Nya tag igen!

Nedräkningen börjar! Nu har 21 dagar gått och fjärde behandlingen står för dörren!

Jag har bestämt mig för att det ska gå bra och alla mina sura miner är utsuddade!

Jag ska fixa det! Jag får väl spy lite om det behövs. Och ha lite ont här och var. Men nu orkar jag inte oroa mig mer för biverkningarna!

Idag har jag varit och tagit prov inför dagen D! Och ännu har ingen sköterska ringt och ställt in.
Är inte värdena bra, så får man ingen behandling. Men det verkar som det ordnar sig.....

Så jag passade på att återigen ringa bröstmottagningen i Karlstad. Och fick en tid tidigt på onsdagsmorgon!

Ska vara där klockan nio. Till onkologläkaren klockan tio. Och slutligen då cellgift klockan elva!

Jag är svullen och har problem med att stå och gå. Dom vattendrivande tabletterna gör inte mycket nytta, så det ska jag prata om på onsdag!

Men jag har humöret kvar, och jag har så mycket att göra med mina föräldrar. Så jag glömmer mig själv lite.

Kanske både bra och dåligt. Men jag känner när jag ordnar och grejar för dom att jag är still going on!

Pappa har ett digert arbete. Och jag har tät mejlkontakt med mammas doktor, som både lyssnar på mig och dom, och hjälper till så gott han kan. Hennes sjukdom är hemsk! När allt är som jobbigast, så ringer hon och är precis som vanligt! Och då vet man inte om man ska skratta eller gråta! Skratta för att man blir så glad över att höra sin mammas gamla vanliga röst och takter. Gråta för att man vet att det är just det  här man saknat så mycket! Och det är just det här som snabbt som ögat just nu försvinner. In i dimman går hon och kvar finns bara en människa man knappt skådat maken till! Usch!!

Och jag vet att jag ska tänka på mig själv nu. Men det hjälper faktiskt också att få känna sig lite nyttig!
När min mammas hemvård ringer och behöver mig, eller något i den stilen. För jag går ju bara här hemma i min egen "dimma". Och undrar hur det ser ut där ute.....

Nåväl. Jag och sambon har varit i Dalarna. Det var underbart! God mat och god sömn. Vad mer kan man begära....inte minst en underbar natur. Vi gjorde inget speciellt. Vi hade bestämt sedan länge att detta skulle vara en av våra morötter att ser fram emot. Och det blev så himla trevligt med!

Vi är duktiga på att ha trevligt! Och innan vi var framme i Dalarna så tog vi oss en sväng inom lite affärer och shoppade loss lite :))))

Nu får ni ha det så bra, så hörs vi när jag kommit ut ur min "dimma" igen!

Stor kram. Yvonne