Pest eller kolera!

Nu är jag uppe ur sängen! Jag däckade samma dag som jag fick mitt cellgift! URK!

Jag for runt på Karlstads sjukhus i onsdags och hade inte mindre än tre besök framför mig!

Först var det bröstmottagningen. Nu skulle det tömmas! Och mina prover var ju tillräckligt bra, för dom var tagna i måndags inför cellgiftsbehandlingen. Så den rundan till provtagningen slapp jag!

Så det blev ett besök hos Margaretha som emlade och vi fick vänta i väntrummet, som vanligt!
Men det gick bra, och efter tio minuter så fick jag komma in och äntligen tömma bröstet (icke bröstet).

Också två fantastiska tabletter, antibiotika, som skulle ta bort infektionen, ifall det nu skulle komma någon. Som samtidigt var ett hot emot min svamp..ÖRK!!

Men jag har ingen svamp fått, så jag ska inte klaga! Och så blev det då en deciliter i tömningspåsen, fast jag trodde det skulle varit jättemycket mer efter en och en halv månad! Hoppas det var den sista gången nu.Nu var det den sjätte gången jag tömde!!!

Vidare till min läkare Martin, också han ifrån Skåne, precis som Susanne som jag träffade i början av min cellgiftsbehandling. Han jobbar på Malmö allmäna sjukhus tre dagar i månaden,och i Karlstad en vecka.

En mycket trevlig människa helt klart kunnig! Han gick igenom mina värden. Hur dom legat under min behandling. Och förutom "dippen" jag hade då jag inte fick någon tömning. Så har mina värden varit perfekt!

Men han tyckte ändå att jag skulle ta sprutorna jag skulle få med mig hem nu. Dom skulle stödja mitt immunförsvar. Och dom är inte utan biverkningar! Tyvärr! Värk och illamående bla. Och jag som får alla biverkningar är riktigt skraj för vad som komma skall!

Men vi kom överens om att jag skulle ta dom. För annars kan jag bli sjuk rejält. Lunginflammation, feber osv. Och jag kan få uppskjutet min behandling. Dvs jag blir inte klar i december. Och det vill jag ju inte riskera!!

Men idag när jag sitter här lite halvt livlös efter 4 dagar i sängen med hemskt illamående. Så är jag inte längre säker på vad jag varken vill eller orkar med, när det gäller mina sprutor. Eftersom mina värden varit så bra hela tiden!!

Men då tänker ni säkert...TA DOM!!!  Och jag ska ta dom. Jag bara samlar mod :)))))))
Vi ska träffas igen, käre Martin och jag och sambon! Och stämma av hur min framtid ska se ut. Och det blir ju mer sjukskrivning efter jul, så får vi se hur seromet artar sig. Och sen ska jag ju lugnt och fridfullt ta plats i arbetslivet igen ett par timmar om dagen till att börja med. Men en sak i taget.....

Nu ska jag först repa mig efter detta....

Efter att pratat med Martin, så blev det cytostatikamottagningen! Och min sköterska Fotini!

Nytt cellgift. Tre påsar.Varvid två som ska in i blodet. Och det tar ungefär en timme, lite till.

Jag blev trött. Ville egentligen bara sova. Men jag höll mig vaken. Och vi, jag och sambon löste lite korsord. Och jag språkade med en go sköterska om hur det var när vi var nya undersköterskor...året var 1983!!! Det var grejor det!!!!

Hem och sen började eländet! Ner i sängen och äta cortison och Pimperan. Allt för att må så "bra" som möjligt!

Men fy vad jag mått kass!! Örk! Men jag kämpar på. Idag har det slunkit ner lite skorpor med lite smått och gått på. Och jag har ändrat läge ifrån sängen till soffan!

Im still going on! Och nu ska jag bara ladda för dom jäkla sprutorna med....

Önskar er en go söndagskväll. Stor kram. Yvonne.