En veckas pina!

Ja jag vet! Jag är gnällig...men jag måste. Det lättar liksom ;)

Det har varit en riktig pärs det här! Idag ska jag till vårdcentralen. Jag ska "tvätta Mr Piccline"!

Och vad det nu innebär.......och så ska jag till apoteket! Jag har munnen full av svamp! Jodå, det är så mysigt så :))

Hela jag är som en svamp! Jag är så konstig i hela skinnet och alla och då menar jag alla slemhinnor är torra som fnöske!!

Men olivolja är bra till allt!! Mina läppar är som om jag solat dom i en månad...örk!!

Nu gnäller jag bara med en glimt i ögat :)) För jag är ute ur helvetet för tillfället!

Jag och sambon var i Karlstad igår. Jag skulle ju till frisyrmakaren. DET var en grej för sig själv. En stor fin frisyrsalong mitt i Karlstad. Som även då har hand om oss "skadeskjutna"......

Så jag fick gå ner i källaren på salongen in i ett litet rum. Där sprang frissan omkring som en yr höna och letade peruker. Samtidigt som hon pratade med mig om färger och längder och gud vet vad!

Jag själv är ju så yr i bollen (mer än vanligt), så jag bara gapade och glodde. Fattade inte riktigt hur det här skulle sluta. För hon var MYCKET vimsig. Men till slut begrep jag att hon är nog till trots proffsig. För hon verkade veta vad hon pratade om.

Nåväl. Jag sa att jag vill klippa ner mitt numera äckliga hår till en centimeter. Och sen tappar jag ju det ändå också. Och jag vill bara ha peruk om något faller mig i smak!

Jodå, hon förstod! Så började hon plocka fram små hårgrejor som hon la på mitt huvud och jämförde färg osv.

Och tog fram peruker som jag fick prova.....hahahaha det såg ut som om jag hade en hamster på huvdet!!

Men sen tog hon fram en fin sak. En riktig blondin! Som jag inte ska ha! Men håret blev jag förälskad  i direkt!

Den vill jag ha sa jag och satte håret på huvudet! Och om ett år så tycker jag säkert att dessa rader jag skriver nu är superknäppa! Men jag tyckte det blev fint med en gång! Om jag nu tänkte bort färgen. För den var helt blond. Och det ska det ju inte vara. Sambon tyckte också det blev fint :)

Håret är lite längre, med lite lockar. Och ska jag nu ändå spöka ut mig, så kan jag ju ha något jag skulle gilla själv med, eller hur?

Så i nästa vecka kan jag hämta min egna lilla "hamster" :)))

Efter att det var avklarat så klippte hon ner mitt hår totalt! Och det gjordes proffsigt, det må jag säga!

Jag trodde hon skulle ta maskinen, men icke! Och både sambon och frissan sa efteråt att jag faktiskt klädde i detta korta stuk!

Ja NI är ju för snälla :)

Så var det klart! Karlstad lyste verkligen igår! Det är alltid fint väder där. Så innan frissanbesöket, då satt vi på torget och tog en glass. Det är ju nästan det enda jag äter just nu......mums!

Hela kroppen värker ännu fram och tillbaka. Men det får jag vara beredd på. Jag äter bara gärna korvbröd. Annat bröd är för hårt och smakar päckel!

Min sambo masserar och masserar. Vi har en härlig salva som sätter igång blodtrycket, en sorts massagesalva. Den gör susen. Den kan jag somna på. Det jobbigaste är halsen. Antingen är det musklerna som svullnat runt halsen, eller så är det svampen som satt sig där. Men trångt är där i alla fall.

Vår goa granne går ut med hundarna mitt på dagen. Det orkar jag inte alls göra just nu. Jag har ingen kondis alls. Men jag brukar röra mig ute i trädgården när jag orkar. Den store hunden Rolle, han vill inte gå med. Han kliver rakt upp i hundarnas pool och badar, bara för att slippa gå ut. Han är mattesjuk :))

Detta gör mig till en tiger! Jag tänker på alla som är ensamma. Som inte får hjälp hemma av vården. Jag jobbar  ju och har ju jobbat med människor i min egen situation. Och förr fick man hjälp hemma. Nu får jag ju ge mig iväg till vårdcentralen själv och klara mig själv. Även om jag varit ensam. Detta ska jag strida för!

Jag tycker det är hemskt. Jag är så tacksam för min sambo! Jag får så mycket stöd och hjälp genom att han bara finns där. Allt praktiskt som jag inte orkar med. Det fixar han! Och jag känner så för dom som inte har den möjligheten och blir så dåliga vid dessa behandlingar! Men som sagt! Det föds en tiger i detta och jag ska ha det med mig!

Vädret idag är underbart! Solen lyser och det luktar höst! Önskar ER alla en riktigt fin dag!

Stor kram. Yvonne.

Hemska cellgift!

Fy och tvi vilken jobbig helg! Sååå sjuk jag varit! Och än har jag inte kommit tillbaka! Örk!!

Alla ben i hela kroppen har värkt sönder, känns det som. Det har suttit en kniv i alla leder och vridit om.
Och igår kväll när jag skulle sova, så "brann" det i mina fötter!! Fy vilken vedervärdig känsla!

I lördags när jag var som sämst. Då hörde inte min sambo vad jag sa. Då var jag borta av smärta. Och det kändes som en upplevelse att vara här men inte här ändå. Jag brydde mig inte. Kunde lika gärna farit iväg, så ont hade jag!!!

Jag sitter här i min säng. Utan mitt ena bröst och snart utan hår. Och är en förfärlig syn säkert! Och undrar hur fasiken jag ska orka ta mig igenom det här.....

På nattduksbordet står det nyponsoppa och bubbelvatten. Det och glass har jag klarat av. Och ett par korvbröd i går kväll.

Jag tycker väldigt synd om mig själv.Och är så kraftlös som jag aldrig någonsin varit! Det värker fortfarande överallt. Men jag ska försöka "lära mig gå" idag igen. Det känns som om all gått i sönder i kroppen.

Till och med tandborsten känns hemsk! Usch och tvi och ve!

Skulle varit och provat ut bröstprotes idag.....men det fanns inte på kartan. Så jag fick en ny tid på tisdag i nästa vecka.

Och naturligtvis har jag serom i mitt "icke" bröst. Men jag är inte förmögen att göra något åt det just nu....

Ska försöka gå till frisyrmakaren (det heter så) imorgon. Då är min sambo med. Av med håret bara!

Det känns som tagel och kliar! Inte alls bekvämt att ha kvar. Och av ska det ju ändå!

En eloge igen till min käre sambo. Det kan inte vara lätt att stå bredvid. Han har masserat och masserat hela helgen. Så hans händer är väl snart utslitna!

Måste ta mig ut på trappan idag. Det ser ut att vara jättevackert väder. Solen lyser.

Gnällfia, det är jag det!!

Stor kram. Yvonne.

Riktigt sjuk!

Så här sjuk har jag nog aldrig varit! Idag är det tredje dagen efter cellgiftsbehandlingen. Och jag är verkligen sjuk!

Håller på att svimma, det värker överallt. Knäna bär mig inte...det gör ont som tusan. Magkatarren står mig upp i halsen. Håret är sprött och visar tydligt att det ska av! Ingen skön känsla jag är inne i nu alls!

Första dagen var jag mest lille lullig. Igår orkade jag att gå upp och duscha, tvätta en maskin tvätt som inte blivit upphängd ännu. Och gick en runda med hundarna, men den var evighetslång, känslomässigt!

Idag låg jag väldigt länge. Har haft en jobbig natt. Varit uppe fyra gånger och ont överallt, och då menar jag överallt!

Gick äntligen upp och tog mig in i duschen. Svimmade nästan och kom fort där ifrån. Nu försöker jag få i mig lite mat. Allt smakar hö och halm! Usch, vilken tillställning!

Idag blir det inte många knop. Det blir att vila vila och åter vila. Kroppen är totalt slut efter vad cellgiftet ställer till med. Hoppas det ger sig snart igen!

Stor kram. Yvonne.

Första cellgiftsbehandlingen!

Jaha så var det då dax för dagen D! Dagen då första cellgiftsbehandlingen skulle äga rum. Jag och sambon for iväg tidigt imorse. Klockan tio skulle jag få en piccline i armen. Och vi var där i god tid. Precis som vanligt!

Idag skulle vi följa skylten som heter "gula gatan"! Och kom så småningom fram till rätt dörr! Satte oss i väntrummet och kopplade av lite. Då kom det en trevlig sköterska som frågade om det var jag som var Yvonne! Ja det stämmer.....och på dina papper sa hon, står det att du vill bli emlad!

Helt klart, sa jag! Då får du komma in med en gång, innan vi sätter in nålen i din arm. Så hinner emlan verka innan. Så vi tågade in på undersökningsrummet, och jag blev emlad på min arm där hon senare skulle sätta in picclinen. Picclinen är den som man sprutar cellgiftet i ...nästkommande 18 veckor!

Ut i väntrummet igen. Och satt en stund till i dom goa skinnfåtöljerna!

Så var det då äntligen dax. Sambon var som vanligt med in. Och jag fick ligga på en säng. Sidan om mig fanns en tv, en vanlig tv om jag ville kolla på serien som gick för tillfället. Och alldeles bredvid fanns en ultraljudmonitor.

Så när hon så småningom skulle sätta in nålen, då var det meningen att hon skulle följa den på sin monitor. Men hon var så himla duktig.

Hon bedövade mig först i min emlade arm. Vänsterarm....ovanför armvecket. Så stack hon då in nålen som hade en slang med sig. Den slangen är 47 cm lång! Och ska gå i kroppens stora kärl, fram till hjärtat.

I slangen sprutas alltså cellgiftet sen. Van och erfaren satte hon grejorna på plats. Och det kändes inte alls. Vi småpratade lite. Och vips var det gjort! Därefter fick vi gå till röntgen och ta lungbilder, för att se att slangen låg rätt, vilket den gjorde! Bra jobbat!!

Allt detta tog en timme cirka. Sen gick vi till mitt patienthotell och åt en mumsig middag! Det var jag värd! Och min sambo med, som kånkar med varenda gång!!

När klockan var ett, var det dax för cellgiftet. Men idag har jag inte alls varit nervös för det. Utan på jättegott humör, nästan sprudlande. Var väl antagligen glad för att det äntligen var på gång, så det ska vara över nån gång. Eller ...så kan det var cortisonet som jag tog igår kväll och i morse.  Överdoserat enligt cytostatsköterskan.  Men inte mitt fel, utan läkarens.

Nåväl. Vi fick sitta en halvtmme i väntrummet, vi var tidiga där med. Men vi var garderade så korsordet var med :)

Sen blev jag inkallad av min egna söta sköterska som jag fick träffa för första gången då idag. Så snäll och go och kunnig!

Ett eget rum med säng fick jag. Och sambon fick en fåtölj. Sen pratade hon på. Informerade om biverkningar och berättade varför just jag fick just detta cellgiftet.

Hon sa att egentligen är jag "frisk". Men detta är en behandling som är i förebyggande syfte. Just därför att min cancer var så aggressiv.

Så hon frågade mig om hur jag mår. Och jag och sambon fick fråga hur mycket vi ville. Och så trodde jag att jag skulle svimma. När vi fick veta att min peruk får jag endast 1500 kronor i stöd till. Resten får jag betala själv!!! Och då ska ni veta att Skåne ger 7000 kronor till sina patienter!!! Fyyyy vad vi blev snopna och besvikna!!! En peruk går på cirka 2-3000 kronor.

Jag fick veta att jag skulle få gå en kurs i hur jag kunde vira schalar snyggt om  lilla skalliga huvudet. Den är gratis, och sponsras av en massa dyra märken, även att sminka sig får man göra. Och det är proffs som hjälper till.  Måla sig så att man känner sig fräsch i sin situation. När man inget hår har.

Och sen fick jag kylhandskar på mina händer. För att naglarna kommer att bli sköra. Och hon såg att jag hade nagellack. Det tyckte hon var bra. Det stärker dina naglar sa hon. Och rekommenderade ett visst märke på lack. Sen blev jag kopplad. Och där fick jag sitta under tiden hon tog blodtryck. Och så gick hon i tio minuter, sen kom hon igen och kollade så jag mådde bra. Och tog ett nytt blodtryck. Handskarna jag hade var iskalla, i en halvtimme. Men sen blev dom lite svalare, resten av timmen. Men det var helt okey, jag mådde inte alls dåligt.

Så sambon och jag satt där och pratade i lugn och ro om allt mellan himmel och jord. Och så småningom kände jag mig bara allmänt slö. Ungefär som om jag druckit två glas vin. Men inte ont någonstans.

Och till slut  pep det i apparaten, att nu var det slut! Så då kopplades jag loss. Och så tackade jag för mig.

Sen var jag lite lullig, men inget annat. Och vi stack iväg och köpte lite nagellack, sambon var med och valde såklart! Lite bomullsmössor och ett par schalar. En bra dag till trots!

Och nu blir det till att gå till vårdcentralen och ta prover, och dom ska rengöra min slang jag har i armen.

Imorgon ska jag ringa kursen så jag kommer med, och blir lite sminkad och lär mig hur jag ska sätta schalen. Det ska bli skoj. Min sköterska hade gått den, just för att hon skulle kunna berätta om den för oss patienter.

Jag kan få värk i hela kroppen, som går över efter några dagar. den beter som som influensavärk. Men det visar sig.



Dessutom vill jag berätta att jag varit i Skåne och haft några mycket trevliga dagar! Träffat min dotter och mina föräldrar.

Och träffat mycket goda vänner, och jag har turat! Ni som inte vet vad tura är....man åker fram och tillbaka med båten, Helsingborg-Helsingör. Dricker en öl, kaffe eller vad man vill Och åker tillbaka igen ....Så skoj det var!!

Och när jag skulle smsa hem till min sambo och skriver..."jag turar" Då skickade jag smset till min fd chef istället!

Så nästa dag svarade han...så trevligt!! Hahahahaha...men jag skrev och förklarade mig.....det var ingen fara med det, bara roligt tycker jag!

Alla jag har träffat och ätit god mat och umgåtts med i Skåne

...tusen tack för att ni finns!!! Tack vare ER kunde jag köra hem igen och fortsätta mitt sjukhusliv!!!

Här i Värmland är det höst nu verkar det som. Men solen kommer med jämna mellanrum....Ha det bra så länge allihopa....Stor Kram. Yvonne.

En händelserik dag!

Nu är jag på G! Åkte trött i ögonen tidigt som tusan till Karlstad idag....IGEN! Och för första gången mina vänner, körde jag till Karlstads sjukhus själv! Jag har kört innan, men då har jag haft min sambo med mig.

Men idag var jag själv som sagt. Klockan nio skulle jag var på bröstenheten och bli emlad. Ingen rör mig utan att emla! Jag har blivit så känslig. Jag som inte är gnällig annars. Men dessa tjocka nålar, jag står inte ut bara!

Nåväl. Margaretha tog emot mig. Hon jobbar med min sköterska Pirjo, men Pirjo har semester. Så det gick ju lika bra.

Fick lägga mig på britsen. Och blev emlad lite sparsamt. Inte alla som vräker emla över hela icke bröstet. Men Pirjo gör!! Hon riskerar inte höra att det gjorde ont fler gånger:))

Margaretha tog en kort kaffepaus, och jag låg och räknade prickar i taket så länge. Det måste ju gå några minuter, för att det ska verka. Efter cirka tjugo minuter kom hon tillbaka....Och satte nålen på plats i mitt stackars sår. Och tömde mig på 1dl.

Hur många gånger ska jag hålla på och tömma detta, undrade jag? Ja sa hon, fem tio femton. Det är så olika.

Men en vacker dag, då bara stannar det upp, sa hon. Det kommer jag också att göra, sa jag. Av ren förvåning!

Jag fick en penicillintablett. Bara en, som jag tog på plats. Endast för att det var  FJÄRDE gången jag tömde såret!

Sen sa vi hej, och jag travade iväg. Till ONKOLOGEN.....där skulle jag ju vara direkt efteråt, vilken tajming!

Den dörren har jag blängt på länge...ONKOLOGEN.....

Men jag gick in och satte mig i ett litet väntrum. Bara ett par stycken till var där. Efter en liten stund kom min läkare, som heter Susanne.Och ropade mitt namn på ren skånska!! Tjohej!

Va sa jag, en skåning till :)) Ja sa hon, vart kommer du ifrån? Helsingborg...och du? Samma här!!

Så när jag landat  i hennes stol så kan ni ju själv räkna ut hur pratet gick dom första minuterna! Roligt :)

Sen berättade Susanne....att eftersom mina cancerceller fanns lite här och var i bröstet innan operation. Huvudtumör och minitumör.....så tyckte hon om jag var med på noterna, att cellgiftsbehandling kunde vara en bra ide att ta till med.

Och eftersom jag är så mentalt förberedd, så hade jag inget att invända. Hon var mycket saklig. Och det gillar jag. Då bad jag om ett intyg, så jag kan om jag behöver åka sjukresor. Och det fick jag.

Jag frågade om mina prover som jag tagit på vårdcentralen förra veckan, och dom var perfekta!

Jag fick sätta mig på britsen, klä av mig och hon inspekterade.  Jag har en bred röd rand runt det som varit bröst. Och jag frågade vad det var? Hon förklarade att det var irritation i vävnaden. Okey, det kan man ju stå ut med....

Kände på mitt bröst och lyssnade på hjärta och lungor, det var bra. Tog blodtryck...det var 120/70. Perfekt! Och mitt blodvärde sa hon var 140...bättre kan det knappast bli :)

Sen kände hon i armhålorna, utanpå halsen.....thats it!

Hon skickade ett recept på cortison. Det skulle jag ta enligt ett schema. För att förhindra allergiska reaktioner vid dom första tre behandlingarna. Hon berättade även om cellgiftet jag skulle få. Och hon sjukskrev mig till årets slut. Som med all säkerhet kommer förlängas. För utvilad och i form bara för att behandlingarna slutar där, det är man ju inte!

Också pratade hon om biverkningar vid cellgiftet. Illamående som dom flesta vet. Trötthet...urk! Och håravfall.

Jag kände mig rätt mätt sen. Egentligen skulle mina behandlingar sätta igång redan på torsdag i denna veckan. Men jag bad att få skjuta upp det till onsdag nästa vecka. Jag ska nämligen ta mina sista krafter till att åka ner till Skåne. Titta till föräldrarna lite. Och krama om min dotter. Innan skiten sätter igång....

Så vi sköt  på eländet....onsdag den 20e...får jag en piccline i armvecket, berättade Susanne. Den är 20 cm. Och skall följa armen invändigt, fram till hjärtat. EMLA tjoade jag! Jadå, ingen risk, sa hon. Du ska bli bedövad. Både i nålsticket och i skinnet....

Och redan samma dag, tre timmar senare ska jag få min första behandling.....

Så nu har jag fullt upp. Och har redan tagit reda på vilken frissa som har peruker, som jag kan gå till. Dvs landstinget har ett avtal med.....det blir rekvisition.

När jag kom hem ringde jag den frissan. Och sa mitt ärende...jag fick komma och leta peruker i mellantiden den tjugonde....dvs mellan nålen och behandlingen...

För jag ska ha fixat allt vad det gäller håret. Sen ska jag hem och raka av det jag har på huvudet. Vill inte vara med om att det faller av mig tuss efter tuss...

Jag tog en kopp kaffe och en macka efter onkologbesöket. Tyckte jag behövde det. Kollade runt lite när jag fikade.  Mina ögon hamnade på en kvinna i min egen ålder, satt och fikade med sin väninna. Totalt avsaknad av hår på huvudet var hon....Skallig och fin! Och det var faktiskt snyggt....nä tro nu inte att jag tycker att det ska bli varken mysigt eller snyggt att vara skallig. Men ju mer jag studerar, ju mindre "farligt" blir det att vara skallig. Det är en process.

Jag menar att amputera bort ett bröst...och sen håret faller. Det är två stora identiteter som man mister. Snacka om sorgearbete.....men som jag sagt innan. Människan är bra töjbar!

Så jag ska försöka få ett fint svall. Behöver inte alls se ut som det jag har idag. Förresten, jag tappar massor av hår. Men det har jag pratat om innan...det har sina förklaringar.

Och jag kan få svallet tillklippt av frissan som har perukerna, om jag vill.

Nu ska jag vila.....och imorgon åker jag till Skåne. Sen hinner jag bara hem, sen kör allt igång.

Så vi hörs när jag är hemma i Värmland igen. Tills dess...tack för att ni orka läsa mitt gny och gnäll!

Idag har vi fint väder i Värmland. Stor kram. Yvonne.

Trött trött trött!

Tillbaka på ruta ett igen! Det förbaskade seromet är tillbaka! Och då infinner sig tröttheten direkt!

Då kan jag bara hänga  med halva dagen, sen får jag vila vila och åter vila!
Något frustrerande. Tömningen håller bara en vecka. Sen börjar det så smått fylla på igen.
Och jag märker det direkt!

Jag började träna. Lite lite försiktigt. Men det var uppenbarligen inte bra att träna ryggmusklerna. Utan det får jag ta längre fram. Ont ont ont!

Gnäll stånk och pust!

Imorgon ska jag till Karlstad. Då ska jag på ett första besök hos ONKOLOGEN......

Och då passade jag på att ringa tidigt idag till bröstmottagningen och fick en tid för tömning imorgon med.
Så nu närmar det sig......inom ett par veckor ska väl antagligen cellgiftsbehandlingen vara igång....

Då gäller det att hålla sig "frisk" ifrån förkylningar och annat skräp som kan komma i vägen.....

Nä fy vilken gnällspik jag är idag.....nu måste jag prata om något annat :)))

Idag tänkte jag även göra lite reklam för min fantastiska bh! En bh som jag fick syn på på FB loppisen innan operationen.
Det är ingen sportbh, men liknar den ändå. Den är öppen på två ställen i kupan, för att det ligger inlägg i. Så att det inte ska vara för genomskinligt. Men dom använder jag inte till det bröstet jag har kvar.

Så det är med andra ord en väldigt passande bh till även  oss som har protes. Protesen går fint in i kupan. Men det visste jag inte när jag köpte den. Utan jag köpte den som sagt innan jag skulle opereras, för jag tyckte den såg så skön ut. Och tänkte att jag kunde sy på en ficka efteråt. Men det behövde jag som sagt inte, utan den är kanon även nu!! Så jag har beställt vit, beige och svart. Men den finns även i andra färger. Och Inger som är återförsäljare har gett sitt godkännande till att jag gör reklam för den här. För jag tycker att så många som möjligt ska ha möjligheten att stifta bekantskap med den...en kanonbeh alltså.. jätteskön!..Lite  bilder kommer här!

Tyvärr har jag fått bilderna på fel håll. Men det går ju att se ändå. Och det är först framifrån och sen är det hur ryggen ser ut  Den kostar 110 kronor. Finns i S M L XL XXL.......och säkert  fler storlekar med!

Så då har jag gjort lite reklam också!

Här regnar det som spö i backen idag Och hösten visar vad vi har att vänta! Men det har varit några helt fantastiska sommardagar!

Stor kram. Yvonne

Provtagning inför läkarbesök!

Jag har fått en hammock! En för tidig födelsedagspresent! Och jag bara älskar den! Jag har gungat och gungat och gungat :)))

Den är skön att ligga i med :))

Jag tänkte så här...att blir jag dålig när jag får cellgift så kan jag ligga i hammocken och vara det där!
Och dessutom tänkte jag att jag vill ha den när det är fint väder och sommar. Så jag kan utnyttja den väl!

Och det gör jag!!

Idag har jag varit och tagit prover inför nästa besök hos läkaren. Två rör...och ändå ett A4 papper långt med vad som skulle tas!

Det gick bra. Jag gick upp med tuppen, var där vid åtta tiden. Allt funkade tills jag skulle gå därifrån...då började blodbadet! Och jag hade vit blus på mig! Men jag sprang tillbaka och fick ett rejält tryckförband...så sen var den situationen räddad!

Jag mår just nu rätt bra faktiskt! En stor anledning är att läkaren tömde mitt serom rejält förra tisdagen.

Det var som jag sa verkligen värt två timmars väntan! Jag orkar mycket mer. Det gör inte ont på samma sätt.
Krafterna återkommer och jag är på gott humör.....ingen som gått igenom detta anar var det tar kraft. Och jag önskar inte att någon ska gå igenom det heller, ni får lita på mitt ord!

På vägen in i bilen till vårdcentralen idag så tänkte jag...tänk om jag kunde förmedla den utsikten och känslan jag har och ser framför mig! Här är sååååå vackert! Sjöar på båda sidor om mig när jag kör och det glittrar i vattnet! Skogen är sååå vacker! Jag är så priviligierad...tycker jag :)

Och jag går upp varje morgon och välsignar dagen. Tänk att få ha det så här bra till trots.....det är ingen ide att vara bitter. Det är bara att se det som livets resa. Och göra det så bra som möjligt. Jag googlar inte. Letar inte efter likasinnade cancersituationer. Jag lyssnar inte på historier om berättelser om hur det gick för den eller den.....vi är alla olika och upplever situationen vi går igenom olika.

En lyssnar jag mycket på. "Ängeln" jag träffade som tog hand om mig i Lund. Henne kan jag fråga om allt!!
Och jag lyssnar.....hon sitter med en stor realistisk livserfarenhet. Och hon är jordnära. Jag är mycket ödmjuk för vad denna människa delar med sig av sig själv! Jag kan fråga om det mesta. Om återuppbyggnad av bröst, hur ont och lång tid. Om silikonbröst.  Om cellgiftsbehandlingen och dess jobbiga upplevelser.
Om när håret faller på golvet, som rakmaskinen rakat av. Om tårar och ångest. Men inte minst även glädjeämnen!

För i detta kommer även glädjeämnen...tro det eller ej! Har man lite humor så kan man se det lite ifrån den sidan med. Och så är det. Men jag har en alldeles speciell sak som denna kära vän och jag ska göra när jag tagit mig ur detta skitet! Den dagen ska jag berätta om vid ett senare tillfälle. En sak i taget!

Nåväl. Jag mår som sagt bättre just nu. Och det tar jag vara på. Så jag har just börjat träna på vårt hemma gym! För att jag tycker det är skönt och min rygg behöver stärkas. Den blir lite väl sne när det är ojämn vikt :))

Så det är situps och rodd och ryggsträckningar. Inte så mycket. Men lite varje dag! Jag inbillar mig att jag behöver vara i så god form som möjligt när jag ska ha gift i kroppen! Men....jag tar ALLT mycket lugnare....

Jag har hittat en lägre växel...det har jag också lärt mig. Jag vet att jag aldrig kommer att bli samma person på insidan. Inte orka lika mycket. Och det behövs inte. Och jag har faktiskt accepterat det. Riktigt skönt!!

Varje dag är en gåva. Att få vakna och känna sig någorlunda. Jag saknar ER som jag brukar umgås med såklart. MEN jag orkar inte umgås och vara social. SÅ stark är jag inte ännu. Det får vänta. Det räcker att jag vet ni finns där! Men lite telefonsamtal är jätteroligt! Och jag ser fram emot att få lära känna ER mer som jag i denna situation kommit i kontakt med. Ni som troget hör av er och hejar på. Helt underbara är NI allihopa!

Det gäller att njuta. Och det tror jag vi människor gör för lite. Vi har så bråttom. Springer förbi varandra. Materiella saker blir konstigt nog viktigare....märkligt. Livet kommer ju inte i repris.

Dessutom är det ingen ide att fundera på det som varit. Varför det inte blev så eller så. Det gör ingen nytta ändå. Bättre att se framåt och göra det till det bästa!

Lev i nuet! Tala om för dom ni tycker om och har kär. Att ni älskar och gillar dom! Positivt föder positivt.

Sist men inte minst. Var rädd om djuren! Ge dom mycket vatten nu i värmen. Och ni själva, drick mycket!!

Nu är jag så genomsvett om fingrarna så nu kan jag helt enkelt inte skriva mer!! :)))

Här åskar och brakar det emellanåt. Och är jättevarmt! Njut av dagen och var rädda om er och varandra!

Stor kram. Yvonne.