Efter många om och men!

Jag väntade och väntade mest hela måndagen på att sköterskan skulle ringa tillbaka. Till slut hade jag nästan gett upp hoppet....Men då ringde hon!

"Ja du trodde väl jag hade glömt dig" kvittrade hon i luren! "Ja det trodde jag" Sa jag!

Men då fick jag faktiskt en tid till dagen efter, alltså igår....tisdag. "Klockan halv tio" sa hon,  "går det bra"?

"Ja sa jag", "men ni måste emla (bedöva)!!! " Ja då får du komma nio"! Ja jag kommer mitt i natten tänkte jag, bara det blir gjort!

Upp som en tupp på tisdagsmorgonen och in till Karlstad! Denna gången skulle jag följa "lila gatan"!
Och då kom jag till kirurgmottagningen minsann!

Väl framme så kom jag in med en gång till en trevlig sköterska. Henne jag haft i luren dagen innan! Agneta....

Hon emlade och pysslade om mig och vi småpratade. Det här går ju bra tänkte jag, det tar ju inte så lång tid...

Så jag satte mig i väntrummet, för doktorn skulle ju inte tömma mitt serom förrän halv tio. Tiden gick. Klockan blev både halv tio och tio. Då sa jag till min sambo att han kunde gå och dricka kaffe, så kom jag när jag var klar!

Klockan blev kvart över tio. Då kommer Agneta och säger att det dröjer nog lite till. Jag försöker få tag på henne men hon är nog på operation. Okey, sa jag. Jag väntar väl då.....jag tänkte att är jag nu kommen så tänker jag inte lämna skutan förrän jag fått tömt det förbaskade seromet.

När klockan var kvart i elva kom Agneta  tillbaka. Då sa hon..."nu ska du få höra Yvonne"! Det kommer en annan doktor och tömmer för den andra doktorn som skulle gjort det är hemma för vård av sjukt barn!!!

Ja det var verkligen en femetta!! Jag himlade med ögonen, och sa att det kunde ju inte Agneta hjälpa. Så en liiiiten stund till bara, sen kom den andre läkaren...sa hon! Och det gick väl en kvart till...då var klockan lite över elva, alltså lite mer än två timmar satt jag och väntade....men då kom HAN i alla fall!

En jättetrevlig läkare som berättade att han egentligen inte alls sysslade med bröst utan med tarmkirurgi!

Det spelar ingen roll sa jag, bara du kan tömma mitt serom! Det kan jag, sa han. Och sen stack han mig med den berömda nålen som är tjock som jag vet inte vad, men jag var ju "emlad", så jag kände inget. Och han gjorde verkligen dagens goda gärning! Han tömde ut blod på en och en halv deciliter! Och jag blev direkt på mycket bättre humör! ÄNTLIGEN!! Han såg verkligen till att ALLT kom ut. Pressade ut det sista genom att trycka med sina händer på sårytan. Det är inte så farligt. Det känns faktiskt skönt, som en god massage ungefär. Det lättar rejält. Och han var verkligen duktig! Yeees!!

Glad i hågen så tågade jag iväg! Det blev en stor mjukglass! Sjukhusets favorit! Och sen ut i det fina vädret med en mycket skönare känsla i kroppen. Det här gungflyet blir så stort så man ser ut som om det är ett nytt bröst som håller på att växa ut. Samt att det gör så hiiiilvites ont :)

MEN....nu ska jag berätta vad som hände IGEN! På måndagskvällen när jag väntade på att sköterskan skulle ringa. Då la jag mig på min säng och vilade en stund...gissa vad som hände....en jäkla geting till stack mig!!

I foten! Så jag haltade ut i köket och hittade en ny sockerbit som jag pressade på sticket. Same same...och landade i sängen igen...tänkte tar det aldrig slut på händelserna!!

Nu ska jag fortsätta ladda.....idag ska jag bara ta det lugnt.....på torsdag ska jag minsann på 1års kalas! Det ska bli såååå kul! Måste göra andra saker emellanåt än bara sjukhusbesök. Mina prover skjuter jag nog några dagar på....

Här i Värmland har vi varmt å gott. Sa det gäller att njuta!

Stor kram. Yvonne

Semesterstängt!

Har så jäkla ont i mitt icke bröst, som jag kallar min sårhåla nu för tiden! Ingen nattsömn. Vet inte hur jag ska ligga. Men nu skulle jag ju iväg idag. Så jag ställde klockan på åtta, när det var tid för att ringa min bröstmottagning. Min sköterska Pirjo har semester så Margaretha som jag haft förut skulle vara där.

Döm om min förvåning när telefonsvararen går igång och Pirjos röst meddelar att dom har semesterstängt fram till den fjärde augusti!

Ville man ha tag i någon för omedelbar  hjälp, så gick det bra att kontakta kirurgmottagningen!!

Grrrrrr....dom har aldrig haft ett serom, det förstår jag ju!! Skiiiittt!!!

Ringer kirurgmottagningen. Och nu för tiden så blir man ju ombedd att lämna sitt telefonnummer, så ringer dom upp. Och det funkade bra. En sköterska ringde upp mig efter en stund. Jag förklarade min situation. Och hon sa att då fick jag ringa bröstcentrum!! Gahhhh!!!

"Men dom har ju en telefonsvarare som säger att man ska ringa er!!" "Va" sa hon! Det visste jag inget om!!

Herregud, har dom inget samarbete alls!! Första gången jag stöter på patrull!!!

Men den snälla sköterskan tog mitt telefonnummer igen, och lovade att ringa upp mig...under dagen!!  För hon skulle ta reda på hur det hängde ihop...och se vad hon kunde göra för mig....

Under dagen....jag måste komma nu!!! Så jag har väntat och väntat....men ingen har ringt än så länge....

Ringde akuten...och stackars vårdpersonal...dom har inte tid att vara vänliga. Ja hon var inte ovänlig, men hon hade helt klart inte tid att prata med mig...och hänvisade mig till kirurgmottagningen!!!!

Ja protesterade hej vilt!! Jag har ju ringt dit!!! Kan jag inte få komma till ER??? "Jo du bestämmer själv om du vill sitta här och vänta", sa hon. Ja herregud, hur gör man. Jo man blir sittande i sin morgonrock och väntar och väntar. För helt klart är ju att ingen av dom jag pratat med har haft serom...eller gungfly!!

Det gör så ont så jag kan inte ha kläder på mig...stackars mig...nädå. Men det är jobbigt i alla fall!!

Så ringer hon inte idag, så antingen får jag vänta till måndag, men det funkar ju inte. Eller så blir det akuten....

Men den som väntar på nåt gott......sen blir det ju desto bättre.....måste bara gnälla lite...efter regn kommer sol :)

Ha en fin dag alla! Idag är det varmt här i Värmland, men lite molnigt ändå.

Stor kram. Yvonne.

Here we go again!

Nu är det dax igen! Det är hopplöst! Jag har fått mer vätska i icke bröstet, alltså i sårhålan. Så istället för att åka till provtagningen imorgon så blir det att åka till Karlstad och  tömma...Pust stånk å stön!

Jag är så himla trött. För det gör så jäkla ont, och jag kan inte sova på natten. Så inatt har jag legat och kollat på nätet angående det som komma skall. Nämligen cellgiftet!

Och har jag haft mycket att göra innan så kommer jag att få mycket mer nu! För den där picclainen ska spolas minst en gång i veckan, och prover ska tas innan varje behandling. Och jag ska försöka hålla mig frisk. Annars hamnar jag på isolering. Så nu ska jag gå igenom en riktig krigszon!

Håret det rasar redan utav min trötthet, penicillinet jag åt och hela situationen. Så det kommer inte att vara så stor skillnad. Jag håller som jag sagt på med att rusta mig mentalt för peruk, mössor, hattar osv!

Det är mycket märkligt vad vi människor är töjbara! Hade någon berättat för mig för ett år sedan vad jag skulle igenom idag. Så hade jag sagt"inte det med, det klarar jag aldrig!"

Men visst gör man det, man vänjer sig hela tiden vid nya situationer som man ska igenom på denna resan.
Sa just till min sambo idag, att dom gånger jag gråter, det är när jag är så trött så tårarna trillar av rena utmattningen.

Det vilar en trötthet i bakhuvudet hela tiden som jag aldrig varit i närheten av  förut. Och ska jag ta åt mig det jag fått veta om cellgift så återstår det tydligen ännu mera trötthet!!

Bara att gilla läget. Och spotta i nävarna. Det måste ju gå!

Som om detta inte räckte, så blev jag getingstucken i fredags. I vänster hand! Tack och lov vänster. Hade det varit höger så är det troligt att jag mått ännu sämre, eftersom det påverkar cirkulationen i den sidan jag blivit opererad. Men fy tusan vad det gjorde ont ändå! Jag skrek rätt ut! Och sen på med en sockerbit, fällde solstolen, kall handduk på pannan. Vatten att dricka och jag var kvar i den ställningen resten av dagen!

Mådde inte alls bra! Och handen blev som en fotboll! Men va fasen....man har väl seglat...så det var ju bättre dagen efter och nu är det snart ett minne blott!!

Tur att jag har lite bra dagar med, så jag kan hämta ny energi! Det behövs verkligen! Det förstår jag nu...och äntligen börjar jag fatta  hur jag ska ta saker och ting lugnt.....dammsuger gör jag inte ännu. Och inte skurar golv heller :)

Men det är mycket jag gör annars. Lite roligt har vi allt åt min bandagetutte! När det gör som värst ont över såret, nu när jag har mer vätska igen. Så drar jag ut "tutten" två decimeter och luftar lite, så avtar trycket....skulle jag gjort det i affären så hade nog folk stirrat och undrat hur långa bröst jag har...hihihi!

Och ibland slänger jag bara av mig skiten...när det blir för jobbigt!

Såja! Nu har jag gnällt av mig lite. Nu ska jag läsa Tara tidningen och bara slöa lite! Det tar på krafterna att vara människa!!

Men det är också väldigt härligt!!

Ha det så bra alla! Här åskar och regnar det!

Stor kram. Yvonne.

Snart dax igen!

Var och besökte min sjukgymnast igår. Inte alla som får det efter operation, men jag fick! Hon var jättetrevlig, Elsa! En ung söt och go tjej. Som berättade allt hon kunde om lymfan.

Visste ni att man kan flytta överbliven vätska "serom" ifrån icke bröstet till det kvarvarande bröstet?
Dvs om det envisas med att inte gå bort av sig själv.....det visste inte jag!

Men vi gjorde det inte, hon bara berättade. Fantastiskt vad mycket man kan egentligen. I vanlig ordning vara min sambo med, och efteråt njöt vi vidare i det vackra vädret. Genom att åka och titta på Picassostatyn i Kristinehamn. Och även lite båtar.....

Picassostatyn!

Här är en båt som tar med sig lite turister ut på en tur! Det ska jag göra vid tillfälle....

Visst är det vackert!



Något som jag upptäckt med mig själv, är att jag som annars tycker att sommarvärme kan bli lite för mycket ibland. Inte har gnällt över den hetta vi har i år alls...... och det är ju så klart för att jag har annat att kämpa med.

Nu ska jag visa er en annan bild som inte är lika rolig.....jag ska nämligen till Karlstad och då blir det med all säkerhet cellgift! Jag fick brevet idag och jag blev alldeles kall!!

Det var en hel bibba med papper! Och tusen frågor. Bara skostorleken dom inte undrade över.....Så nu är det dags för provtagning igen...på måndag. Och sen blir det ett par veckor att samla kraft igen på...och sen ryker lockarna!

Inget att göra. Bara att kämpa.......


Just nu vräker regnet ner här i Värmland!

Stor kram Yvonne.

Coling!

Idag är jag en COLING!  Idag har jag köpt mig nya solglasögon och tvättat min bil, som jag fått av sambon!

Ja den är inte ny, men för mig är den nyast och bäst! Den har varit sambons och när han bestämde sig för att köpa ny bil, då fick jag hans gamla! Bara älskar den! Det är en Susuki. Stavar säkert fel, men det bjuder jag på!

Andra dagen jag mår jättebra! Fick healing i söndags och har mått kanon nu i två dagar! Inte ont och fått massa kraft! Hade nästan glömt hur det var att må så här bra!

När vi kör på guppiga skogsvägar, så brukar det göra ont i icke bröstet och jag får hålla för så att det inte gör FÖR ont. Men det behövde jag inte idag! Vilken glädje! Så idag känner jag mig som en riktig COLING!

Nu ska jag visa er lite bilder, för det lovade jag ju att jag skulle göra när jag orkar...och idag orkar jag!

Dennis badar i sin fina pool!

Här badar bägge hundarna i vår badsjö!

Här är bryggan jag blev utelåst på i Karlstad!

Så här vacker är det i Filipstad där jag bor!

Min katt hjälper min mamma sy upp våra sovrumsgardiner!

 Här sitter min pappa. Vi var i en park i Karlstad. Samma dag jag fick mina provsvar.

Här är mannen som sjöng så fint.....Det gåtfulla folket! 81 år gammal!



Ha en fin kväll allihopa! Stor kram. Yvonne.

Mitt nya jag!

Jag står framför spegeln i nattlinnet. I spegeln ser jag en människa med ett rufsigt krull som skulle varit klippt för länge sedan.

Längre ner ser jag ett hängande slokande bröst, sidan om en platt bröstkorg. Mitt nya jag! Rör jag vid det så gungar det, för jag har mer blod som står bakom skinnet. Men jag är så trött på dessa resor till och från sjukhuset, så jag väntar och står ut...men det behöver tömmas!

Det gör ont på sårytan. Det känns som om jag bränt mig, och det är som en stor blåsa! Lättare att trycka på blåsan, som innehåller blod, än att nudda vid, då gör det ännu ondare.

När en dag gått så vill jag bara slänga den jäkla bandagetutten åt helsike, för då trycker det så jäkligt! Och i bilen med säkerhetsbälte är det inte skönt.....

Jag var på lite byträff igår, det var en upplevelse! En man på över åttio år sjöng himla vackert! Vi satt i ett öppet uterum, det regnade och plaskade på taket. Men hans röst gick igenom ändå, och den var inte dålig. Väldigt magiskt blandat med regnet! Jag tänkte...det ska jag berätta om på bloggen :)

Han sjöng om det gåtfulla folket........

Jag klädde upp mig, och min sambo sa att jag var fin och det inte syntes det minsta skillnad på mina "bröst". Han tyckte tvärtom det var fantastiskt att det kunde se så lika ut, bara med en bandagetutte!

Men jag blir fort trött. Det är jobbig att vara social ännu. Det tar på krafterna, men det är roligt att komma ut lite. Speciellt att få vara lite anonym! Jag hälsade på ALLA! Och vi satt ute och åt innan regnet brakade loss.

Men jag är samma människa. Lite klokare, lite tröttare. Men med ny vishet om mig själv redan och om andra människor. Lite förvånad både positivt och negativt. Men så är ju livet!

Jag har haft mina föräldrar här. Roligt på alla sätt, men jag blir trött som sagt. Men föräldrarna är ju alltid något visst.

Antar att jag ska få kallelsen till onkologen nästa vecka. Och hoppas att dom kan tömma mitt sår då....

Då ska jag ju även ta beslut med läkaren och som jag skrev förut, så får jag vara med och välja, så blir det cellgift bara för att vara helt säker på att skiten inte kommer igen! Då har jag åtminstone gjort vad jag kunnat tillsammans med läkarna. Nästa vecka ska jag även till sjukgymnasten, så det blir många turer hit och dit...

Detta året ska gå i lugnets tecken. Det blir nog inte mycket till jobb. Och det mediala får vänta länge länge....

När jag orkar ska jag lägga ut lite bilder. Jag bor så himla vackert! Och njuter av det varje dag.

Solen skiner här i Värmland, och jag hoppas den skiner hos ER med!

Var rädd om ER alla! Stor kram. Yvonne.

Provsvar!

Ett sent blogginlägg idag. Men det har varit en lång dag med mycket tankar och spänning!

Skulle vara hos läkaren idag klockan tio i Karlstad. Lars och min sköterska Pirjo.
Min sambo och jag fick sitta in i undersökningsrummet som vanligt, och fick träffa dessa två trevliga människor.

Först fick jag av med bh och tröja och visa mitt "gungfly" som är bättre men finns kvar ännu.  Ingen tappning idag, men jag får gärna återkomma om det fyller på. Sen kollades såret och det är fint.

Till sist var det då prat om prover cancertumören och lite smått och gott....

Min tumör var tio millimeter djup, tio millimeter hög och tjugo millimeter lång. Sidan om den fanns en tumör till som dom inte hade sett på röntgen eller ultraljudet. Men den var en millimeter och den hade kommit av en celldelning ifrån huvudtumören. Också var det då förkalkningen. Men den var ju godartad. Dessutom så hade det tack och lov inte spridit sig till lymfkörtlarna!!

Så dom har tagit en rejäl bit med gardering runt cancerområdet. Summan utav kardemumman är just nu att jag slipper strålning. Men som min läkare sa att man delar in min cancer i tre stadier, så är min nummer tre.

Och han sa det inte men jag förstod när jag pratade med honom att den kan mycket väl gå under namnet aggressiv. Trots att den inte är så stor. Att min cancer då är nummer tre men inte så stor gör att när dom haft rond och genomgång angående mig. Så tycker onkologen, alltså cancerläkarna att jag är ett gränsfall.

Så det i sin tur gör att dom vill träffa mig och rådgöra, eller diskutera med mig om cellgift eller inte.....

Jag kommer att få ett antiöstrogen som jag ska äta i fem år. Men dom är osäkra på om det räcker, eller som sagt om cellgift ska till. Det positiva med min cancer är att den är mottaglig för antiöstrogenet. Det innebär att jag har större chans att slippa få tillbaka det.

Det blev väldigt mycket fakta det här, men det känns enklast att förklara det rakt upp ner så som jag själv fått veta det.

Känslan jag har idag är att det ser ut som om det eventuellt mycket väl skulle kunna bli cellgift. Och då får jag ta det.

Jag skojade med min läkare Lars och sa att jag som så gärna ville gå till frissan och göra mig fin i håret efter all skit jag gått igenom. Då sa han att "Gör det Yvonne, gå till frissan!"

Nädu sa jag. Inte för att sen raka av håret efter några veckor! Dom pengarna kan jag ha roligare för :)

Så nu är jag sjukskriven vidare. Och jag har bara att gilla läget och vänta på ett möte som kommer snart med onkologen. Jag som blängt på den där jäkla onkologskylten på sjukhuset länge nu, och tänkt att dit in vill jag inte!!

Men när man väl inget annat val har, så är det bara att gilla läget! Trots allt känns det ändå som jag har kommit en bra bit på vägen, det kunde varit värre. Som det ser ut just nu!

Blir det cellgift så får det bli en fiskarmössa på huvudet, värre är det inte. Mer rädd för för att må illa, det är det äckligaste jag vet!

Många tankar. Men ser det positivt. Har större chanser för att fixa till en ny tutte när jag inte är strålad i alla fall. Och det tror jag det blir. Just nu ska jag läka mitt ömma skinn och sår, samla nya krafter till nya beslut och försöka njuta av livet trots allt!

Ni som finns runt mig och peppar mig hela tiden på bloggen och FB. Ni är guld värda! Jag behöver ER verkligen.

Naturligtvis faller vissa ifrån i sådana här situationer. Vet inte hur man ska uppföra sig eller blir bara rädda.

Jag dömer ingen. Det är så här livet ser ut. Vi möts och vi skiljs. Några går och nya kommer. Jag är oehört tacksam för ER som finns och stöttar i alla fall. Kan inte säga det tillräckligt mycket.

Stor Kram. Yvonne.

Glad igen!

Det gick jättebra idag! Upp med tuppen för att ta mig till Karlstad igen!

Och det gick som smort! Pirjo min sköterska laddade som vanligt upp bordet med den tjocka nålen ...kanylen. Och slangen med påsen som blodet skulle komma i. Usch det gick kalla kårar på ryggen på mig.


Men....hon emlade hela mitt icke bröst eller rättare sagt mitt sår! Så det kändes ingenting alls när hon stack mig idag, tack och lov! En dl tappade hon mig på....hoppas det var den sista.....

Och min underbare läkare Lars kom en sväng och kollade på mitt sår. Berättade att odlingen man tagit förra gången var helt okey. Så nu avslutas penicillinkuren imorgon, och ingen ny ska sättas in. Yes!!

Han är så go! Min läkare....klappade mig på benen och fötterna när han gick förbi, han har ett så mjukt och trevligt leende, man blir glad! Går inte att inte tycka om honom.....

Efteråt var jag pigg som en mört! Och bad min sambo om sjukhusets goda mjukglass. För det ska man väl ha när man varit duktig :)?

Sen shoppade vi loss i Karlstad på Maxi, och fortfarande är jag pigg! Det är underbart att få tillbaka kraften igen!


Men jag måste berätta. Jag tog en massa fina bilder på vägen hem i Karlstad. Där är så vackert med båtar och sjöar. Gick ut på en brygga och sa till min sambo...JAG KOMMER SNART, SKA BARA TA LITE BILDER......

Men.....jag kunde inte komma ifrån bryggan. En port som stänger bryggan hade stängts igen efter mig, den såg jag bara inte. Så när jag skulle därifrån var jag innestängd ibland en massa båtar!!!

Jaha tänkte jag! Där fick jag för att allt gick så bra och att jag blev så pigg igen!!!

Och där stod sambon på andra sidan grinden!!

Men ett tu tre så kom det tre karlar som skulle ut på just den bryggan. Och släppte ut mig!

Så jag tackade högljutt och sa att dom gjort dagens goda gärning! Ja så kan det gå när man har en bra dag :)

Ha en fortsatt underbar helg. Njut av det vackra vädret, för det ska jag!

Stor kram. Yvonne.

Sjukhuset imorgon igen!

Skit skit skit! Nu är det dags att sticka en sån där tjock nål igen i såret, för att tömma ut blod/var!
Och jag som hade så gärna sluppit! Men det är bara att spotta i händerna och hålla till!
Men när jag pratade med min goa sköterska på Bröstcentrum så sa jag...Du måste lova att emla! Emla är lika med bedöva. Och det görs oftast med salva. Hon lovade!!

Jag är så trött. En i familjen har ringt och samtidigt pratat en massa dynga i telefon med mig...en som annars aldrig ringer! Varför svarade jag över huvud taget???

Så när jag la luren så sa jag högt....Tack det är bra, hur mår du?? Fast den frågan fick jag inte......

Så nu är det lågenergi igen. Och bloggen har jag ju för att prata av mig på, så nu gör jag det :)

Håll tummarna för mig imorgon är ni snälla! Det gör så jävla ont att tömma och sticka mitt i såret! Jag lovar berätta hur det gick....

Min snälla sambo tog ledigt för att följa med...IGEN! Är han inte snäll så säg....

Ha en bra kväll alla.

Stor kram. Yvonne.

Ladda batterier!

Just nu laddar jag mina batterier! Jag fick börja om på ruta ett när jag var iväg förra veckan och blev  tappad. Det var en pärs! Ännu så länge det värsta jag varit med om. Så jag har varit lite rädd att få göra om det igen.

Var på vårdcentralen i måndags och fick mitt sår omlagt och betittat. Då var det lugnt. Där finns "gungfly" eller serom som det heter. Men inte så jättemycket. Så ännu är det ingen fara.

Jag har flera stycken som vill komma hit på besök, och jag tycker det är så himla roligt att ni vill det. Det vill jag med jättegärna! Men inte just nu! Jag är alldeles för trött för att vara social och jag behöver all min kraft för att kunna läka nu i lugn och ro. Ni anar inte vad det tar energi. När jag är piggare och har fått min energi tillbaka, så ser jag väldigt mycket fram emot besök!

Familjen kommer först såklart. Så nu ska jag ha mina föräldrar här. Det ska bli roligt. Och vi har rustat i flera veckor för det. Jag ska följa med till Helsingborg och hämta dom, för att helt enkelt komma ut lite. Och sen är det meningen att dom ska ta tåget hem igen så småningom.

Så just nu gör jag inget speciellt, mer än att käkar mina penicillin för infektionen som jag fick. Och bara tar det väldigt lugnt.......

Men dagarna går ändå, väldigt fort tycker jag. Och jag får krafterna tillbaka, även om det tar tid.

Ryggen har tagit stryk! Det är obalans, inte samma vikt på bägge sidor.....vilket gör att det gör gräsligt ont
emellanåt, för jag har redan en dålig rygg med scolios. Så när det gällde diskussionen om att operera dit ett nytt bröst eller ej, var jag ganska säker med en gång att jag inte skulle det.

Men jag är inte envisare än att jag kan ändra mig, och just nu ser det ut som att inte bara sjukgymnastik skulle vara till min hjälp. utan ett nytt bröst kommer nog att bli ett måste, inte minst för ryggens skull.

Och vet ni var dom tar det ifrån? Jo ifrån "gofläsket"!! Så då må det så vara :)

Det finns olika teknik, och en teknik är att ta det ifrån fläsket under naveln, och bygga därifrån. I slutet tatuerar man en bröstvårta. Operationen tar cirka fem timmar. Man lägger upp den olika beroende på var man opereras. Men  så ser det ut ungefär. Oftast är det fyra operationer på cirka två år, men det är som sagt olika. Och det är inte smärtfritt! Men det kan man ju begripa.

Det finns en sort där man tar ifrån ryggen också. Men jag föredrar nog det första alternativet. Och det finns klart den möjligheten där man stoppar in silikontuttar. Men då ska man inte ha strålats. Och den operationen tar bara en timme.

Detta är en fråga som kommer längre fram. Men självklart funderar jag på den. Varje dag när jag klär på mig speciellt.Det är inga problem med det, men den dyker upp då i alla fall.

Nu tar jag en dag i taget. I nästa vecka ska jag som ni kanske minns få veta vad för sorts skittumör jag hade i bröstet, och vad  för storts behandling som ska sättas in, strålning eller cellgift. Eller båda delar...örk!!

Nu vill jag bara bli frisk och gå vidare med livet. Men det är kanske bara ett önsketänkande....i alla fall så tar jag det när det kommer....är ju så illa tvungen.

Jag sover som en liten gris på nätterna i alla fall. Inga ångestdippar då ......och det är skönt! Jag har smärta kvar i såret, och det vätskar lite ifrån där dränet suttit. Så jag duschar nästan helt nu. Men ska vänta lite till med heldusch. Och det ska blir ljuvligt när jag kan ta av alla förband och bara duscha på!

Vädret här är underbart....precis som hos dom flesta tror jag. Jag hjälper till så gott jag kan med våra boende och piffar upp och gör fint till familjen ska komma. Och dagarna går iväg ändå. Innan sov jag mycket, vilade flera gånger om dagen. Men det gör jag inte nu. Däremot håller jag ett ganska lugnt tempo istället. En snigel hade lätt hunnit ifatt mig :)

Ni ska få veta hur det gick i nästa vecka.......

Ha det så underbart där ute i det fina vädret allihopa. Var rädda om er!

Stor kram. Yvonne.

Ett steg fram två tillbaka!

Just nu är det skit!! Bara skit! Jämför det med en ballong man blåser upp till en viss gräns, sen smäller den!
Jag smäller inte men all luft har gått ur mig!

Det tar så mycket kraft att ta sig upp till ytan, och få en vardag att fungera...något sånär. Och jag tyckte jag kommit en bra bit iväg. Men så fick jag den här skiten SEROM! Alltså gungflyet som mina sköterskor på vårdcentralen kallar det för....eller hematom.......blåmärke under huden. Med feber smärta och elände.

Och jag har fått tömt det, det gjorde skitont!! Och timmarna efter var inte roliga......

Idag är jag gnällig.....för det kan vara så att jag får tömma igen....vet ni hur tjock nålen är??


Jag hade beställt sjukresor igår ju till halv ett. Och klockan tolv ringde min telefon. En ung kille som pratade sådär bra på svenska undrade var ALLKÄRET fanns någonstans......Då stod han utanför i en ficka på stora vägen visade sig, så jag bara dirigerade hur han skulle svänga in vänster på skogsvägen, köra förbi"till salu" skylten. Svänga höger  upp till oss......Och jag rafsade ihop mina grejor. Hade ju tänkt mig ett lugnare tempo . Men han var ju tidig.....Så jag gick ut på tomten och väntade där, i ösregn!

Och telefonen ringde igen.....då visade det sig att han kört förbi vår uppfart, vidare genom hela skogen ner till sjön....och kom inte längre! Så vad skulle han nu göra? Vänd och kör tillbaka sa jag. Jag ställer mig på vägen, du missar mig inte....skogsvägen alltså.

Nä han missade inte mig. Efter två minuter kom han i racerfart, så jag fick nästan hoppa ner i diket! HJÄLP!!

Jag öppnade dörren till bussen och där sitter en mörk kille i tjugofemårsåldern, med ett stort leende!

Får jag sitta framme hos dig, undrade jag? Javisst, varsågod! Och så bar det iväg!

Han skrattade och berättade på halvhjärtad svenska att han hade ju varit i närheten men inte fattat hur nära...och jag var impad över att han var så tidig.

Vi pratade hela vägen till Storforsen där han skulle hämta en kvinna som också skulle med. Så jag och Takayo som han hette, hann prata om att han varit i Skåne precis med sin lille son och sambo och firat midsommar. Och att han var född i Tanzania.

Nu ska vi svänga här,  hojtade han!, Och svängde vänster. In på en bensinmack.....där stannade han!
Jag måste på toa, tjoade han! Och så pös han iväg. Så mitt i allt mitt elände så fick jag mig några goa skratt denna resa!

Sen kom han igen och vi körde in på gatan bredvid, för som han sa, där bor hon! Och informerade mig glatt att han skulle bara vända i vändzonen, sen var det hus nummer fyra! Och stannade bilen för att hämta damen....

Kom tillbaka med ett gapskratt som gjorde min dag...hahahaha sa han! Fel hus...hihihih.......

Det är nummer fjorton, inte fyra....och så skrattade han! Och jag med, jag gapskrattade! Mest åt honom och hans lätta härliga sätt.....

Så vi kollade in resten av husen...sex, åtta tio, tolv...där!! Jag hojtade för full hals! Och vi hittade huset!

Artig var han. Så han gick av bussen och in och hämtade en linkande ung dam på två käppar. Vi hälsade och Takayo körde vidare. Damen där bak somnade och vi småpratade vidare. Ett tu tre när han skulle svänga vänster mot motorvägen som skulle ta oss mot Karlstad, så hojtade han....Du Yvonne, kör du rakt fram så kommer du till Afrika!! Himmel alltså :)

I Karlstad släppte vi av den unga tjejen först, och sen fick jag gå av vid sjukhuset. Nu känner man ju verkligen igen sig....

Klappade min unge goe chaufför på axeln och tackade för en trevlig resa!

Travade in på sjukhuset. Passerade mitt patienthotell. Lille affärsbutiken och kom fram till fiket. Där beställde jag mig en kopp kaffe, för jag var en hel timme för tidig! Satte mig ner och kollade på folk, det älskar jag...tiden går så fort då.

Mitt emot fiket ligger en glassbar! Underbar glass, både kulglass och mjukglass. Men jag äter så lite just nu, och tänkte dra nytta av det. Det är så lätt att tröstäta i min situation, så det ska jag försöka undgå.


Sen travade jag vidare. Ni har varit med mig förut.....blomsteraffären, apoteket, meditationsrummet, mot röda gatan som jag beskrivit förut. Förbi onkologiska mottagningen...brrr....

Och kommer fram till en stor hall där det ligger en stor reception. Jag registrerar mig hos damen i luckan på två röda, sen går jag vidare......mot Bröstcentrum.

Väl där är det tomt i väntrummet. Tvn är på och allt är sig likt. Jag sätter mig ner och kopplar av en stund. Sen kommer Pirjo min goa sjuksköterska. Och vi går in på hennes undersökningsrum Pratar lite smått och gott. Jag får klä av mig allt på överkroppen, och sitta upp på britsen. Då fäller hon upp ryggstödet. Så jag sitter rakt upp med ryggen. Hämtar doktorn som opererat mig, Ulrika. Och hon tar en koll med. Ja som jag sa innan ett rejält serom, och Ulrika ordinerar tömning och därefter penicillin!

Pirjo dukar upp sitt bord med en stor kateterpåse där skiten ska komma i, och den där äckligt stora sprutan osv.

Jag är inte annars känslig. Men tänk er när ni är nyopererade. Känsligt område, inte hunnit ens duschat ännu. Så känsligt är det fortfarande. Ömt och jäkligt och spänner. Och mitt i detta ska hon ta ett stort tag i det icke bröstet, och sticka in sprutan där!

Men hon är underbar! Förklarar och nästan ber om ursäkt för vad hon ska utsätta mig för. Jag biter ihop, tar ett djupt andetag...och hon sticker! Aj som fan!!! Men det säger jag inte....stackars dig säger hon...och hennes ödmjukhet får mig att bli tårögd...för nu tycker jag verkligen synd om mig själv.....

Efter det sätter hon på ett silikonplåster över hela såret, eftersom jag är allergisk mot vanligt kirurgplåster. Och jag klär på mig. Och jag får se den äckliga påsen som är full av blod. Och det visar sig att det stod fyra dl var och blod under huden i såret! Så det är nog inte fel med penicillin!

Jag undrar om man kan få skiten tillbaka, och det kan man.....suck!
Jag får min första penicillintablett av Pirjo med lite vatten, och några med mig hem tills jag hämtat ut

Och med en anmodan om att kontakta mina töser på vårdcentralen, om ny omläggning på måndag och koll på såret Så säger vi hejdå..... och jag går vidare.

Mör och omtumlad och inte alls på humör staplar jag iväg till receptionen som ligger vid stora entren.

Nu är jag trött....tjejen i luckan som ska fixa en ny sjukresa till mig hem, börja prata om en omväg med annan transport, för det ska man utnyttja om man kan osv. Men då höjer jag min stämma och berättar EXAKT vad jag just genomgått....varvid hon tyst och försynt letar vidare efter en bil åt mig!

Jag skulle få vänta en liten stund. Så jag sätter mig på en bänk vid entren och kopplar av. Efter en stund kommer det en äldre dam och ställer sig bara någon meter ifrån mig, med en rollator. Hon är så lik min egen mamma, så jag ler emot henne. Då kommer hon fram och undrar om vi känner varandra. Nej säger jag, men du är så lik min egen mamma. Både i ålder kropp och hår! Hon skrattar och berättar att hon är en gammal sjuksköterska, och många känner igen henne. Men hon gör ju inte alltid det nu för tiden. Så jag bjuder henne att sitta bredvid mig på bänken, och vi får en mysig pratstund! Hon tycker att dom här små mötena man gör med människor är fantastiska. Och jag kan bara hålla med henne! Jag tycker att hennes rollator är för låg så jag frågar om jag kan få höja den till henne? Javisst! Det får jag, för ingen annan har klarat det, säger hon. Och jag höjer den, till hennes stora förtjusning!

Sen kommer hennes dotter och barnbarn och vi hälsar och berättar hur vi träffats, och sen skiljs våra vägar åt! Vilket möte!!

Därefter går jag ut och min sjukresebil kommer och vägen bär iväg till Filipstad igen! Med även här en pratsjuk herre, som just köpt ett hus i Spanien. Så vi får massor att prata om hela vägen. Och vips är jag hemma igen!

Sen däckade jag. Åt lite middag och sov i en timme. Därefter satt jag i soffan och hade superont och var totalt slut! Kollade på lite film, och försökte få kvällen att gå trots allt. Somnade till slut och har faktiskt sovit hela natten ändå. På lite värktabletter. Morgonen har startat ännu så länge lite bättre. Jag har inte så ont idag. Igår hade jag en "krater". Alltså en typ av "bilring" men fyllt med blod och var. Som gick ifrån såret och bak till ryggen. Den är inte så stor idag. Så förhoppningsvis ska jag må lite bättre.....jag har ringt min vårdcentral. Och dom är ju små änglar där med. Fick direkt en tid på måndag, och en uppmaning om att höra av mig direkt om det läcker idag (usch).

Jag har lagt min operationsbehå, har jag sagt det? Och nu använder jag mig av en sorts sportbh som jag köpte innan operationen. Däri har jag lagt mitt tillfälliga bröst, gjort av bandage. Och det känns alldeles utmärkt! Jag känner mig riktigt klädd nu!

Idag ska jag ta det rysligt lugnt. Försöka hitta mina krafter igen. Köra till apoteket så småningom. Och göra INGENTING!

Önskar ER alla en underbar helg!

Stor kram. Yvonne.

Gungfly!

Jag har fått "gungfly" i såret. Vilket innebär att jag har fått ett inre blåmärke. Därför gör det så ont!

Blev tvungen att ringa nya vårdcentralen här i Filipstad. Och dom gav mig tid på momangen!
Jättegoa är dom. Plockade av det kliande förbandet, och konstaterade att såret är jättefint!
Men jag har något som står under huden och stör, dvs ett inre blåmärke, och det gör ont!
Så min sköterska i Karlstad kontaktades och imorgon ska jag dit och tappas.

Så det blir till att åka sjukresor imorgon minsann. Ska bli roligt att se om chauffören hittar mig i skogen!

Men det var enkelt att beställa. En trevlig tjej fick jag tag i och hon gjorde precis som jag sa. Det är jag inte van vid ifrån mitt yrke! Men nu vad det inte jobbet jag skulle prata om :)

Men .....jag fick samtidigt köra bil!! Så jag höll tungan rakt i mun och körde in till Filipstad. Och det gick jättebra! Jag hittade direkt......Skam den som ger sig!

Så imorgon....Karlstad ...nu kommer jag igen!!

Kram. Yvonne.

En vecka efter operation!

Veckan har gått fort! Tänk att det redan är en hel vecka sedan jag gick iväg till operation....

Jag sa igår till min sambo, tänk vad mycket jag/vi varit med om på en månad.....

Och vårt samboskap fick en rivstart som heter duga......

Men samtidigt ett kitt som också heter duga. Romantik fick det dåligt plats med,  men det blev djupare än så...
Inte alla som skulle klarat av det minsann. Att få en sambo som direkt skulle bli av med bröstet, dessutom en sjukdom som man inte har stor koll på...det kräver sin man. Återigen en eloge till min sambo!!

Jag kan ju bara gilla läget. Och hänga med....för stort mer är det inte att göra.

Jag sover som en gris här hemma. Inte så mycket på dagarna längre men på nätterna. Och det är ju bra.
Gympar och käkar lite värktabletter. Men såret börjar ömma, så jag får se vart det lutar.
Det finns en möjlighet ibland att man får gå iväg med det och öppna upp, det kan ju samla sig blod och annat smått och gått i det där såret. Men det ger sig väl.

Krafterna är det sämre med. Jag vill så mycket, men orkar så litet. Igår var jag igång en del. Och rätt pigg.
Det är så skönt att få bli lite mer människa. Och då kommer nyfikenheten och lusten tillbaka med.

Jag längtar till att kunna sätta mig i bilen och köra iväg. Men med tanke på att jag får klämma fast tårna i mark och golv för att det snurrar. Så ska jag nog vänta lite :)

Detta har ju vänt upp och ner på hela mitt liv. Och ingenting kommer någonsin att vara detsamma igen!
Insikter och värderingar inte minst för min egen del, kommer att vändas och vridas. Och det är väl förmodligen bla annat det som är meningen med, med dom här stor svåra upplevelserna....

Nu vill jag att allt ska vara klart! Men med tanke på vad mina medsystrar går och har gått igenom, är jag kanske bara i början. Skulle gärna hoppat över cellgift och strålning. Men det handlar ju om att överleva.

Så vad det nu än blir eller inte, så är det bara att gilla läget och ladda batterierna så gott det bara går.

Dvs idag skiner solen och fåglarna sjunger återigen för mig! Bara det är en glädje! Jag tar mina hundar och går ut i skogen och ber universum om hjälp till läkning! Och jag vet att det hjälper!

Igår jagade min duktiga katt till jägare ifatt en mus till! Och tog kål på den, serverade den framför mina fötter!!

När jag sen står i vårt kök och tittar ut, så håller hon på med en mus till. Men då jäklar fick hon inte komma in!!

Och våra hundar har fått vars en bädd nu. Eftersom den störste av dom la sig i den lilles bädd hela tiden!

Och så här ser det ut!

Önskar er en underbar dag allihopa! Var rädda om er.

Stor kram. Yvonne.

Det kliar!

Dom här fina blommorna fick jag av mina föräldrar igår med bud! Tack snälla mamma och pappa för dom!!

Och så vill jag tacka alla ER som kämpar och har kämpat för att komma in på min blogg och kommentera!
Igår fick jag hjälp av min dotter, så nu tror jag att det ska funka. Man kan skriva anonym och sen sitt namn i bloggen. Jag är inte så teknisk, men nu tror jag som sagt det ska kunna fungera!

Och jag vill tacka alla som kommenterar och hejar på! Jag har sagt det förut och säger det igen! Utan ER vore jag inte så här långt......Det värmer långt in i själen. Hinner jag inte svara alla så får ni förlåta mig, jag uppskattar ER alla oavsett!!

Igår sov jag en hel del. Min käre sambo fick sköta en hel del av marktjänsten när han kom hem ifrån jobb.
Men sen tinade jag upp senare på kvällen, vilket gör att han också sitter uppe alldeles för länge :)

Det kommer väl snart att rätta till sig. När jag blir trött då orkar jag inte lyfta ett finger! Då är det bara vila/sova som gäller. Och det gör jag!

Men....jag orkade laga mat och gå en sväng på fem minuter med hundarna. Hänga upp nya gardiner i vårt nya fina sovrum. Sen var bensinen slut!

Vi kollade mitt sår med....jag har ju en sårbh, som ska sitta dygnet runt som jag nämnt förut. Dvs tom imorgon! Sen behöver jag bara ha den på dagarna. Under den finns ju såret. Och klistret på den långa kompressen där sitter kliar något så vansinnigt!! Jag är nämligen allergisk mot allt vad plåster och klister heter! Undertill har ju dränet varit tejpat även det var jag ju så känslig mot, så det kliar som tusan fortfarande även om det är borttaget!

Diskusionen var om jag skulle gå till distriktssköterskan i veckan. För denna veckan får jag ta av skiten!

Och då ska det på ett plåster/tejp på såret. Mest för att ärret ska bli snyggt! Men vi kom överens om att min sambo fixar det. Och det ska bli himmelskt! I slutet av veckan åker det, och jag får se om jag tåler tejpet!!

Inga bilder lägger jag ut på några smaskiga sår eller så. Ni får försöka se det framför er istället. Inte alla som tycker det är mysigt med sår.......

Idag sov jag till halv tio. Bestämde mig för att gå upp och ta mig en halvkroppsdusch! Underbart! Första gången sedan operation! Frukost och värktabletter. Gympa! Bädda sängarna. Och sen tvingade jag mig ut på tomten, in i förrådet och bökade runt ibland våra grejor där. Jag hade bestämt mig för att jag skulle genomföra vissa grejor idag! Alltså fick jag fram det jag skulle. Gick upp i vår fina lägenhet och placerade ut det. Och så blev det några vändor, fram och tillbaka!

Jag var så yr så jag spände fast tårna i mark och golv...men jag lyckades!! In igen och laddade tvättmaskinen...och nu sitter jag här! Och här kommer jag sitta ett tag nu....

Här i Värmland har vi fint väder, solen skiner och fåglarna sjunger för mig!

Önkskar ER alla en underbar dag! Och tack för att NI finns!

Stor kram. Yvonne.