitta ut i väntrummet igen för jag skulle ha en hel bibba papper med mig, ifall inte faxen skulle funka. Så jag kunde lämna det till Karlstad. Hur kändes det efteråt då??

Jo vi var lättade bägge två! Konstigt nog. Men det är bättre att veta, än att inte veta alls. Så vi mådde betydligt bättre, även om det inte är roligt alls!

Och därefter styrde vi vidare mot Värmland igen! På vägen ringde Pirjo, det är min sköterska på bröstenheten i Karlstad. Och berättade att alla papper kommit fram. Så nu ska jag snart få komma på besök även där. Och dom ska känna och klämma. Och som jag förstår det så är det bara att vänta på operation i midsommarveckan!

Däremellan ska jag leva!! Och jag lever. Njuter varje dag! Idag ska vi till Karlstad och shoppa lite. Sen ska jag hem och slås med myggen igen!

Tack och lov för min sambo! Vilket stöd! Han ska ha en stor eloge. Och jag vill tacka alla er som orkar läsa min blogg! Ni är ett fantastiskt stöd ni med! Alla mina vänner på Facebook! Tack alla NI som finns runt mig! Utan ER vore min resa igenom det här mycket svårare. Jag skriver långt idag, en annan dag blir det kortare. Jag ger mig själv den friheten att skriva hur och när jag vill. För första gången i mitt liv så handlar det om MIG! Och det ska det få göra med.

Önskar  ER alla en Trevlig Helg!

Stor Kram. Yvonne.

Jag har bröstcancer!

Jag tänker skriva här för att alla ska veta. Det blir en tuff sommar. Men säkert också helt underbart fin!

Man får inte glömma att livet ändå har så mycket att ge. Det var inte såhär sommaren skulle sett ut egentligen. Men hälsan råder vi inte över. En vanlig kontroll på brösten och nu står jag inför operation!

På torsdag får jag veta hur mycket och vad som händer sen. Biopsin är en historia för sig. Man skjuter in
en rejäl nål i det stackars bröstet och tar provbitar, i mitt fall tre. Det låter som knallskott. Och jag vågade inte titta på mitt bröst dagarna efteråt, för det ömmade så. Men min käre sambo sa förskräckt...det är alldeles svart! Alltså hade blåmärkena blivit svartmärke istället!

Ni som känner mig vet att jag jag flyttat till Värmland och blivit sambo. Och skulle börjat jobba. Men nu är jag här och ska börja med en resa som kommer att vända upp och ner på allt. Var inte oroliga för mig, men följ mig gärna. Så slipper jag förklara för alla dom dagar jag kommer att må som sämst.

Så mycket jag orkar ska jag skriva. Mycket för min egen del. Under denna tiden är jag inte alls tillgänglig medialt. Utan nu ska jag fokusera helt på mig själv och min familj. Skriv gärna till mig, då blir jag glad...men det ska vara positivt!

Stor kram! Yvonne.