Snart cellgift igen!

Tiden går fort och snart ska jag ha ny cellgiftsbehandling igen! Idag jobbar min sambo fast det är söndag. Endast för att kunna vara med på min behandling på onsdag.  Trodde vi skulle kunna få hjälp ifrån Försäkringskassan. Men då hade jag behövt att antingen vara nästan död, eller det hade fått lov att finnas en liten strimma hopp, men inte mer!! Är inte det sjukt!!!??

Och därför får han jobba in en dag när det är helg, så den täcker behandlingsdagen.......

Även om det har gått relativt bra denna gången i motsvarande till den första behandlingen. Så är jag livrädd och kommer att så vara inför varje behandling. den sitter så hårt fast i huvudet....

Jag har hunnit fylla 55 år och det var den bästa födelsedagen jag haft på länge trots omständigheterna :)))))

Jag har hunnit att vara en blixtvisit i Skåne hos mina föräldrar. Och där hann vi fira lite med......

Nu står jag inför provtagningen imorgon och hoppas att dom ska vara bra. För även om jag inte vill på onsdag, så bara längtar jag till skiten ska vara över. Och då MÅSTE proverna vara bra, så det inte blir framskjutet.

Jag är grymt trött. Ögonen är nästan ihopklistrade hela dagarna. Men det ska visst vara "normalt".

Kan också vara att mitt blodvärde är dåligt, men hoppas inte....Halva dagen orkar jag med...men sen är jag helt slut och ligger platt i soffan!

I mitten av oktober ska vi till Siljan och bo på hotell över en natt, det ska bli jätteroligt! Vi har upptäckt att dom små målen, hur små dom än är. Är guld värda! Vi behöver det, och det förgyller allt! För att orka med helt enkelt.....Vi var på marknad i Kopparberg i lördags, och bara det är underbart trevligt! Jag går saktare än en snigel, för jag orkar inte snabbare helt enkelt. Men det gick bra! Solen sken och vi shoppade lite :)))

Återkommer med rapport om hur onsdagen varit! Egentligen är den dagen inte värst utan den tredje...dvs lördag i nästa vecka.....Håll tummarna för mig är ni snälla att allt går bra och att jag slipper bli dålig!

Tack för att NI finns ALLA! Stor kram ifrån ett vackert men kallt Värmland. Yvonne.

Målarkurs!

Igår var jag alltså då på "målarkurs"! Sambon skulle också till Karlstad sjukhus, så vi hade sällskap. Skiljdes åt och skulle ses efter ett par timmar vid sjukhusets fik!

Jag gav mig mot målet! Men först inom sjukhusets kiosk. En isglass var ett måste med  tanke på svampen i munnen...urrrrk!!!

Och så vidare.....följa skyltarna...lila gatan. Genom korridorerna, ut på andra sidan sjukhuset.....framme!

Solen sken och det var som vanligt ett underbart väder. Jag hade sett fram emot kursen länge. Att få träffa fler "skadeskjutna" och ha lite roligt en stund. Jag längtar efter att få skratta....

Huset jag skulle fram till heter Bankska villan. det ligger som sagt på sjukhusområdet. Och där skulle vi träffas fem i två.

När jag kom fram stod det redan en kvinna där. På fem röda hade jag räknat ut att även hon var försedd med en "hamster"!!

Vi pratade lite, och efter en stund fylldes antalet kvinnor på. Några kom som dom var. Dvs med några fjun på huvudet. En del hade som jag peruk. Och några hade schalar. Lite på sne, en del lite mer sofistikerat.

Men alla verkade se fram emot att vi skulle kladda ner oss i ansiktet :)))))

Vi hann prata några minuter. Och snabbt konstaterade vi att utav oss arton som skulle umgås, så var jag den med allra värst biverkningar på cellgiftet....såklart!!

Men min humor var det inget fel på. Så när jag tyckte dom blev lite tråkiga. Då skojade jag och drog ut min bröstprotes typ två meter i luften......sa...."hemskt vad det är varmt idag"!!!

Istället för att skratta så blev dom alldeles tysta och kritvita i ansiktena! Hade jag gjort bort mig nu??

Gör man inte så när man är cancersjuk kanske?? Ja ja.....sån är jag...lite skratt har man inte dött av i alla fall :)))


Och så blev vi då inbjudna av en kvinna som var målad ifrån hårfästet och ner, till att komma in i lokalen och ta plats vid ett långt bord.

Där fick vi plocka av oss alla huvudbonader, och det var skönt! För det var verkligen varmt! Också kommer man liksom på samma plan.....

Vi startade med kanelsnäckor, te och kaffe. Och eftersom jag är skinnflådd i munnen så blev det vatten för mig!

Därefter fick vi ta av oss allt sminket, vi som hade. Och sen visade kvinnan oss hur vi skulle göra.

Var tror ni denna kvinna kom ifrån förresten, jo Skåne såklart!

Det blev underkräm, överkräm, ljus ögonskugga och mörk. Ögonpenna som kan vara bra när man mister ögonbrynen. Mascara läppstift osv. Jätteroligt var det.

Självklart satt vi där med olika livshistorier. Men som Annelie sa, hon som ledde kursen. Hon kunde hjälpa oss med allt vad smink hette, men våra sjukdomar kunde hon inget om. Och alla tyckte det var skönt att lämna problemen hemma!

En kvinna var där som jag träffat innan, hon hejade glatt! Roligt.....cancerkompisar :))))

Vi målade på. Och så fick vi lära oss knyta schalar. En hette "kanelbullen"! Jag knöt för glatta livet, och det blev riktigt bra! Skojade med kvinnan sidan om mig och sa...nu känner jag mig klar för att gå ut i stallet och mjölka!!! Det gillades :)))

Klockan fyra var vi klara. Snygga som få! Och konstaterade alla att vi hade haft en underbar stund. Anneli hade redan fyllt våra stora sminkväskor med massor av fina grejor. Som olika parfymföretag skänkte oss!

Heder åt dom!!

Och inte nog med det...jag fick massor av beröm för min "hamster". Jag börjar bli riktigt mallig nu :))))

Också bar det iväg hem igen, med massor av nya intryck. Och då blir man trött. Så nöjd och glad sov jag som en liten gris inatt.

Det här är en bok som en kvinna just skrivit. Den handlar om hur det är att bli "stympad". Berövad bröst hår osv. Att inte känna igen sig i spegeln. Och för min del var det huvudet på spiken när jag såg boken.

Den handlar inte om eländes elände. Utan hur det verkligen ÄR.... som igår för mig. Jag är målad uppklädd och fin. Inte en människa kan se vad som händer i mitt liv. Och jag svassar iväg för att ha trevlig.

När jag kommer hem. Då tar jag av mig peruken, lösbröstet och drar upp "strumpan" på mitt förband på armen.

Där framför spegeln utan hår med bara ett bröst och hängande trötta ögon undrar jag....vem är du??

Alla säger....håret växer ut.......du får peruk....ingen fara!

Läkarna säger...du får ett nytt bröst om du vill.........behandlingarna är inte så farliga nu för tiden, det fixar du!!

Men när man står där framför sin spegel, då spelar det ingen roll. Då är man den där lilla stympade skadeskjutna människan i alla fall.......

Och det är just det som boken tar upp.......kvinnan som skrivit  boken är journalist och drabbades själv av hela klabbet. Och har intervjuat tjugofyra kvinnor om just den här frågan....när håret faller......

Jag ska köpa den.......och hade det varit innan jag blev sjuk så hade jag inte köpt vare sig den eller någon annan som handlar om detta...varför?? Rädsla......att själv bli drabbad.....

Idag vet jag hur det är, och jag ska ta med mig erfarenheterna i min egen bok som jag skriver. Jag ska även ta med det ut i mitt yrkesliv så småningom och mitt mediala arbete såklart.....

Det är verkligen inte bara...bara......Det är så mycket mer.....Jag kommer aldrig att äta en enda isglass mer efter mina behandlingar tex! Det enda jag klarar av när munnen hänger som en skinnflasa....men däremot kommer jag att ha massor av tips till dom stackare som behöver....

Och det finns mycket mer som jag säkert inte kommer att äta. En kvinna berättade igår att hon hade svett upp munnen med stekt potatis, och piffi allkrydda! Därför att hon inte kände hur varmt och starkt det var. Så ser ofta första veckan ut efter en cellgiftsbehandling.....

Man äter så mycket konstiga saker just för att få i sig något just den veckan. Allt är äckligt och smakar inte alls som det brukar. Att tänka på vikten i dessa arton behandlingsveckor, är det inte tal om. Men viktväktarna kommer att få fler medlemmar så småningom :))))

Nu får ni ha det riktigt bra allihopa! Stor kram. Yvonne

Ny vecka nya tag!

Idag är jag trött! Men det är ju inget nytt. Detta tar otroligt på krafterna. Helgen har varit sådär. Men jag ska inte klaga. Men svampen i munnen är inte mysig....

Biverkningarna var bra mycket värre förra gången. Trodde jag hade klarat mig ifrån dom helt, men icke!

Igår söndag när vi skulle äta frukost, höll jag på att "dimpa"! Svimmade nästan och fick sticka huvudet mellan benen (det låter avancerat). Och sen var det bara att gå och lägga sig på soffan. Och där låg jag nästan resten av dagen.

Framåt kvällen började jag och röra på mig igen. Och knäppt nog så började mina fötter "frysa till is"! Förra behandlingen då höll dom på att "brinna upp"!!

Så sambon fick massera fötterna. Så att jag fick igång blodcirkulationen snabbt som ögat. Inte alls skönt. Men även det löste sig.

Allt kunde ju ha varit mycket värre, men man står sig själv närmast. Och just nu är jag ursäkta uttrycket...pissetrött på hela alltet. Och gnällig. Orkar ingenting. Trött trött trött.....Och tycker grymt synd om mig själv.

Men det hör väl till. Att inte orka och att tryckas ner hela tiden av nya behandlingar, gör ju att man blir tung i sinnet. Även en optimist som jag :))))))

Nåväl. Imorgon är det sminkdax! Då måste humöret upp igen! Alla de mest fantastiska parfymmärkena ska in i ansiktet och jag ska bli vacker som en juvel!!! Look good Feel better...heter det!!

Och man får som jag sagt innan lära sig göra vackra kreationer av schalar! Det ska bli roligt att komma ut lite.

Ska samtidigt hämta lite spray och schampo till min "hamster" hos perukfrissan! Den ska jag bada ungefär varannan vecka.....

Och på onsdag är det tid för spolning av Mr piccline igen!! Vilka flexibla dagar!

Nu får ni ha en fin dag och njut av vädret! Stor kram. Yvonne

Första dagen efter andra behandlingen!

Ja nu har jag fått min "hamster" och faktum är att jag trivs med den!

Jag känner mig lite piggare i den och ser inte så "sjuk" ut. Som när jag bara har en scarfs.

Igår fick jag min andra cellgiftsbehandling och jag hade en kär vän med mig, som varit hos mig några dagar!

Det är tomt nu för hon har just åkt hem....

Jag befann mig på en fyra sal igår. Och alla var vi likasinnad, i samma situation. Men vi satt där i våra sängar medan giftet droppade in i oss ifrån våra flaskor.

Och nu kan man ju tro att det är en deppig församling, men icke! Vi löser korsord, och slänger lite skitord hit och dit!

Personalen är gullig och underbar på alla sätt. Och vi gillar läget!!

Efteråt blev det som vanligt, en go fika!

Nu kryssar jag bara händer och tår för att inga överraskningar med jobbiga biverkningar ska komma.

Än så länge är det lugnt. Bara den envisa tröttheten.

Här är jättefint väder och jag gottar mig i det! Hoppas ni också gör så....

Stor kram. Yvonne

Skalliga damen!

Nu är allt håret borta! Igår rakade min sambo bort det. Det kom stora tussar ifrån håret och jag ville bara ha det väck! Lite ögonbryn har jag kvar och ytterst lite ögonfransar.
Min hårbotten är till min förvåning mörk, inte alls vit som jag trodde!

Sen snaggade jag min sambo. Så vår hyresgäst sa att vi är lika som bär nu! Men om inget annat är vi lika tokiga :)))))

Igår var vi på marknaden som jag nämnt några gånger. Och jag tror ju såklart att jag ska orka gå hela stället runt! Men efter ett tag var jag så trött så då vilade vi i skuggan. Men jag fick handlat en del i alla fall!

Och vi åt min älskade Langos!!!

Här smaskar min sambo på Langos!

Här satt vi i skuggan och åt upp hälften av våra inköpta kolor! Och njöt i fulla drag! 

Det var en underbar dag! Och förutom att jag håller ett vakande öga på min mamma i Skåne, så har jag några få "normala" dagar nu innan nästa behandling. Imorgon är det provtagning igen.

Men dessförinnan ska jag städa och göra fint. för imorgon kommer min speciella gäst!!

Tänkte jag skulle visa er "Mr piccline!

Här är "han"! Min "kompis" fram tills december. Men jag är van vid den nu.

En "strumpa" på och den är gömd!

Och en tröjarm, så är det ingen som vet vad som finns där :))))

Nu ska jag vidare i refrängen och ställa ordning här hemma!

Jättefint väder har vi, och hoppas ni har detsamma!

Hörs i nästa vecka På onsdag är det dax igen för eländet..... Håll tummarna för att jag slipper gå igenom samma lidande  med cellgiftet igen, är ni snälla!!!

Stor kram. Yvonne

Trött som bara den!

Tröttheten har tagit över. Det har hänt mycket denna veckan. Och det känns som om mina ögon inte vill hålla sig öppna alls.

Min mamma som jag var i Skåne och hjälpte, innan mina behandlingar satte igång. Hon har blivit riktigt dålig nu. Och klart så påverkar det ju mig också och min trötthet.

I tisdags var jag på Karlstads sjukhus, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Skulle få ett nytt silikonbröst.
Men först skulle jag till bröstcentrum och tömma mitt "icke bröst". En rolig benämning egentligen på en sårhåla.

Men eftersom jag nu är en cellgiftspatient, så var jag tvungen att ta prover innan jag fick tömma.

Min söta bröstsköterska ringde sköterskan på avdelningen där jag får cellgift och sa till henne att det var inte okey att låta mig vänta på medicin för min svamp. Hon såg ju att jag varken kunde sitta ligga eller knappt gå.

Det tog inte en timme så ringde en läkare och erbjöd mig medicin!

Sen fick jag EMLA!

. Och därefter så sprang jag iväg till provtagningen. Där gick det snabbt och sköterskan frågade vad jag hade på armen.

En piccline sa jag. Jättesnopen blev jag. Trodde att alla visste vad det var. Men så är det tydligen inte.

Sen bar det iväg igen tillbaka till bröstmottagningen. Där fick jag vänta en stund....och en stund till.

Proverna måste ju bli klara. Och en stund blev två timmar.....

Och jag skulle vara klockan ett och få ett silikonbröst. Så till slut beslöt vi oss jag och min bröstsköterska
för att jag fick pinna iväg och fixa det innan tömningen. För proverna dröjde.....

Så jag gick iväg igen.....och landade där jag skulle vara. Blev inropad och jag informerade om att jag skulle tömmas, efter jag hade varit där. Men då sa den sköterskan att jag inte fick något bröst förrän jag hade tömt, eftersom jag skulle vara "platt", där man skulle prova ut bröstet, så att det blev rätt storlek!!!

Herregud! Tror ni jag var trött eller.....

Tillbaka till bröstmottagningen. Där fick jag vänta igen. Vilken tur att jag hade en ny tidning och ett korsord.

Men jag var faktiskt helt slut!Till slut sa min doktor att nu kör vi!! Så då äntligen vid tvåtiden så tömde min sköterska Pirjo min sårhåla. Och jag beklagade mig att jag var jättetrött!

Det är ju denna tiden sa jag, som jag brukar sitta hemma soffan med tvn på och nicka till!! För jag är ju en liten pensionär nu för tiden! Och hon skrattade och tyckte lite synd om mig :))))

Men iväg igen. Kurrade i min mage. Nu var jag kaffesugen med. Och kissnödig. Livrädd för att kissa ju. Min uppfläkta svamp gjorde ju att jag inte vågade gå på toa...vojne vojne......

Men i alla fall så provades det ut ett jättefint bröst till mig. Och en supergullig vit bh! Med häktor bak, det var ett tag sen :)))

Så jag fick behålla allt på mig, och beställde faktiskt en bh till...i svart! Tjoho!!! Så snyggt!!!

Så var det dax för apoteket. För nu hade jag äntligen fått svampmedicin....

Men se det gick inte, för den skulle beställas.....och skulle inte komma förrän dagen efter. Så då fick jag beställa den i Filipstad dagen efter och inte få den förrän dagen efter där....

Men i det läget brydde jag mig inte längre.....jag gick och fikade! Och det var himelskt!!!

Var inte hemma förrän halv fem på kvällen, en lång dag...och fortfarande utan medicin!

Dagen efter skulle "Mr piccline" spolas igen! Då blev det vårdcentralen. Och efteråt gick jag och beställde
medicinen på apoteket.
Men den skulle inte komma förrän idag, fredag! Så kan ni tänka er...jag ringde och bad om medicin flera gånger i måndags, och nu idag har jag  äntligen fått min pillerburk! Man kan inte säga att det gick snabbt precis!!!! Inte konstigt jag blir trött.....

Håret  sitter kvar, men jag kan ta tussar ifrån det nu. Men ingen fara ännu. Imorgon är det 17e dagen. Då ska det visst lossna, säger dom som vet.

Min "perukdam" hörde aldrig av sig. Så jag ringde henne själv. Och på tisdag ska jag hämta min "hamster"!!

Om inget annat kan ju min sambo få låna den, eftersom han inte heller är så hårberikad :))))

Nästa vecka har jag min speciella gäst här! Jättekul.....och då får jag sällskap till Karlstad och när jag ska få min andra cellgiftsbehandling. Så då får min sambo lite "ledigt".

Solen lyser och jag ska på Oxhäljamarknad imorgon! det ska bli såååå roligt! Och vi har beställt en helg där vi ska bo på hotell vid Siljan i oktober! Det ska också bli roligt! Måste göra annat än bara sjukhus....

Önskar ER alla en underbar helg! Stor kram. Yvonne

Vem bryr sig???

Man får inte vara sjuk när man är sjuk! Det är ett uttryck som man hört många gånger. Men som patient så måste jag säga att det stämmer väldigt väl!

Jag har ju som jag sagt fått svamp! Och det är inte att leka med. Jag ska inte gå in på några detaljer. Men hela helgen inklusive idag, kan jag knappt sitta, gå stå eller ligga!

Det gör så förbannat ont! Hela underredet är som ett öppet sår. Naturligtvis har cellgiftet öppnat upp allt i en rasande fart. genom att jag är så otroligt känslig. Nåväl.

Min vision idag var att gå upp så tidigt att jag fick tag i min sköterska som ger mig cellgift. Och be om ett recept ifrån läkaren.

Klockan åtta prick! Då satt jag med mobilen i örat och ringde. Ingen där...Så jag pratade in på telefonsvararen och gav henne  fram till middag.

Då ringde jag igen! Och hon svarade....man blir lite konfys, när hon sen inte ger sken alls av att hon hört min ljuva stämma på sin telefonsvarare.

Men hon skulle prata med doktorn om att jag behövde medicin omgående!

Nu har jag väntat hela eftermiddagen på att hon ska ringa tillbaka. Så jag tänkte den medicinen har säkert gått in på apoteket utan att hon hört av sig till mig.....jo eller hur!

Jag ringde och kolla med apoteket. Är ju så himla infektionskänslig nu, så jag ringde istället.

Nej ingen medicin! Då blev jag fly tosig! Så jag ringde upp min söta sköterska och sa mitt ärende och undrade om jag skulle gå skinnflådd mycket längre till, eller medicinen var på väg????

Hon hade noll koll. Tvungen att kolla i dom berömda papperna. Nä inget var gjort!Men det kunde jag ju själv berätta....vilket jag gjorde...Grrrrrrrr

Så nu skulle hon få tag i en ANNAN läkare....ja klart, den andre hade väl gått hem!

MEN...imorgon ska jag minsann få medicin...om jag har tur! Det är tydligt att personalen mår bra, och inte själv är i akut behov av medicin. Fick en stark känsla av att ....Vem bryr sig........


Imorgon är det massor att göra. Bröstet ska tömmas IGEN! Och för att få lov att göra det, måste jag ta prover först.

MEN allra först ska min bröstsköterska emla såklart!

Och efter det ska jag få min bröstprotes! DET ska bli trevligt tycker jag :))))

Då kan jag känna mig lite mer hel.

Håret finns kvar ännu...peppar peppar. Och jag har hunnit vänja mig vid min korta frisyr.

Tröttheten vilar som ett ok över axlarna. Men hade inte den förbaskade svampen funnits där, så är jag rätt okey just nu.

Livrädd inför nästa behandling. Vill inte igenom samma smärtor igen. Och det hemska "kriget" i kroppen!

Jag har fått en tv! Insåg att jag som egentligen inte gillar tv i sovrummet måste nog ha en ändå! Det är många sömnlösa nätter och många jobbiga dagar som en tv gör livet lite enklare! Så vips, hade vi en tv i sovrummet!

Toppenfin är den, med ett stativ som den sitter på i väggen och man kan vinkla den hur man vill!

Och jag har orkat jobbat lite vidare i vår lägenhet, där jag inreder med lite smått och gått.

Min sköterska här i Filipstad tyckte att jag skulle komma och jobba hos dom när jag kände att jag orkade, och alla behandlingar var klara! Det är ju inte fel alls! Och jag har fått fina erbjudande om medialt arbete när jag är "på benen" igen! Så livet är inte bara tufft! Vågskålen gör vad den kan för att väga jämnt :)))))

På lördag är det Sveriges största marknad här i Filipstad! Det har jag sett fram emot länge. Och det ska jag absolut gå på. Om en vecka kommer det en alldeles speciell gäst. Och det ska också bli riktigt roligt!

Man måste se det ljusa i det mörka! På onsdag är det ny omläggning av "Mr Piccline". Hoppas den inte tramsar sig då. Förra gången fick jag feber.....

"Mr piccline" gillar inte att bli spolad eller att man rör den alls. Då reagerar kärlet direkt. Och jag får inte få feber eller få ont som sist. För den 47 cm långa manicken går ända fram till hjärtat. Och därför är det jättenoga att
inget händer alls. Det går rakt ut.....

Annars är vädret här underbart!  Önskar ER allt gott! Stor kram. Yvonne