Snö och välmående!

Sista veckan innan ny cellgiftsbehandling! Och denna veckan har jag fått lov att må riktigt bra!

Jag har putsat alla fönster och ikväll dricker jag lite vin för första gången :))))

Jag förbereder mig för nästa vecka. Och samtidigt tiden efter cellgiftet med.......

På tisdag ska jag träffa en tredje läkare, en kvinnlig. Vi ska diskutera tiden efter.....och säkert ska hon truga

dom där äckliga sprutorna på mig! Men där går hon bet, för jag tänker inte bli mer sjuk än så här!

Och vi ska diskutera fortsatt sjukskrivning. Två gånger kvar...TVÅ GÅNGER...Yeeeeesssss:)))))))))

Jag hade ju en sköterska här när jag var så sjuk och inte orkade ge mig iväg till vårdcentralen. Hon var "duktig" hon! Jag såg ju att hon inte var ett proffs precis. Och visste att min undersköterska skulle ifrågasätta
hennes omläggning. Men vet ni vad hon hade gjort? Hon hade dragit ut picclinen tio cm!!!!
Jag trodde min undersköterska skulle svimma när hon fick se det! Men vad har hon gjort, sa hon!
Jadu, sa jag. Säg det! Så Irene min undersköterska fick gå och ringa till cytostatikamottagningen, för att höra
hur hon nu skulle göra. Ja jag skulle kunna skriva en bok om alla fadäser i vården denna sjukdomstid!

Jag låg där på britsen och önskade att hon skulle få dra ut Mr piccline! Men se det fick hon inte. Utan den
skulle tvättas spolas och fixeras på armen. Och jag skulle förbereda mig på en röntgen på onsdag när jag skulle få cellgift. Alltså man röntgar lungorna. Det gjorde jag när jag fått den med. Man gör så för att få en
lägeskontroll. Se hur den ligger. Egentligen är det bättre att den åker ut, än att den åker in. För ifrån början ligger den 2 cm ifrån hjärtat. MEN det gör den inte nu...hahaha :)))))

Jag längtar efter ett bad! Och slippa ta hänsyn till paketet på armen. Jag längtar efter att få konditionen tillbaka och kunna gå lååååååångt! Jag längtar efter att bli pigg. Inte gå som en sömngångare hela dagarna.
Jag längtar efter jättemånga saker. Men mest att komma tillbaka till livet....börja jobba!

Ibland ligger jag vaken på nätterna och tänker på allt jag vill göra sen.....drömmer mig bort.
Få bort den hemska svampen som växer både här och där.....jag hinner precis få bort den tills nästa omgång
cellgift. Då kommer den igen.....den ska bli skönt att slippa!

Jag drömmer om när jag ska få ett nytt bröst! Så jag slipper fundera på  hur det ser ut varje gång jag klär på mig.
Inget jag lider av, men det ska bli skönt att bli "hel" igen!
Och jag drömmer om när jag kan köra iväg till viktväktarna och få bort alla kilo som jag lagt på mig. Pga
jag äter/ätit så mycket cortison och allt cellgift.

Jag drömmer om att få träffa barnbarnen och slippa tänka på om jag ska bli förkyld eller ej! Och få träffa
vänner och vara lite social! Framförallt orka!!

Ja mina vänner. Det är mycket jag drömmer om! Och mycket som man går i vardagen och tar för givet.
Jag tror att det finns mycket  jag kommer att sätta värde på vidare i livet.

Inte minst....att jag får möjligheten att gå vidare. Det är inte alla som får det.....jag skänker dom en tanke......
Jag är lyckligt lottad........jag får leva vidare. Jag får inte kalla mig frisk förrän om fem år. Under tiden ska jag äta antihormoner. Som ska vidare hjälpa mig hålla cancern borta. Men jag ska leva. Med ränta. Och
 varje dag ska jag tänka på dom som inte får göra det.......ödmjukhet är nog det jag fått mest av denna tiden.

Jag har blivit väldigt känslig. Jag gråter mycket. Både för att jag blir glad och för att  jag blir ledsen. Det tar på krafterna att vara så här sjuk, med behandlingar och alla läkarbesök.......

Bloggen idag blev lite sentimental. Men det har att göra med att jag förbereder mig för ett liv utanför sjukhuset och utan behandlingar. Det har verkat så avlägset. Nu har jag bara en önskan till för tillfället.
Att mitt "ickebröst" ska sluta samla vätska, och att de sista två behandlingarna ska gå som en dans!

Håll tummarna för mig är ni snälla!

Önskar ER alla en trevlig helg! Här har vi snö! Stor kram. Yvonne