Nu är jag i halvlek!

En vecka efter behandling! Allting handlar just nu om var i behandlingen jag befinner mig! Det är min vardag.
Men jag har gjort tre och jag har tre kvar! Och nu byter jag dessutom cellgift med.
Jag ska istället för en påse cellgift få två nästa gång och jag ska ge mig en spruta i magen i åtta dagar.
Den sprutan ska jag börja med fyra dagar efter behandling och den ska bilda nya antikroppar.
Så det har med immunförsvaret att göra.

Jag blev lite dålig denna gången med. Och det har samtidigt säkert med att göra att vi miste vår store goe hund Rolle!

Alltid lika tråkigt när man ska behöva vara med om sådana saker. Men vi grät och reste oss igen Och tiden
får ha sin gång.......

För att jag inte skulle svimma denna gången så blev jag kvar i sängen och fick frukost där. Både lördag och söndag....lyx! Och faktum är att jag höll på att svimma när jag satte mig upp i sängen så det var ju tur att jag tänkte så långt :)))

Nu är det tröttheten och den äckliga svampen i munnen som är jobbigast. Och sedvanligt så tar det mig en vecka att komma tillbaka till en någorlunda vardag.

Idag ska jag spola "Mr piccline"! Vilken händelse.....och imorgon ska jag åka till Karlstad, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Måste tömma mitt "icke bröst"!!

Där är så mycket vätska nu så det ser ut som om ett nytt litet bröst börja växa ut...phu.....

När jag ringde och fick tid idag, så fick jag berätta för sköterskan hur det skulle gå till imorgon. Min egen Pirjo var inte där, tyvärr. Hon skulle vara borta hela veckan, typiskt!

Ja sa jag...du måste boka tid på lab för mig....jaså, sa hon....åh ge mig kraft! Också ska jag ha antibiotika efteråt....jaha sa hon.....också ska jag emlas först.....jaså???

Ja det blir säkert jätterörigt, men det tar vi imorgon!

Även om jag är sjuk så händer det ju saker runt om mig med. Som att min mamma också är dålig. Jag har skrivit om det någon gång förut. Hon har nu fått sin diagnos Alzheimers. Och alla som vet vad det innebär, vet också att det är ett heltidsjobb för anhöriga. Men jag ska inte gå in på detaljer när det gäller mamma.

Men jag kan ju säga som så, att även det är en sorg för mig som är barn. In i sin dimma går hon med alla minnen som vi har tillsammans........Som bara hon och jag kan prata om.

Jag vill ju göra allt jag kan för henne. Och det är ju tur att jag är undersköterska själv. Så genom telefon och mejl, kan man få gjort mycket. Hemvård, färdtjänst läkarbesök osv.  Jo jo...nog finns det att göra :)))))

Idag blir det joggingbrallor och jacka. Allting sitter hårt på min kropp. Och jag känner mig som en Michelinigumma!! Svullen i hela kroppen och det är jättemysigt! Det hör till om man har otur....även en himla klåda på min kala jässa. Så där smörjer jag lite cortison emellanåt.

Jag längtar som bara den tills att  alla behandlingar är över....himmel vad jag ska fira då!!

Nu får nu ha det bra i kalla höstvädret. Stor kram. Yvonne.