Fjorton dagar efter sista cellgiftet. Och man skulle ju tro att "livet leker".......
Jag har hunnit åka ambulans bli datortomograferad...vänta på ett läkarbesked som kunde slutat hur som helst och jag har idag blivit röntgad på ultraljud....levern.......man misstänkte ny cancer.....just därför.
Det har varit några hemska dagar. Men allt har slutat lyckligt. Julen blir bra, bra. Bra mycket bättre än vad jag var rädd för.
Det började i fredags med att jag fick hjärtsmärtor. Ensam hemma och hemskt ont. Efter fyra timmar stod jag inte ut mer.
Då ringde jag ambulansen. Som kom, fastnade i gräsmattan när vi skulle till sjukhuset. Och bärgare kom och bärgade ut oss ifrån tomten.
Jag fick gå igenom alla möjliga undersökningar. Jag hade ingen hjärtinfarkt. Ingen propp i lungan. Så då tog man beslutet att köra en datortomografi över bröstet. Och gjorde det. det visade ingenting....men....
man såg en bit av levern....och det fanns förändringar på den. vad visste man inte.
Jag blev skiträdd. Men var för dålig. Fick inget smärtstillande. Så smärtan satt fortfarande i.
Skickade hem mig sent på kvällen. Med en oro som var större än när jag kom till akuten.
Väl hemkommen åt jag egna morfintabletter. Som lugnade smärtan. Med all säkerhet var det matstrupslocket.
När man blir lite äldre, så sluter det inte tätt. Och man behöver Omeprazol. Och det skulle jag fått av cytoavdelningnen. men det hade jag icke. Alltså var det en sista biverkning på cellgiftet!
Dagen efter i lördags. Då mådde jag inte bättre. Så då åt jag fler morfintabletter. Och blev lite bättre till söndagen.
I måndags var det nästan borta. Då jagade jag en läkare som kunde ge mig svar på vad "förändringen" på levern var.
Fick tag i en läkare på eftermiddagen när jag var hos kuratorn. Och jag skulle få en telefontid som igår. En läkare Nina ringde mig. Läste högt och tydligt var där stod på pappret. Och att dom inte fann något när det gällde mitt akuta problem. Men att det fanns liknande blåsor på levern......
I dom allra flesta fall sa hon så är det ofarliga vattencystor, som bara finns där och man gör inget åt dom. Men man måste kolla upp vad det är. Så du får en ny röntgen och vi kör ultraljud. Och tiden fick jag idag, onsdag. Så det gick ju fort!
Men jag pumpade läkaren på om det inte är cystor, vad är det då??? Då är det en cancer vi letar efter, sa hon......allt bara försvinner....jaha sa jag......och vad gör vi då?? Är det en snäll cancer börjar vi ifrån ruta ett, är det en aggressiv då finns det inget att göra, sa hon.......
Kan ni förstå att det har varit ett jobbigt dygn/jobbiga dagar......innan jag idag fick veta att man hittar inga tumörer, utan det är vattencystor...... Det var jobbiga steg att ta idag innan jag kom in på röntgen. Men personalen var trevlig och stämningen lättades upp lite hos mig. Det första läkaren sa innan han körde igång var,,,,,jaha det ser jag...cystor...och innan hann lämnade rummet och var klar, frågade jag om jag får svar snart. Ja om ett par dar. Men jag hittade ingen tumör sa han. Och jag trodde jag skulle kyssa honom!!
Så allt ifrån att fira Jul till att planera min egen begravning, sitter jag här nu och säger bara.....DET FINNS EN GUD!!!
Jag är så trött och ska fira med min sambo som är lika sliten. Så jag önskar ER alla en God Jul. För det ska jag ha!!!!!!!
Vi hörs snart! Stor kram. Yvonne
