Dagen efter operation!

Tillbaka på patienthotellet!

Gårdagens strapatser gick bra! Skulle opereras tio, men fick vänta till elva. Man blir vackert klädd i skjortor och strumpor, tom trosor!

Sen blev det att sitta och vänta i ett väntrum tillsammans med några trevliga värmländskor! Och så småningom kom då INTE han som jag träffade dagen innan, och som skulle sövt mig. Utan en kvinna som jag inte minns namnet på, jättetrevlig!

Väl inne på operation så träffade jag fler änglar! Alla är underbara, jag menar verkligen ALLA!

Där fick jag ta av mig allt igen utom trosor, och bara hålla min fina vita skjorta framför mig, under tiden som jag klättrade upp på operationsbordet. Jag skojade och sa att jag klär gärna av mig, bara dom lovade att inte kolla på mina sexiga trosor, som gick ända upp till halsen :) Dom lovade....

Småprat, och bara trevligt som sagt. Man ska inte alls klaga.

Sövningen gick perfekt. Narkossjuksköterskan gjorde ett fantasiskt jobb, och jag hann tacka alla innan jag gick in i "dimman"! Egentligen var jag erbjuden en ryggbedövning, innan dom sövde mig. Där dom skulle fyllt på med smärtstillande under operationen, och efter.Men jag tackade nej!

Så jag vaknade med smärtor, inte illa men det kändes. Och dom var snabba att lösa det med morfin. Sen har det bara varit bra!

När jag var lite mer vaken så kände jag på stället där mitt kära bröst suttit....platt som en pannkaka förstås.
Men det kändes okey med. Vi var beredda både bröstet och jag! Så jag tog mig en tupplur till!

Efter ett par timmar när jag var mer vaken, blev jag erbjuden saft, och det var gudomligt!
Lite därefter frågade dom mig om jag ville ha kaffe. Ja bara om ni har Skånerost, skojade jag! Den köper jag, sa sköterskan och skrattade! Och jag fick kaffe och macka. På kvällen fick jag skjuts av en vaktmästare tillbaka till hotellet. Då åkte jag i rullstol. Och ett drän hade jag fått med, där det skulle komma lite vätska i, blod och eventuellt var. Väl framme så fick jag skjuts upp till mitt rum. Och löfte om att dom skulle komma närhelst jag tryckte på min larmknapp. Som jag berättat innan så är det ju sjuksköterskor som står i hotellreceptionen, perfekt service har dom här!

Lite trött och vingabruten var jag. Sambon kom och hämtade mat i resturangen som vi åt. Kollade på tv lite. Och har sovit jättegott hela natten. I morse hade jag ett mål...tvätta håret!! Och jag klarade det. Med lite värktabletter och stark vilja så fick jag till det! Tänk att få känna sig lite fräsch! Jag låg länge i min säng och planerade hur jag skulle göra. Jag hade ju ett drän hängande vid min högra sida. Och såromläggningen fick ju inte blötas ner.  Men jag lät nattsärken sitta kvar på mig, och lutade huvudet in i duschen. Använde mig av vänstra handen med att duscha håret och schamponerade med den högra, det funkade!!

Stolt och nöjd satte jag på mig kläder. Joggingbyxor och i trosorna satte jag fast dränet. På med en huvtröja och ingen kunde se vad jag varit med om igår. Rouge på kinderna och lite läppglans! Here we go!

Skulle vara hos sjuksköterskan Margaretha på Bröstmottagningen klockan nio. Så det vara bara att gå till resturangen och ta lite frukost. Ingen storätare idag. Men gott var det. Och jag kan använda min högra sida riktigt bra!! Yes!

Vidare iväg till undersökningen. Och inte yr i bollen alls! Det är en bra bit att trava, och jag kände mig riktigt nöjd med mig själv!

Amäla mig som vanligt i receptionen, och inga pengar vill dom ha. Allt går över datorn som jag tidigare berättat. Men nu har jag ju frikort med. Det tog inte lång tid att komma upp i det!

Vidare till Bröstcentrum. Jag börjar känna mig "hemma" där nu. Och en liten stunds väntan. Sen kom Margaretha och kallade in mig. Jättetrevlig hon med. Pirjo som jag brukar ha, är just nu hemma och hjälper sin son flytta. Men Margaretha är lika go hon, så det blev så bra så!

En nål kvar i min arm hade jag. Den drog hon, och det såg så bra ut. Tills efter fem minuter. Då stod blodet ifrån armen efter nålen som en fontän i hela rummet! Så det blev storstädning för min stackars sjuksköterska!

Men det löste sig det med. Och hon tömde mitt drän. Det hade kommit lite för mycket för att jag skulle få dra dränet idag, så jag får komma tillbaka imorgon bitti, och då ska jag eventuellt få dra det. Annars blir det lördag. Men jag stannar gärna tills lördag. Jag är rätt mör och trött. Och har ingen brådska hem. Det är rätt skönt att få bli ompysslad.

Jaha. Så var det ju det där med "portvakten". Alltså den som vaktar resten av lymfkörtlarna. Och min läkare Ulrika som opererade mig igår, såg jag inte röken av. Stressad säkert. Men har gjort ett exellent jobb. Dock tog hon inga "senilmärken". Så hon såg bara mig igår när hon opererade. Och idag var hon pust väck!

Men jag fick ett besked i alla fall av min sjuksköterska. Att i dagsläget kan man inte se att någon spridning finns till lymfan. MEN.....som hon sa det finns möjlighet att man ser det i dom andra proven, så hon menade på att jag skull inte ta ut glädjen för snabbt! Men inget är inget, och ett led i rätt riktining. Men bra att hon förvarnar mig. En dag i taget!

Vi satt och pratade länge......Mycket om vikten av att säga NEJ till folk. Att få lov att få vara sjuk utan att ställa upp på andra.......

Just nu har jag en stöd och sår bh. Den ska jag ha en vecka. Knäpps framifrån. Säkert berättat om den innan, men jag är ju lite snurrig ännu (mer än vanligt). Och idag fick jag ett bröst  gjort av bandage, att stoppa ner i fickan på bhn. Det blev riktigt snyggt. Nja kanske inte snyggt, men ingen kan se utanpå mig vad som hänt. Och det är en skön känsla.

Jag fick även kolla på silikontuttar. En som man kan lägga ner i fickan på en specialbh. Och en tutte som är självhäftande mot huden. Och då behöver man ingen ficka i bhn! Så det hade ju varit kanon med den. Men det får jag se. Det tar fyra veckor tills jag får några sådana.

Vi pratade om eventuella behandlingar som kommer efteråt. Det vet vi inget om ännu. Som sagt tre veckor dit. Och jag tycker verkligen det är skönt med lite tid emellan. Man hinner ställa in sig och ställa om sig mentalt. Det blir för mycket annars med alla besked på en gång. Så det är bra!


Idag är jag gråtig. Det känns som om tårarna vill komma hela tiden. Men det beror på att det är hormonellt med i bilden. Som när jag fått barn ungefär. Då ska kroppen ställa om sig hormonellt med. Jag är mest gråtig för att jag är trött tycker jag. Och glad. Glad för att operationen är över, glad för att beskedet idag var okey tills vidare. Och glad för att jag har ALLA ER runt om mig som tänker på mig! DET värmer ska NI tro!

Jag har inte ont. Det tar emot. Men jag ska äta värktabletter ändå lite till för att kroppen ska ha det bra.
Sjukgymnasten har varit här, och hon är jättenöjd, och det är jag med. Träning ska det vara nu tre gånger om dagen i fem minuter. Men jag har inga problem med rörelserna. Och om en månad ska jag till Kristinehamn till en sjukgymnast där, som ska kolla hur det går för mig. Ingen dammsugning...hehehe :)

Nu ska jag gå och äta middag, sen är det slappa som gäller. Än en gång! Tack för att NI finns ALLIHOPA!

Utan ER vet jag inte vad jag skulle gjort!

Stor kram. Yvonne.