Vem bryr sig???

Man får inte vara sjuk när man är sjuk! Det är ett uttryck som man hört många gånger. Men som patient så måste jag säga att det stämmer väldigt väl!

Jag har ju som jag sagt fått svamp! Och det är inte att leka med. Jag ska inte gå in på några detaljer. Men hela helgen inklusive idag, kan jag knappt sitta, gå stå eller ligga!

Det gör så förbannat ont! Hela underredet är som ett öppet sår. Naturligtvis har cellgiftet öppnat upp allt i en rasande fart. genom att jag är så otroligt känslig. Nåväl.

Min vision idag var att gå upp så tidigt att jag fick tag i min sköterska som ger mig cellgift. Och be om ett recept ifrån läkaren.

Klockan åtta prick! Då satt jag med mobilen i örat och ringde. Ingen där...Så jag pratade in på telefonsvararen och gav henne  fram till middag.

Då ringde jag igen! Och hon svarade....man blir lite konfys, när hon sen inte ger sken alls av att hon hört min ljuva stämma på sin telefonsvarare.

Men hon skulle prata med doktorn om att jag behövde medicin omgående!

Nu har jag väntat hela eftermiddagen på att hon ska ringa tillbaka. Så jag tänkte den medicinen har säkert gått in på apoteket utan att hon hört av sig till mig.....jo eller hur!

Jag ringde och kolla med apoteket. Är ju så himla infektionskänslig nu, så jag ringde istället.

Nej ingen medicin! Då blev jag fly tosig! Så jag ringde upp min söta sköterska och sa mitt ärende och undrade om jag skulle gå skinnflådd mycket längre till, eller medicinen var på väg????

Hon hade noll koll. Tvungen att kolla i dom berömda papperna. Nä inget var gjort!Men det kunde jag ju själv berätta....vilket jag gjorde...Grrrrrrrr

Så nu skulle hon få tag i en ANNAN läkare....ja klart, den andre hade väl gått hem!

MEN...imorgon ska jag minsann få medicin...om jag har tur! Det är tydligt att personalen mår bra, och inte själv är i akut behov av medicin. Fick en stark känsla av att ....Vem bryr sig........


Imorgon är det massor att göra. Bröstet ska tömmas IGEN! Och för att få lov att göra det, måste jag ta prover först.

MEN allra först ska min bröstsköterska emla såklart!

Och efter det ska jag få min bröstprotes! DET ska bli trevligt tycker jag :))))

Då kan jag känna mig lite mer hel.

Håret finns kvar ännu...peppar peppar. Och jag har hunnit vänja mig vid min korta frisyr.

Tröttheten vilar som ett ok över axlarna. Men hade inte den förbaskade svampen funnits där, så är jag rätt okey just nu.

Livrädd inför nästa behandling. Vill inte igenom samma smärtor igen. Och det hemska "kriget" i kroppen!

Jag har fått en tv! Insåg att jag som egentligen inte gillar tv i sovrummet måste nog ha en ändå! Det är många sömnlösa nätter och många jobbiga dagar som en tv gör livet lite enklare! Så vips, hade vi en tv i sovrummet!

Toppenfin är den, med ett stativ som den sitter på i väggen och man kan vinkla den hur man vill!

Och jag har orkat jobbat lite vidare i vår lägenhet, där jag inreder med lite smått och gått.

Min sköterska här i Filipstad tyckte att jag skulle komma och jobba hos dom när jag kände att jag orkade, och alla behandlingar var klara! Det är ju inte fel alls! Och jag har fått fina erbjudande om medialt arbete när jag är "på benen" igen! Så livet är inte bara tufft! Vågskålen gör vad den kan för att väga jämnt :)))))

På lördag är det Sveriges största marknad här i Filipstad! Det har jag sett fram emot länge. Och det ska jag absolut gå på. Om en vecka kommer det en alldeles speciell gäst. Och det ska också bli riktigt roligt!

Man måste se det ljusa i det mörka! På onsdag är det ny omläggning av "Mr Piccline". Hoppas den inte tramsar sig då. Förra gången fick jag feber.....

"Mr piccline" gillar inte att bli spolad eller att man rör den alls. Då reagerar kärlet direkt. Och jag får inte få feber eller få ont som sist. För den 47 cm långa manicken går ända fram till hjärtat. Och därför är det jättenoga att
inget händer alls. Det går rakt ut.....

Annars är vädret här underbart!  Önskar ER allt gott! Stor kram. Yvonne