Idag är sista sjukskrivningsdagen........

På något sätt känns det väldigt speciellt, att det är sista dagen idag som jag är sjukskriven för att jag haft bröstcancer. Det är i alla fall så jag måste se det. Nu väntar framtiden.

Att jag ska vara hemma och sjukskriven snart igen, det vet jag. Men då är det utav andra orsaker. Som tex bröstrekonstruktion.

Som jag skrivit förut så är jag inte klar! Det kommer säkert att ta minst ett år till, innan jag känner mig "som vanligt".

För som vanligt kommer det aldrig att bli igen. Jag har blivit äldre i både kropp och själ. Och då menar jag inte bara att jag fyllt år....utan kroppen är äldre! Så även själen. Och ni förstår säkert vad jag menar. Jag har pratat så mycket om det här innan.

Och jag ska ta det lugnt!!! Lovar. Jag varken orkar eller vill hålla samma växel som förut. Det finns inte utrymme för det längre. Det är en av sakerna som gör att det blir inte som förr.

Jag är så tacksam. Tacksam att få vara med. Att jag har som jag sagt innan fått en andra chans!
Och jag ska njuta varje dag. Och det gör jag med.

Att ha roligt är viktigt. Att inte fästa sig vid negativa saker. Utan se det positiva. Livet är för kort för att hänga upp sig. Men det är inte för kort för att leva och njuta! Morgondagen vet vi inget om. Så lev och njut!!!

Om alla NI vänner och nära och kära hade känt den kärlek jag känner till er. Så hade ni drunknat i känslor!

För jag är så glad att NI finns allihopa. NI betyder så otroligt mycket. Utan ER vore jag inget i min cancerresa. Man behöver människor runt om sig som är äkta. Och som visar att dom finns.

Så ert stöd är och har varit guld värt!

Nu fortsätter min resa ut i vardagen. Men med större eftertanke och ödmjukhet.

Imorgon är en ny dag......

Idag är det lite mulet och det har lovats regn.

Stor kram till Er alla! Och en trevlig första maj!

Yvonne

Tillbaka till vardagen igen!!

På väg till min nya chef för ett samtal innan jag ska börja jobba om 14 dagar!

Kan ni tänka er....jag ska äntligen få börja jobba igen!! Det ska bli såååååå roligt!

 

Här är min nya arbetsplats. Som jag ska utgå ifrån. Gamla vårdcentralen.

 

Här står bla den lille blå bilen, som jag ska köra!

 

Ja nu har jag börjat nedräkningen :)

 

Efter att varit hemma i snart ett år, så ska jag äntligen få gå ut i vardagen igen! Det var väl kanske mer än vad jag vågat hoppats på när jag förra våren fick mitt cancerbesked.

Trött och väldigt öm i hela kroppen. Eftersom jag försöker leva som vanligt. Och det gör ju att alla muskler som legat i vila, börjar vakna. Och det gör jäkligt ont!!

 

Jag försöker pyssla lite i rabatterna. Det fanns det varken ork tid eller lust till i fjol. Därför är det desto roligare nu! Men det blir bara en liten stund, sen är jag dödstrött!

Men jag kämpar på!

 

Jag har börjat Agility med Dennis, min cockerspaniel. Och ni som känner till det vet att man som hundägare behöver röra sig och springa en hel del! Jag trodde jag skulle gå av på mitten! Men ack så roligt vi hade, min jycke och jag! Det är han värd. Jag har varit urtrist som matte ett helt år nu!

 

Jag har varit på föreläsning, det var mycket intressant! Handlade om hundar. Bara att ta bilen och köra iväg, och hitta.....inte minst! En stor frihet. Slippa sitta hemma för att jag inte ska bli sjuk.

 

Jag blev jättetrött efter en timma. Det tar på krafterna att vara social! Och dessutom är jag nästan döv på mitt vänstra öra sedan lunginflammationen. Så det örat ska dom sätta ett dränagerör i.

 

Och jag har börjat få bekanta minsann! En ifrån A-laget i stan har skaffat sig en liten valp. Och jag är ju inte sen att klappa vovven och prata. Så nu hälsar vi artigt på varandra så fort jag är och handlar, och han är ute på "hundpromenad" :)))

 

Men idag var det skoj! Att sitta och planera med min nya chef. Och prata om hur jag ska jobba och lägga upp mina arbetstider! I rummet bredvid sitter gruppledaren, Monika. Och jag var tvungen att gå in till henne och andas skånsk mylla....hon kommer ifrån Hörby :))))

 

Jag ska börja första veckan i maj. Och med en kväll. Och två dagar på det ska jag gå ifrån sju till fyra.

Sen ska jag jobba själv och lägga mig tillgänglig. Det vill säga jag bestämmer själv hur många timmar jag vill/orkar jobba. Och så kommer sommaren. Och då hoppas jag fått mer kraft. Så då ska jag vikariera för dom andra tills i augusti. Och i början av september så tar vi oss en tripp till något varmt och gott ställe. Eftersom vi inte hade någon semester att prata om förra året.

 

 

Också skaffade vi ju oss en liten husvagn! Så den ställde vi upp i trädgården för att se hur det såg ut med tält och allt! Det var ju inte så pjåkigt :))) En tur till Skåne blir det första maj......mamma fyller år! Då ska vi campa vid havet...myyyysigt!!

 

Dennis testade soffan i husvagnen direkt...och godkände :) Och  jag var tvungen att ta en bild på hammocken och bakom är sjön Yngeln. Men den syns inte så bra. Ett gott försök i alla fall!

 

Jag ska föreläsa om min bröstcancer. Det blir antagligen i höst jag börjar med det. Jag ska starta på jobbet, eftersom vi är så många kvinnor där. Det ska bli himla kul :) Och samtidigt är det en bearbetning för min egen skull.

 

Jag kommer att skriva på min blogg hela tiden, kanske inte lika ofta. Men uppdateringar kommer här att finnas lite då och då. Inte minst i höst när jag ska få ett nytt bröst. Det ska blir riktigt skönt! Också ett mål.....något jag längtar till och ser fram emot.

 

 

Lite naturbilder ifrån vår fina skog! Jag njuter i fulla drag av våren. Och även om det finns lite snö kvar, så är det en underbart vacker tid vi går till mötes. För min del så har alla synintryck blivit mycket starkare. Och jag njuter av varje dag.

 

 

Jag har blivit en LCHfare :) Dvs jag har helt slutat att äta socker och därmed också kolhydrater. Vi som gått igenom cancer har större chans att få tillbaka det, speciellt om vi matar den med socker!

Och för min del så har jag matat färdigt när det gäller den biten, så valet var inte så svårt. Resultat hittills: Minus 8 kilo! Klart nöjd :)))) Och gott är det...mums filibabba! Har sällan ätit så gott!

 

Ni som undrar, när det gäller mitt serom i icke bröstet. Det har faktiskt slutat tramsa sig nu. Så efter 8 tömningar så ser det ut som om kroppen tar hand om skiten själv! Äntligen!!

 

 

Visst är jag rädd. Men jag försöker att inte fokusera på det. Jag vet att jag kan få skiten igen.....men att gå och oroa sig tjänar ingenting till. Bättre att leva när man lever......

 

 

Jag har gjort nya visitkort, själv tycker jag att dom är jättefina! Och lite försiktigt så kör jag igång min mediala verksamhet igen! Så ni som är intresserade......fråga gärna. Jag avgör hur mycket jag orkar och kanske får det bli lite längre väntetider nu i början. Och så småningom när mina krafter tillåter så blir det kurs också! Men det dröjer :))))))

 

 

Nu önskar jag er alla allt gott! Var rädda om er. Så hörs vi snart igen! Stor kram. Yvonne