Fatique.....

Jag har drabbats av Fatique...eller Fatigue. Det betyder samma sak. Utmattningssyndrom.

Efter en cancerresa, är det tydligen inte ovanligt att man hamnar här. Det kan ta väldigt lång tid att komma tillbaka om man ens gör det. Kraften tar slut, och sjukdomen kommer ifatt....

Som jag upplever det så tog bensinen totalt slut! Värken efter mina Tamoxifen, som jag ska äta i fyra år till. Dom håller på att ta knäcken på alla mina muskler och leder i kroppen. Ifrån början hade jag inga stor problem, men problemen är desto större nu.

Det gör hilvites ont! Jämt.....Nä jag menar inte att ni ska tycka synd om mig, men bara berättar hur läget är. Ett konstaterande helt enkelt. Så vad hände? Jag blev sjukskriven på heltid. Och det kommer med all säkerhet att bli så ett bra tag.

Bara att gilla läget. Vad händer när kraften tar slut. Jo det kan jag berätta. Det är ett elände vissa dagar att komma ur sängen. Då gäller det att använda sig av reserven och alla viljor i världen.
För att nästa dag hoppa ur sängen, och falla ihop som ett löv efter ett par timmar.

Jag var så glad när det var dags att gå ut i arbetslivet igen. Och vad jag förstått så är det ofta en reserv man går på då, eller enbart endorfiner. När det tar slut så rasar man.......vilket jag gjort nu.
Att gå en promenad med vovvarna kan vara ett helt företag. En annan dag kan det gå bättre. Det går väldigt mycket upp och ner. Jag måste ransonera mig. Jag kan bara planera lite i taget.....

Jag klagar inte. Jag bara berättar om hur det kan vara för er som är intresserade. Jag är så himla glad över att jag är kvar här på jorden.

Allting blev kanske inte som jag hade tänkt mig, men det blev bra ändå. Man får helt enkelt inrätta sig.

Och med denna enorma kraftlöshet så har vi skaffat oss städhjälp. Gudomligt!

Och jag har fått proffshjälp......det är ett måste.

Min röntgen på magen och kärlen där, lär dröja. Tidigast i mars blir det av. Så det är osäkert om operationen blir innan sommaren. Men det gör inget. Jag kommer att ha fullt upp med att hålla huvudet ovanför vattenytan!

Så nu vet ni! För att citera mitt äldsta barnbarn..."Det blev inte riktigt bra farmor, men det blev bra ändå".

Stor kram till Er alla!

Yvonne.