Målarkurs!

Igår var jag alltså då på "målarkurs"! Sambon skulle också till Karlstad sjukhus, så vi hade sällskap. Skiljdes åt och skulle ses efter ett par timmar vid sjukhusets fik!

Jag gav mig mot målet! Men först inom sjukhusets kiosk. En isglass var ett måste med  tanke på svampen i munnen...urrrrk!!!

Och så vidare.....följa skyltarna...lila gatan. Genom korridorerna, ut på andra sidan sjukhuset.....framme!

Solen sken och det var som vanligt ett underbart väder. Jag hade sett fram emot kursen länge. Att få träffa fler "skadeskjutna" och ha lite roligt en stund. Jag längtar efter att få skratta....

Huset jag skulle fram till heter Bankska villan. det ligger som sagt på sjukhusområdet. Och där skulle vi träffas fem i två.

När jag kom fram stod det redan en kvinna där. På fem röda hade jag räknat ut att även hon var försedd med en "hamster"!!

Vi pratade lite, och efter en stund fylldes antalet kvinnor på. Några kom som dom var. Dvs med några fjun på huvudet. En del hade som jag peruk. Och några hade schalar. Lite på sne, en del lite mer sofistikerat.

Men alla verkade se fram emot att vi skulle kladda ner oss i ansiktet :)))))

Vi hann prata några minuter. Och snabbt konstaterade vi att utav oss arton som skulle umgås, så var jag den med allra värst biverkningar på cellgiftet....såklart!!

Men min humor var det inget fel på. Så när jag tyckte dom blev lite tråkiga. Då skojade jag och drog ut min bröstprotes typ två meter i luften......sa...."hemskt vad det är varmt idag"!!!

Istället för att skratta så blev dom alldeles tysta och kritvita i ansiktena! Hade jag gjort bort mig nu??

Gör man inte så när man är cancersjuk kanske?? Ja ja.....sån är jag...lite skratt har man inte dött av i alla fall :)))


Och så blev vi då inbjudna av en kvinna som var målad ifrån hårfästet och ner, till att komma in i lokalen och ta plats vid ett långt bord.

Där fick vi plocka av oss alla huvudbonader, och det var skönt! För det var verkligen varmt! Också kommer man liksom på samma plan.....

Vi startade med kanelsnäckor, te och kaffe. Och eftersom jag är skinnflådd i munnen så blev det vatten för mig!

Därefter fick vi ta av oss allt sminket, vi som hade. Och sen visade kvinnan oss hur vi skulle göra.

Var tror ni denna kvinna kom ifrån förresten, jo Skåne såklart!

Det blev underkräm, överkräm, ljus ögonskugga och mörk. Ögonpenna som kan vara bra när man mister ögonbrynen. Mascara läppstift osv. Jätteroligt var det.

Självklart satt vi där med olika livshistorier. Men som Annelie sa, hon som ledde kursen. Hon kunde hjälpa oss med allt vad smink hette, men våra sjukdomar kunde hon inget om. Och alla tyckte det var skönt att lämna problemen hemma!

En kvinna var där som jag träffat innan, hon hejade glatt! Roligt.....cancerkompisar :))))

Vi målade på. Och så fick vi lära oss knyta schalar. En hette "kanelbullen"! Jag knöt för glatta livet, och det blev riktigt bra! Skojade med kvinnan sidan om mig och sa...nu känner jag mig klar för att gå ut i stallet och mjölka!!! Det gillades :)))

Klockan fyra var vi klara. Snygga som få! Och konstaterade alla att vi hade haft en underbar stund. Anneli hade redan fyllt våra stora sminkväskor med massor av fina grejor. Som olika parfymföretag skänkte oss!

Heder åt dom!!

Och inte nog med det...jag fick massor av beröm för min "hamster". Jag börjar bli riktigt mallig nu :))))

Också bar det iväg hem igen, med massor av nya intryck. Och då blir man trött. Så nöjd och glad sov jag som en liten gris inatt.

Det här är en bok som en kvinna just skrivit. Den handlar om hur det är att bli "stympad". Berövad bröst hår osv. Att inte känna igen sig i spegeln. Och för min del var det huvudet på spiken när jag såg boken.

Den handlar inte om eländes elände. Utan hur det verkligen ÄR.... som igår för mig. Jag är målad uppklädd och fin. Inte en människa kan se vad som händer i mitt liv. Och jag svassar iväg för att ha trevlig.

När jag kommer hem. Då tar jag av mig peruken, lösbröstet och drar upp "strumpan" på mitt förband på armen.

Där framför spegeln utan hår med bara ett bröst och hängande trötta ögon undrar jag....vem är du??

Alla säger....håret växer ut.......du får peruk....ingen fara!

Läkarna säger...du får ett nytt bröst om du vill.........behandlingarna är inte så farliga nu för tiden, det fixar du!!

Men när man står där framför sin spegel, då spelar det ingen roll. Då är man den där lilla stympade skadeskjutna människan i alla fall.......

Och det är just det som boken tar upp.......kvinnan som skrivit  boken är journalist och drabbades själv av hela klabbet. Och har intervjuat tjugofyra kvinnor om just den här frågan....när håret faller......

Jag ska köpa den.......och hade det varit innan jag blev sjuk så hade jag inte köpt vare sig den eller någon annan som handlar om detta...varför?? Rädsla......att själv bli drabbad.....

Idag vet jag hur det är, och jag ska ta med mig erfarenheterna i min egen bok som jag skriver. Jag ska även ta med det ut i mitt yrkesliv så småningom och mitt mediala arbete såklart.....

Det är verkligen inte bara...bara......Det är så mycket mer.....Jag kommer aldrig att äta en enda isglass mer efter mina behandlingar tex! Det enda jag klarar av när munnen hänger som en skinnflasa....men däremot kommer jag att ha massor av tips till dom stackare som behöver....

Och det finns mycket mer som jag säkert inte kommer att äta. En kvinna berättade igår att hon hade svett upp munnen med stekt potatis, och piffi allkrydda! Därför att hon inte kände hur varmt och starkt det var. Så ser ofta första veckan ut efter en cellgiftsbehandling.....

Man äter så mycket konstiga saker just för att få i sig något just den veckan. Allt är äckligt och smakar inte alls som det brukar. Att tänka på vikten i dessa arton behandlingsveckor, är det inte tal om. Men viktväktarna kommer att få fler medlemmar så småningom :))))

Nu får ni ha det riktigt bra allihopa! Stor kram. Yvonne